utredt, att Hollertz först på lördagen den 13 Februari, eller efter min afresa, afsändt till Wisby tullkammare beloppet af k. generaltullstyrelsens den 3 i samma månad utfärdade och samma dag af banken invexlade assignation å ett tullkammaren beviljadt aflöningsförskott 9050 rdr, hvilket alltså varit af honom, såsom vårdare af dylika medel, innehållet eller balanseradt i 10 dagar, samt vidare genom bankotjenstemiinnens intyg styrkt, att han på måndagsförmiddagen den 15, allt i Februari månad, rört sig med högst 6 st. sedlar å 1000 rdr eller ett belopp ej öfverstigande 6000 rår, som ej blifvit för tallvörkets räkning användt. Detta oaktadt efter den upplysning, som vid den officiella inventeringen vunnits, andra äldre och -sedan längre tid tillbaka balanserade förskottsmedel bort återstå att expedieras med en summa af 2395 rdr, hvilken, lika med förenämda 6000 rdr, ej kunnat återfinnas. Sammanlagda beloppet af förstnämnda begge poster motsvarar ungefärligen summan af den saknade Gefle-remissen, och de på måndagen af Hollertz vexlade sedlarna tyckas vara öfverensstämmande med de valörer, som den från tullkammaren infordrade, vid handlingarna bilagda, sedelförteckningen upptager. Under antagande af den äldre balans, som genom kammarkontorets utredning och de handlingarna åtföljande förteckningar skolat hafva fortgått alltifrån medlet af Januari intill den 15 Februari å de förskottsmedel, för hvilka Hollerts ansetts vara ensam ansvarig och dem han fördenskll ansetts hafva förskingrat, då deremot, efter hvad jemväl intygadt blifvit, de från tfullkamrarne ingångna uppbördsmedlen blifvit — (minst sagdt!) intill den 11 sistn. Februari månad till fullo redovisade, följer alltså, att Hollertz å nämnda dagar den 13 och 15 meranämnde Feruari, allt under min bortovaro och således äfven utan all min vetskap eller kännedom, måste hafva tillgripit jun beloppet af ifrågavarande remiss, alldenstund, på sätt jag förut visat, någon annan tillgång till betäckande af bristen å förskottsmedlen, ler öfrigt, vid nämda tid ej funnits i kassaistan att anlita före den 15 Pebruari, å hvilken dag ankomna och ej i banken inlevererade samtliga penningepaketer sedermera rid inventeringen befunnits utan undantag ouppbrutna och orörda. (Forts. följer.) Wexiö den 4 Maj. Ransakning om det mord, som likt hvad vi på sin tid berättat begicks den 12 eller 13 sistl. December å en gammal ensamt boende enka, Katrina Persdotter! under Hjulsryd i Wieslanda socken och Kronobergs län, företogs vid Allbo häradsrätt å cellfängelset härstädes sistl. osdag, dervid den för mordet misstänkte, i Karlshamn häktade och derifrån hitsinde, för andra resan stöld straffade drängen Sven Carlsson från Tvings socken i Blekinge, ehuru genom vittnesmålen flera bindande omständigheter förekommo mot honom, ihärdigt förnekade all brottslighet i förevarande mål. Sednare på aftonen af ransakningsdagen mjuknade dock -hårda sinne och förmådde honom att för fängelsedirektören. i vaktmöstarens närvaro, aflägga en öppen och fullständig bekännelse så väl om det begångna mordet söm de närmare omständigheterna vid detsamma. Af denna bekännelse framgår att han, som under flera af de närmast föregående månaderna fört ett kringstrykande lif och i början af December var på väg till Alfvestad för att besöka bekanta jernvägsårbetare, under vandringen sammanträffade med en erson, hvilken för honom berättade att enkan atrina å torpet Kansliet nyligen fått sig tillsändt ett penningebelopp af? eller 300 rdr från sina vid jernvägsarbetena sysselsatta söner. Lockad af utsigten att på ett eller annat sätt åtkomma denna summa begaf sig Sven Carlsson till gummans bostad, begärde och fick herberge derstädes öfver natten och lade sig att sofva sedan han ur en husmodern tillhörig bönbok för henne hist aftonbönen. FEfter det iatt värdinnan tidigt — som han förmodar omkring klockan 4 — påföljahde morgon gjort upp eld i spiseln, reste sig äfven han ur sin bädd, fattade en till hands stående yxa och tilldelade med densamma den intet ondt anande gumman ett eller flera dråpslag i hufvudet, släpade henne sedan ut i köket, från hvilket han hörde hennes allt mattare vordna ämmerklagan intill dess han, gäckad i sin föroppning att finna hvad han sökte, aflägsnade sig, efter att ha tillgripit det enda för konom användbara som förefanns — 34 öre och några klädespersedlar af obetydligt värde. De af sönerna hemskickade penningarne voro dagarne förut bortlemnade såsom lån till en i närheten boende hemmansegare. Vid den ytterligare ransakning, som i lördags företogs med Sven Carlsson inför Aimnde häradsrätt, vidhöll han oförändrad sin sålunda aflagda bekännelse och visar nu en djup anger öfver sitt brott