nga följder för folken? eller något dylikt; men den kan möjligtvis försvaras, emedan, om man undantager Sverges, Englands, Schweitz och Preussens armåer, alla öfriga europeiska armåer på ett eller annat sätt äro bildade genom konskriptionen. Konskriptionen består deri, attstaten bland landets ungdom i en viss åldersklass, och sedan vissa genom lagen bestämda kategoTrier blifvit undantagna, till tvungen militärtjenst under ett större eller mindre antel år genom lottning uttager en viss procent. Med mycken skicklighet ådagalägger förf. ur alla möjliga synpunkter, ur såväl den militära och politiska, som den ekonomiska, sociala och moraliska, skadligheten af armers billande på detta sätt samt af deras ständig: hållande under fanorna. Efter en kort inledning börjar han med en historisk återblick på de stående härarnes uppkomst i Europa, öfvergår derefter till en statistik öfver armerna i närvarande tid (hvars si feruppgifter dock kunnat tåla vid en närmare granskning), framställer vidare de olägenhefer de stående härarne medföra och en ständiga beväpningens vådor, visar sedermera de särskilda kontinentala staternas fördelar af det militära tjenstetvångets upphäfvande och påpekar slutligen de reformer i krigsväsendet, hvilka kunde bidraga till bevarandet af inre och yttre fred; sist kommer en betraktelse öfver Englands militäriska och politiska ställning. De förnämsta olägenheterna af konskriptionen anser förf. vara följande. Förstoch främst underkastas en betydlig del af landets kraftigaste ungdom emot sin vilja och naturliga fallenhet ett långvarigt tvångsarbete, utan att derföre erhålla tillräcklig ersättning. Man bryter härigenom emot en af nationalekonomiens förnämsta grundprinciper, nemligen att hvar och en skall få egna sig åt det arbete, för hvilket han har lust, samt derföre erhålla den lön eller inkomst, som arbetet är värdt. Krigstjensten är äfven en vara, hvars pris bör bero på efte frågan, liksom alla andra varors. Den s rasie måttstocken på militärtjenstens pris är den summa, för hvilken soldater af bemedlade personer låta lega sig: om full rättvisa skulle ega rum, borde äfven staten vid olika tillfällen betala samma lön åt soldaten; men i hvilken skriande motsats hans verkliga lön står till den, han borde erhålla, visar förf. genom mångfaldiga beräkningar; det vanliga är, att han med största möda kan lifnära sig samt snarare blir behandlad som en hund, än som en menniska, Och när hans tvungna krigstjenst är slut, har han glömt sitt ursprungliga yrke, glömt att arbeta, för att ej tala om de talrika fall, då hans fysik blifvit förstörd. I afseende på denna fråga, anföres Eugland såsom mönster; hvarje soldat antager frivillig värtning och värfningssumman beror på den tillfölliga efterfrågan. En annan sorglig sida af konskriptionen är den ofantliga orättvisa, som ligger deri,! att slumpen, lottningen, skall afgöra hvilka som skola underkastas nämnde tvångsarbete eller ej. Om bördan under en viss tid träffade alle lika, så hade egentligen ingen att beklaga sig. Men nu skall en viss del gå fri, under det andra för deras skull ryckes från yrke, familj och alla invanda förhållanden för att inkastas i en ny verld, der de dresseras såsom djur och utsättas för stränga straff för att förberedas till döden. Huru mångfaldigt bittrare lotten skall kännas för dessa sednare, just emedan så många blifva alldeles fritagna, inses lätt. Dertill kommer vidare alt konskriptionen, till följd af den nästan öfverallt beviljade legningsrätten, blott träffar de fattiga folkklasserna. Att äfven denna nya orättvisa skall göra militärtjensten förhatlig samt uppreta massorna mot de bemedlade, är klart. Slutligen är konskriptionen såsom rekryleringssätt skadlig för sjelfva armån, emedan densamma icke erhåller de personer; som äro mest lämpliga och hafva mesta lusten för krigsyrket, utan en brokig samling af starka och svaga, fega och tappra, lifliga och dåsiga samt qvicka och dumma personer, under det en betydlig mängd, som skulle vara särdeles passande till soldater, gå fria. Genom anförande af dessa och en mängd andra olägenheter, som utrymmet likväl förbjuder oss att uppräkna, visar författaren klarligen, hvilken dålig och orättvis grund lottningen är för armens bildande. Den andra hufvudtanken, som genomgår hans arbete, är ådagaläggandet af de stora vådor, som uppstå genom den beväpnade freden?, genom det beständiga underhållet under fred af dessa massor, som alltid äro för stora för staternas finanser, men dock för små för kriget, hvarföre de vid dess annalkande alltid måste ökas. Det är icke allenast dessa millioner dagsverken, som undanryckas det produktiva arbetet, hvilka bidraga att minska nationalförmögenheten, utan äfven de kostnader öfriga medborgare måste betala för armeernas underhåll, d. v. s. den del af sitt vunna öfverskott; ja kanhända ofta af sina nödvändiga lefnadsbehofver, de måste beröfva sig. Förf. beräknar antalet af ständigt underhållna landtoch sjötrupper i hela Puropa till 3,920,500 ersoner på en befvlkning af 266 millioner, hvaraf 3 millioner utan olägenhet kunde indragas. Förlusten af dagsverken uppskattar han årligen till 556 millioner rdr; armåernas och flottornas i budgeterna synliga kostnader till 1585 millioner; samt slutligen den totala kapitalförlusten till 2500 millioner. De flesta stater kunna icke bära de oerhörda kostnaderna, utan måste redan under fred öfveranstränga sig och låna för att fylla de deficit, som nästan årligen uppstå, hvarigenom de återigen förminska sin kredit och beröfva sig medlen att allvarligt och. kraftigt kunna föra kriet, när det ändtligen utbryter. Ett såunnt system skall förr eller sednare åstadkomma en allmän statsbankrutt och dymedelst omöjliggöra sig sjelft. De sociala och moraliska missförhållanden, som härflyta från de i städernas kaserner hoppackade och allt familjelif beröfvade soldatmassorna, skildras på ett lika sannt som sorgligt sätt. Frågar man nu, hvilken militärorganisation förf. för sin del anser lämpligast, så uppställer han i detta hänseende visserlii