Australien genom frimärken från Sydoch WestAustralien, Nya Caledonien, Nya Seeland, Nya Syd-Wales, Queensland, Sandwich-öarne, Van Diemens land och Victoria. — Om det offentliga lifvet i Frankrike lemna följande tilltörlitliga uppgifter om de i Paris utkommande tidskrifterna intressanta upplysningar. Hela antalet af de derstädes tryckta tidningarne uppgår till 705. Främst står det litterära elementet med 85 tidskrifter: derefter följer modet med 68 tidskrifter, 66 är de teknologiska, industriella. och professionella (special-) bladens antal. Genom 65 representeras de sköna konsterna. 55 räknar den romersk katolska religionen. Dernäst följa statshushållning, handelsrätt, 0. 8. v. med antalet 43. 41 tidningar sysselsätta sig endast.med lagfarenheten. Arkitekturens, mekanikens, bergsbrukets, telegrafiens samt vägoch vattenbyggnadskonstens intressen representeras af 29 journaler. Rubrikerna landthushållning och veterinärvetenskap ha att förfoga öfver 28. I naturvetenskaperna utgifvas 24. Nu först kommer politiken med totalsumman 21tidningar. Sammavantal belöper sig på bibliografien. Jemförelsevis starkt är protestantismen 1epresenterad genom 18 blad. 17 organer räknar undervisningsväsendet. Historia, geografi och heraldik ha tillsammans blott 16 att uppvisa. Finansverlden öser ur 14 tryckta källor. Öfver nära ett dussin förfoga trädgårdsodlingens vänner. 10 blad stå krigskonstens representanter till buds. I lika mänga afhandlas marinen och kolonierna, och ett lika stort antal kommer äfven på stuteriernas, hästkapplöpningarnes, jagtens och fiskets samt lekarnes och spelens räkning. Det sista steget på denna trappa intaga de medicinska vetenskaperna och israeliternas religion, hvardera med 4 blad. Någon har uträknat att alla dessa periodiska skrifter tillsammans kosta 21.448 fr. årligen i abonnementspris och lemna allmänheten icke mindre än 116,554,400 tryckta rader på ett år. — Den franske arkeologen Francois Lenormant, som för närvarande vistas i Grekland och redan genom grälningar derstädes re mycket ljus öfver vigtiga punkter i den grekiska arkeologien, utgifver ett arbete om den heliga vägen till Elewsis. hvilket sammanställer och omfattar allt hvad som på något sätt står i samband med detta ämne och är eghadt att lemna upplysningar derom. — Den ungerska akademien uppdrog år 1862 åt vetenskapsmannen Vämbery att RA en resa till mellersta Asien, för att uppsöka de der återstående minnesmärkena af ungerska språ ket och litteraturen. I ett bref från Teheran at den 5 sistlidne Februari tillkännager Vårmpery. att han fullbordat sin ytterst farliga resa och förklarar sig eiter .deh vunna erfarenheten kunna leda i bevis att 1) det ungerska språket obe: stridligen hör till de turkiskt-tatariska samt att det blott kan stå i samma mån och i samma förhållande till de finskt-lappska språken som det turkiskt-osmaniska, det dsagataiska och det kinesiskt-tätariska: 2) att de i det osmaniska språket förekommande. likheterna med det ungerska språkets idiom och material förökades, I samma mån framträngde mot öster med sina forskningar; 3) alt det ungerska. språket, sedan dess språkskatt är representeradt i den så till sägandes ett föremål för studium blifna turkiska altaismen; och detta i ursprunglig fornåldrighet, i sin art bär prägeln af påtaglig hög ålder, hvarigenom Våmbery vil ieke vill tilldela det rollen af modereller sanskritspråk, men likväl tror sig kunna påstå att det är oumbärligt såsom inventarium vid analyseringen och granskningen af dess stamförvandter. — Hofteater-intendents-platsen i Munchen. Genom en uppkommen tvist rörande teaterförhållandena i Mänchen blef Franz Dingeilstedt för någon tid sedan plötsligt och oväntadt afskedad från ofvannämnde Befattbing, hvarefter platsen varit obesatt. Nu erfar man dock att en unge konungen skall ha: beslutit åter besätta den, och Oscar von Redwitz lär vara den, på hvilken hans val fallit. — Den i Paris nyligen aflidne musikrecensenten Fiorentiho, som skref teaterrecensionerna för Monitören, La France m.fl. tidnin: gar, bar efterlemnhat en förmögenhet af nära en million francs. Dessutom egde han en rik samling konstskatter af alla slag, till hvilka nästan alla konstnärer och kompositörer, som på de sta. 20. åren varit i Paris, bidragit med hvarsin skärf. Fiorentino var lika mycket fruktad af operadirektörerna, konstnärerna och kompositörerna -som ym igt öfveröst af gåfvor af dem.