(Insändt.) . Såsom bekant, haf under årets lopp på åtskilliga ställen inom hufvudstaden blilvit uppsatta s. k.. pissoirer. Det har naturligtvis varit i an: ständighetens och snygghetens intresse som de blifvit uppförda. Men utförandet af den goda afsigten har visat ett nästan motsatt resultat. Det är märkvärdigt, att man i många dylika fall synes finna det omöjligt att följa de föredömen, som äro gifna i utlandet. Så var det också vid anläggningen af de första trottoirerna i Stockholm; som skedde på ett så barockt sätt, hvilket då med stor hetta försvarades. Sednare har man beqvämat sig för att antaga rimligare metoder. Hvad nu specielt angår de ifrågavarande kurare, så äro de byggda så, att den, som önskar begagna dem, måste stå utanför dem och således ses af hvarje förbigående; detta kan endast ofullkomligt förebyggas genom att öppningarne på de nämnda pissotrerna äro vända mot någon vägg. Enda sättet att afhjelpa detta förhållande vore att göra de vid öppningen befintliga rakväggame lå 1!2 fot bredare. En annan kanske ännu väsentligare olägenhet, äfven i sanitärt hänseende samt endast förrådande en viss liknöjdhet hos vederbörande, är att uti och kring de oftanämnda kurarne orenligheten får samla sig, hvilken naturligtvis sprider en ohelsosam lult, snart hotande att blifva så afskyvärd, att man ej mer kan närma sig dem. Att detta skall göra ett minst sagdt obehagligt intryck äfven på förbigåendes renlighetskänsla är naturligt. Det skulle högligen förundra oss om icke husegare, som få sina hus rent af förpestade af en dylik invid dem anbragt inrättning, skulle anställa åtal mot drätselhämnden eller andra vederbörande. Saken kunde lätt hjelpas genom täckta aflopp och ständigt rinnande friskt vatten. Skedde det, så torde vederbörandes nu endast halfgjorda verk vinna fullt erkännande af en Snygghetsälskande allmänhet.