STOCKHOLM den 12 Maj Om det mot öfvermakten kämpande danska folket, och cm vännerna till dess rättvisa sek sedan en lång tid tillbaka fått mottaga endast smärtsamma underrättelser både från krig platsen och rörande de diplomatiska förhandlingarne, så kommer nu, 1 samma ögonblick som nyheten om vapenhvila ingår, underrättelse om en dansk vapenbragd, som bör lifva danskarnes mod och tillförsigt och låter det börja underbandlingarne under något gynnsammare omständigheter än ställningen nyss förut hade gitvit anledning hoppas. Danmarks öfverlägsenhet till sjös var gifven och obestridd, så länge det endast hade att göra med den nyfödda preussiska marinen, hvars försök att visa sig på sjön tog en så snöplig ända, att man knappast inför Tyskland torde ha lyckats öfverskyla nederlaget med allt braskandet om den ?entusiasm?, som rådde på de preussiska skeppa under det de — jagades af danskarne. enna maritima öfverlägsenhet å danskarnes sida åstadkom, till förmån för den i allt öfrigt så ojemförligl mycket svagare parten, et slags jemnvigt, som hade ett stort, ett obestridligt värde såväl om kriget fortsattes som i fall man beträdde underheandlingarnes fält. Om än tyskarne med aldrig så talrika horder öfversvämmade det danska fastlandet, voro dock öarne trygga, och danskarne hade i sin makt att tillfoga den tyska handeln och sjöfarten slag, som i längden måste återverka till och med på ett kabinett, sådant som det Bismarckska, och på en församling, så oefterrättlig som förbundsdagen i Frankfurt. Men det var ingalunda omöjligt att saken kunde gestalta sig annorlunda, då den andra tyska stormakten, med hvilken det lilla Danmark haft att upptaga striden, förflyttade sin örlogsmarin från Medelhafvet till de nordiska farvattnen. Det kunde befaras, att, om de europeiska makterna tilläte — och hvad kan man icke vänta att de skola tillåta — de preussiska och österrikiska stridskrafterna till sjös att förena sig, den danska öfverlägsenheten på detta element ekulle brytas. Hotad måste den åtminstone ha ansetts. Det skulle varit för Danmark ytterst ofördelaktigt om, efter de motgångar till länds, hvilka missförhållandet i styrka gjort oundviklige, Danmark haft att börja underhandlingarne på konferensen med denna nya fara hängande öfver sig; om de vänskapliga? makter, som, vid det de gifvit sig sken ar att antaga sig dess sak, gjort allt för att så godt som tvinga det, till nya eftergifter, nu äfven haft att påpeka buruledes, i fall kriget fortsattes, icke ens de danska öarne längr kunde anses trygga. Lyckligtvis hunno danskarne just i rätta ögonblicket tillintetgöra detta nya argument för dem, som synas benägna ati vid det gröna bordet fullborda den ruin, som Preussen och Österrike bjudit till att på slagfältet föra öfver vårt brödraland. Tordenskjolds och Nils Juels landsmän ha visat att de icke vanslägtats från sina ärorika förfäder. Två danska fregatter och en korvett ha upptagit striden med den förenade yreussisk-österrikiska eskader, som samlats 1 Cuxhaven och derifrån gifvit sig till sjös, antagligen i afvigt ett tillintetgöra de danska kryssare, som i Nordsjön besvärade den tyska handeln, under afvaktan på att tidpunkten kunde anses kommen för Österrike att slingra sig ifrån sina till England afgifna förklaringar, och den förenade dern kunde börja utföra enahanda vi fven i Östersjön. Men mot deras beräkning blefvo rollerna ombytta. Till och med fastän vi ännu hafva underrättelser om sjöslaget vid Helgolvnd endast från tysk sida, visar det sig ofelbart, att den varit ett afgjordt ne derlag för den förenade eskadern. Österrikarne ha fått de med de stolta namnen 7Schwartzenberg? och Radetzky utrustade fregatterna illa tilltygade, och det för tyskarne mest tröstande som den tyska bulletinen har att förkunna, är att preussarne kommit helskinnade undan. I sinom tid skola vi väl från prenssisk sida ofticielt erfara den outsägliga entusiasm, som rådt ombord på de preussiska fartygen under det de pröfvade sin förmåga att komma undan uh den skyddande engelska hamnen; men huru mycket tyskarne i allmänhet och preussarne isynnerhet än må skräfla,: synes det dock otvifvelaktigt, att danskarne vunnit en seger, som visar att de till sjös äro på sitt rätta element och att deras maritima öfverlägsenhet icke har någonting att frukta ens af den så länge annonserade österrikiska eskadern. Det är en påtaglig fördel för Danmark att kunna uppträda på konferensen under intrycket af en sådan tilldragelse. Morning Post anser någon synnerligt skarp blick icke behöfvas, för att af tidens tecken inse att freden är omöjlig. Tyskarne äro alltför segerdrutckna, alltför poc