STÖCKHOLM den 13 Juni, Engelska bemedlingsförslaget, som framlades å konferenssammanträdet den 28 nästlidne aj och understöddes af Frankrike, skall, enligt Frankfurter Postzseitung, i ordagrann Krrttning ha följande lydelse: Englands fullmäktige beklaga lifligt att det sednaste konferenssammanträdet icke ledt till fastställandet af grundvalen för en öfverenskommelse mellan Tyskland och Danmark. Enligt vår åsigt kunna elementerna till en fast och varaktig fred icke finnas hvarken i aftalen från 1851—52, hvilka icke medfört annan frukt än split och förvirring, eller i en oklar och inveckad rättsanalys; men utan att kunna uppställa grundval för en fast och varaktig fred, äro de neutrala makterna icke befogade att frisäga sig från en högtidlig traktat, i hvilken de hafva erkänt den danska monarkiens integritet, och lika litet kunna de medverka till en ny anordning, som skulle vara otillfredsställande för Tyskland och förödmjukande för Danmark. Elementerna ill en fast och varaktig fred måste alltså sökas annorstädes. Sedan en lång följd af år hysa de yskar, som tillhöra tyska förbundet, ett lifligt feltagande för dem bland sina bröder, hvilka iro konungens af Danmark undersåter; å andra sidan älska danskarne sitt oberoende och önska ipprätthålla sitt gamla konungarike. Dessa motsatta känslor ega båda anspråk på Europas aktning. För att ygga sig mot en framtida strid och tillfredsställa Tyskland måste man, enigt vår åsigt, skilja Holstein, Lauenburg och sydliga delen af Slesvig helt och hållet från Danmark. För att motivera ett så stort offer rån Danmarks sida och för att upprätthålla det lanska rikets oafhängighet, är det, enligt vårt ätt att se, önskligt, att gränslinien icke drogs rdligare än Slimynningen och Dannevirke. kaledes fordrar Danmarks trygghet, att tyska örbundet på den af Danmark afträdda landssträcka hvarken bygger och bibehåller fästninsar eller anlägger befästade hamnar. En billig öfverenskommelse om statsskulden och ett afstående från Österrike, Preussen och tyska förbunlet på hvarje rätt till inblandning i Danmarks nre angelägenheter, skulle egna sig att göra förhållandet mellan Tyskland och Danmark fullkomligt vänskapligt. En fråga återstår ännu, hvilken icke kan blifva föremål för fredstraktaten, men som har intresse för England och icke kan förbigås med tystnad. Enligt de britiska fullmäktiges åsigt faller det af sig sjelf, att den ställning, som skall för framtiden tilldelas den sydliga del af Slesvig, hvilken kommer att förenas med Holstein, icke kan fastställas utan dess eget samtycke. Om konungen af Danmark år in på den landafträdelse, som man begär af honom i fredens namn, är det en rättmätig fordran, att hans rikes eafhängighet garanteras af de europeiska stormakterna.