fixera den stämning, som de klingande och brusande harpotonerna framkalla. Bland sångerna öfver fosterländska historiska ämnen nämna vi Borgholms slottsruiner?, hvilkas minnen sångaren med vemodsblan-. dad vördnad tolkar, i det han tillika klagar deröfver att dylika minnesmärken från ärans tid vårdslöst behandlas och utbrister : Finns då ej svenskhet mer i svenskens bröst? lygsel mer i deras hvardagssinnen? ett oblidt öde qväft hvar röst, Som talar än om fosterländska minnen? Andra si Sängen hörande till samma kategori äro: 7Vid Utmeland?, Hvar är Döbelns oral? och Svensk Gardessång?. Några stycken innebära minnen från sjömannalifvet och ett bland de ett ungdomsstycke från 1540-talet, är särdeles friskt till ton och anda och tecknar i ett särdeles lifligt och raskt manr en örlogsfregatt i häftig storm I det tredje häftet förekomma ett par föri det poetiska genremåleriet: Karnevalsfesten? en teckning af en maskerad inom la haute volte, ?hos grefvinnan La-Fardec? och Franz, en lyckad humoristisk bild all en Lohnkutscher? i Prag, som tillika spelar rollen af Lohndiener och cicerone och som förr tjent som soldat under Radetzky, men gifvit all krigstjenst på båten, ty Fredsgeneraler är nog godi om Och stor staber likaså: I garnizonen ha de brådtom. Men sc i fält, hur går det då? Afven inom den religiösa lyriken hur författaren försökt såsom man finner af en i första häftet införd enkel och vacker späkpsalm. Svenska Siatsförfatlningens historiska utveckling, af Christian Naumann. Stockhoim 1864, hos P. A. Norstedt söner. Den om vår konstitutionella historia högt förtjente författaren har i detta kitt sednaste arbete gilvit en på en klar och kortfattad öfversigt af vår statslörfattnings utveckling. Från den urgamla förbundsförfattningen ända ned till v gar och den sista riksdagens grundlags ingar redoör förl. för de olika hufvudperioderna af enna utveckling. Han antager nio sådana stora afdelningar: Den gamla demokratiska författningen; folkungaregenternas tidehvarf med sina andliga och verldsliga magnater samt deras olika ställning till konungamakten i början och slutet at perioden; de ar stokratiska konfederationernas tid under främmande regenter — wunionstiden — och allmogens resningar; Gustaf I:s och hans söners tid, den undliga aristokratiens undergång och den verldsligas pånyttfödelse: aristokratperioden par preference med rådsväldet; vidare enväldet; frihetstiden: det! nya enväldet under Gustaf III och slutligen det nya statsskicket från 1809. I hvarje period framhålles det mest karakteristiska för samhällstillståndet derunder, och öfversigten härvid lättas betydligt af de talrika rubriker, som löpa utelter margen af sidorna. Författarens förtroliga bekantskap :! med sitt ämne har tillåtit honom att, med förbiseende och frånskiljande af det jemförelsevis mindre väsentliga i sin bok, endast inrymma sjelfva hufvuddragen, och blott härigenom har det blifvit honom möjligt att mom omfånget af en ordinär oktavvolym innesluta hela det rika innehållet af vår författningshistoria — en historia, som genom sitt tysta och omärkliga samhällsarbete ej mindre än genom sina skarpa; konflikter mellan de olika elementerna afl, samhället kan i intresse mäta sig med hvilket annat lands som helst. Att den för hvarje bildad svensk man skall ha ett alldeles kildt sådant intresse, är naturligt, och vi kunna derföre ej annat än med glädje helsa utkommandet af ett arbete, som i ett ögonblick, då intresset för allmänna ärender börjar blitva på en gång lifligare och mera utbredt, framlägger i en populär och lätt öfve rsködlig form de sanningar och lärdomar denna historia har att skänka oss. I ett land der, såsom hos oss, den stora massan af den jordbrukande befolkningen bar sin röst i algörandet af landets vigtigaste politiska angelägenheter, kan värdet af sådana böcker ej nog högt uppskattas. Den historiska språkforskningen. Af J.E. Rydqvist. Andra upplagan. Stockholm 1853. Hos P. A. Norstedt sör Något hvar, som befattat sig med skrifning al vårt svenska språk, har erfarenhet t af den fö genhet, hvari man cj så sällan! stannar i afseende på den rätta stafningen och böjningen af en del ord. På reglor il: skolgrammatikor lider mon visserligen ingen brist, men så mycket mera på en populär och lätt tillgänglig framställning al grunderna för ordens stafning. In lika intresnt som vi bjelpreda i detta afseende v den af författaren till det stora arbetet Svenska språkets lagar? under ofvanstående titel utgifna afhandling, hvilken, ursprungligen föredragen som inträdestal i Vitterhets-, historieoch antiqvitetsaksaremien, nu upplefvat sin andra upplaga. Mai må dock här ej vänta sig en full ständig undersökning af alla ord, om hvilkas rätta stafning man kon bli tvehågse, utan endast ett försök att med tillbjelp af den historiska språkforskningen dels utvisa härledninoen af de oftast förekommande, dels anvisa det enda rätta sättet. hvarpå dylika frågor ss Ra ar das nm met an