GLADIATORERNE) TAFLOR UR LIPVET BLAND ROMARE OCH JUDAR; ROMAN I TVENNE DELAR Ar WHYTE MELVILLE. Der fanns ännu nägra andra gäster — två eller tre senatorer, hvilka icke voro utmärkta för något annat än för deras äckliga smicker åt kejsaren; en högväxt man med buttert utseende, anföraren för det pretorianska gardet, som aldrig bortlade den ryllne bröstplåten, och som endast tycktes ängta efter ett slut på festen; samt slutligen tre eller fyra okända och obskura personer, hvilka tillhörde den klass af menniskor, som i det romerska umgängeslifvet benämndes med det uttrycksfulla epitetet Skuggor, och hvilkas samhällsställning och hela existens berodde på de patroner de följde. Bland dessa voro tvenne afkejsarens frigifna, bleka och sorgliga figurer, med slöa blickar och aftärda ansigten. Det var deras speciella pligt att skydda kejsaren för gift, derigenom att de smakade på hvarje anrättning som serverades åt honom. Under föregående regeringar hade en sådan funktionär möjligen varit tillräcklig; men den stora omvexling af läckerheter, hvaraf Vitellius ofantliga aptit satte honom i stånd att njuta, gjorde det omöjligt för en mage att hälla jemna steg med honom under en hel måltid. God matlust och ett muntert skämt kunde man icke gerna vänta af män hvilka hade en dylik pligt att uppfylla. Den första anrättningen var omsider öfverstökad. Borden rengjordes af en flock asiatiska nglinvgar, klädda i rika drägter, hvilkaträdde n vid ljudet af en vild österländsk musik och bortburo de återstående fragmenterna. Då de gingo utgenom den ena dörren, trädde en grupp af vackra, ljushåriga flickor — bar4) Se A, B, nr 129, 130, 132—142,