Det låg ett visst trots i den sorgsna ton hvarmed han svarade: En furste i mitt eget land och chef för tiotusende. En barbar och en slaf i Rom. Hon gaf honom sin hand att kyssa, med en medlidsam åtbörd, som nästan liknade en smekning, och derpå, likasom om hon blygts öfver sin nedlålenhet, befallde hon i häftig ton sin bärare att gå vidare. Esca blickade länge och tankfullt efter den försvinnande bärstolen; men Hirpinus klappade honom på axeln med sin tunga h nd, utbrast i ett gapskratt och sade: Saken är klappad och klar, kamrat. Kom, såg och segrade, såsom den store krigaren sade. Jag har sett sådant hundrade gånzer, men alltid med män af din och min muskelbyggnad. Vid Castor och Pollux, pojke, du är på god väg att göra lycka! Ja, ja, eå är det alltid. Hon tar dig för en gladiator, och de vilja inte veta af nåfn annan än en gladiator nu för tiden. om med mig, kamrat; vi skola tömma en bägare för hvarje bokstaf i hennes namn!5