penningar, som alltsedan 1857 års kris förnunmits, förefunnos icke i lika mån under den föregående perioden och voro åtminstone icke till den grad som nu inverkande på jordegaren, hvilken då egde en jemnmare penningtill gång, än sedan allmänna hypoteksbanken stif tades. Det är dessa fluktuationer, som inverka mest störande på jordegarens ekonomiska välbefinnande. Under perioder af ymnig penningtillgång har naturligtvis jordegendomen stor benägenhet att stiga 1 pris, likasom ett motsatt förhållande eger rum då penningtillgången blir knapp. Det är följaktligen för jordegaren önskvärdt, att penningtillgången må hålla sig så jemn som möjligt. Men ett ännu förderfligare inflytande utöfva dessa fluktuationer, om de befintliga kapitalerna, i följd af felaktiga institutioner och undantagslagar, undandragas Jordegaren, för att tillhandahållas andra draga fordega Af de tryckta revisionsberättelserna, angår ende allmänna hypoteksbankens förvaltning från den 31 Maj 1861 intill slutet af April 1863, finner man, att det delaktighetsbelo pp. som af de särskilda hypoteksföreningarne b vil i hypoteksbanken tecknadt, till den 1 Maj 1863 upp: gick till . rea Rmt rdr 80, 000, 000: härtill kommer den af E lisborgs läns förening beslutna, men då ännu ej verkstillda teckning af 8,000.000: Summa rmt rdr 88,000,000: Å detta belopp hade till April månads slut 1853 blifvit från hypoteksbanken utlemnade tillhopa. .... .. . rmt rdr 42.525,618: 57, och trfordrades alltså, till betäckande af föreningarnes då kända lånbehof för den när maste framtiden, icke mindre 0 rmt rdr 45.473 Hypoteksbanke n, som i Augusti 1861 a slutade sitt första 42 procents lån å 12,000.000 Thaler Pr. Oct, till em kur: af 922 procent, och i Maj 1862 uppgjorde kontrakt om ett nytt lån å lika belopp till 94 procent, hade uti de om bå dessa lån aftslutna kontrakter lemnat länet tagarne 2 ärs optionsrätt till de delar af lånet som tj blifvit fixt öfvertagna, samt frånsagt ba ken rättighet att under dessa 2 är på annat hå upplana a medel. Fastin det f lånet redan rs 1862 var tillfullo indr samt transaktionen således aflupit utan oligen het, fästade dock revisorerna uppmä ksamheten ö i hypoteksbanke ns förfarande att ksamhet för två ar i beroende af arnes godtfinnande. Men oaktadt denna rernas erinran fö banken experimentet vid arslatnipgen af 1862 års lån — och denna gan med den betänkliga följd. att. ämdt, banken i Maj månad 1863 kunnat indraga mer än omkr af detta lån, samt att banken, för uppfyllande af ningarnes anspråk på erhållande af de ofvannämnda 45 millionerna, icke egde annan tillgång än oförsålda obligationer. till belopp af: Äg 20 millione r, hvilka obligationer annolikt ännu i denna stund till betyc ligaste delen finnas i bankens cgo, under det banken af sig rättigheten att på annat hall söka an-a e för föreningarne erforderliga medlen.. Af hvad fö som obestridligt framgå, atl Jordegaren under den sednaste Tiden mäst kämpa mot finansiella svårigheter, som det icke stått i hans makt att förekomma. Likasom egendomsprisets stegring till en del förorsakas af det tillfäl liga ölverflöd på penningar, som hypoleksinstitutionerna fromkallat under de perioder då de utsläppt nya lån, likaså måste egendomsvärdets fall 1 ännu högre grad blifva en följd af bypotek sbankens ov orksamhet. Ju ojemnare deuna bank opererar, desto större blifva fluktuationerna 1 egenlomsvärdet och desto vådligare blir ock ordbruksnäringens bedrifvande för hvar och en, som icke arbetar helt och hållet med eget kapital. Men, spörjer förf., hvilka åtgärder kunna väl vidtagas för att förekomma dessa flukuationer i jordegendomens vä rde och förskaffa j rdegaren jemnare tillgång på det nödiga förslagskapitalet? Huru skull hypoleksbanken kunna skaffa jordegaren pennin, då det till och med för staten Nar så ora svårigheter att upptaga lån? Det svar förf. lemnar på dessa af honom ippkastade frågor imnefutta sjelfva kärnpunkten i hans framställning och vi citera honom derföre i denna del fullständigt: Vi tro den sistnämnda frågan i sig innefatta svaret på den förra. Huru tillvägagår väl staten lå penningar genom lån måste anskaffas? Måste cke staten, likasom hvar och en annan lånebevöfvande, underkasta sig att betala hvad penningen kostar vid den tid den behöfves? Hvarför skulle då hypoteksbanken operera på unnat sätt? Det kan icke rimhgen begäras att lenna bank under alla förhållanden skall kunna ikna att få penningar till ett visst på förhand vestiimdt pris. Men om så är, hvarför få icke oteksbankens obligationer gälla hvad de kunna? En jemn ning till ett något lägre pris, in det banken sednast betingat sig, är visserlisen vida att föredraga framför total oförmåga att skaffa mynt. Vi skola söka förklara detta genom ett exempel. Em person besitter en fastighet, som har tt taxeringsvärde af 100.600 rdr och å hvilken ;gendom han är berättigad att få ett hypoteksän af 50.000 rdr. Han läter inteckna Utensanr a för sistnämnda belopp inlemnar inteckvingen till den hypoteksförening, inom hvars ditrikt egendomen är belägen Handlingarne be; ilständigt skick och godkännas. I full att hypoteksbanken skall u PRÖTN dess feglemente uppgifna ändamål ned bankens inrättande, nemiligen: att fö nom riket bildade hypotekstöreningar ombesö dl den upplåning, som nödig blifver för att at lessa föreningar bereda medel till de på årlig afI vetalming ställda lån, som af dem. enligt fastillda grunder, skola deras deleg tillhanda vållas?, fö itar sig vår jordegs rån provinsföreningen vid d sammankomst skall erhålla penningar på de inrilna handlingarne. Men Föreningen har icke ån hypoteksbanken fått några penningar, och ijden blir att han anmar las åter mmanträde. Han ce ; och så fortgår det qvarta al efter qvaral. Under tiden han med yttersta Svårigwet och stora kostnader måst skåla sig de er orderiiga 30,000 riksdalerna. Slutligen får han cke längre behålla de på kortare tider lenmade med hvilka han. under svåra bekymmer. pt sig fram. Tiderna blifva allt svårare såväl hon nom, som andra landimän. Inga penningar stå att få mot äfven den bästa innincssäkerhet, Han måste nu söka sälja sin fastighet. som i förhållande till sin afkastning fortfarande eger ett de af 100.000 rdr. Men ingen kan köpa den, ty nödiga penninsar saknas de flere, som eljest skulle vilja spekulera. Nu utbiuder han egendomen till 9, .000 I dr — jagar spekulant! Ytterli procent, Tagen anmäler sis bar äfven till 70.000 rdr, Mmeen har penniagap ut väga i en rörelse, söm öfver hela landet tryes af brist på nödigt förlag och o den dg det kan er ällas. Slutligen fås ett anbud på 0000 Kilg, det måste antagas, för att iddå från utmätning. Förlusten på affären blir alltså 40 procenti Men huru skulle hypoteksbanken kunna förekomma en sådan utgång? Jo! helt enkelt derirenom att banken med en eller annan procent f. sälunda anfört anser han såä. i s nästa qvarta