j medel: karbas, katekes och hvad de all I heta, för att utdrifva densamma; det är möj ligt att utdrifvandet lyckats, hvilket talare ville lemna derhän: men det vissa vore, at man icke på det sättet lyckats drifva innå gon god ande. Genom åtskilliga citatione ur skriften ådagalade för attaren, alt anta gandet af ett godt undelement hos bar nen på intet sätt stode i strid med kristen domens lära och att den kristna religionen: stiftare just kan kallas individnalitetsprin cipens grundläggare. Till slut ville talaren i ett par ord sam. manfatta de allmänna grundsatser, som må ste vara de ledande vid den religiösa och moraliska uppfostran. Hvad den religiösa principen anginge, så kunde allt derutinnan sammanfattas i ordet innerlighet, d. v. s. det individuella tillegnande utan hvilket religion endast blir ceremoni, sedvänja, ytligt tankeoch känsloreglemente; i fråga om den moraliska principen åter är ordet: kärlek. Grunden till ett i sann mening sedligt lif måste ligga i kärleken till medmenniskorna; och denna moralprineip deduceras lättare från individualitetssynpunkten än från den humanistiska. Cm jag kränker, förstör eller skadar en liten länk i det stora hela, så är det icke af så mycken vigt och betydenhet för detta hela; men tänker jag mig åter denna länk såsom en odölig personlighet, en fri ande, kallad ull en evig individuel utveckling, då får saken ett helt annat utseende. Denna kärlekens lära är ännu i allmänhet för mycket förbisedd vid undervisningen. Ännu i dag stannar den moraliska undervisningen hufvudsakligen vid det negativa: du skall icke stjäla, du skall icke döda 0. s. v. i stället för det positiva budet : du skall älska! Talaren sade sig i nästa föreläsning ärna y individvalitetsprincipens tillämpning i uppfostran med afseende på de olika samhällsställningarne och valet af lefnadsyrken.