VINCENZO. ) ROMAN I TVENNE DELAR GIOVANNI RUFFINI. (Förf. af Doktor Antonio, Lavwinia m. fl.) Grefve Buols högdragna anspråk nådde icke sin bestämmelseort förr än den 23 April, men Österrikes hastiga beslut var kändt inom de officiella kretsarne redan den 2. På morgonen denna: dag erhöll Vincenzo, medan han satt vid frukostbordet med sin hustru — ett bref med några hastigt nedskrifna ord; som lydde sålunda: Alea jacta est — tiden för obeslutsamhet är förbi. Jag har en ypperlig post i sigte ät dig. Förbered din hustru. Du skall muntligen få närmare detaljer. Onofrio. Vincenzo satt helt tankfull. Det är väl inga ledsamma nyheter, vill jag hoppas? sade Rosa. Nej, tvärtom -— nyheterna äro förträffliga, svarade Vincenzo. Kriget är redan så godt som förklaradt. Ah, så mycket bättre, sade Rosa, Men hvad är det då som gör att du ser så allvarsam ut? Fruktan att förorsaka dig smärta, min älskade. Onofrio ber mig vara beredd på att snart inträda i aktiv tjenstgöring. SInte som krigare, inte som krigare ! utropade Rosa, i det. hon sprang upp och krampaktigt grep uti Vincenzos båda hänT. Nej, inte som krigare. Tyvärr duger jag inte till sådan, TV leasa SMen dr ven om jag gjorde det, skulle jag för din skull ej vilja riskera mitt lif. Onofrio vill att jag skall tjena mitt land i någon civil egenskap, som han inte närmare bestämmer. 4) Se A. B. n:r 1-17, 19—34, 36—41, 43—46, 48, 50—52, 50, 55, 57—60, 63, 65, 68—70, TL-75, 71-70.