jderfvas? Skola de sjelfva till och med utså ogräs bland den goda säden? Nej, ett sådant politiskt sjelfmord är omöjligt. — Individerna -— exempel derpå finnas både bland statsmän och bland skapare af en fri press — förete understundom samma bedröfliga fenomen, som legenden förtäljer om vissa tempelbyggare, eller att, när deras verk höjer sig storartadt upp emot himlen, de sjelfva bäfva för sin skapelse och förlora förståndet, men sådant händer aldrig med ett folk. Englands och Frankrikes förbund är ett ocftergifligt vilkor för deras egen lycka, för den allmänna freden — en verklig fred — och för demokratiens utveckling i Europa; det skulle efterhand omskapa hela den gamla europeiska politiken och i dess ställe grunda en ny europeisk jemvigt, fotad på rättvisa, heder och tillfredsställandet af alla de intressen, som nu lida, knota och hota och som måste tagas med i räkningen. Två mäktiga folk, som äro genomträngda af detta heliga kalls pligter, kunna icke svika dem, om också aldrig så många småintressen stretade emot. Öch om de, i hvilkas händer de anförtrott ledningen af sina öden, icke vilja eller icke mäkta fatta denna uppgift — så mycket värre då för dem, iy då inträder folkens ultima ratio. Sådan är historiens logik. Det var den som Tocqueville hade studerat, när han uppträdde i franska kammaren den 27 Jan. 1847 -— tyvärr såsom en ny Cassandra. Iåkan Röde.