Till den välgörande allmänheten. Åter,.ett vädjande till andras hjertan och kassor! Åter ett rop om förbarmande, i Guds och mensklighetens namn! — Mäåätte alla de, som läsa detta och kasta en blick på underskriften kunna förlåta mig, att jag så ofta tar allmä hetens aldrig tröttnande godhet i anspråk! M hända gör jag ett missbruk deraf. Dock — jag kan ej motstå deras bön, som tigga några rader af min penna . jag kan ej bevittna en sådan förfärlig nöd, utan att på mitt sätt söka dess afhjelpande. Wilhelmina Engström, 63 år gammal, som under 28 års tid med barnmorskeyrket redligen försörjt sig, jemte flefa af sina anhöriga, har ft sin ålderdom ingenting kunnat hopspara, utan befinner sig nu i den yttersta fattigdom. Dertill är hon sjuk. Store Gud, hvilken sjukdom. Det är ett obotligt ryggmärgslidande, hvaraf hon plägas, förenadt med den våldsammaste kramp, jemte lamhet i hela kroppen, samt svullnad i fötter och ben. — Hon kan icke arbeta. ty hon förmår ej röra sina händer. — Så har hon nu, under mer än trenne års tid. legat, samt den sednare tiden natt och dag suttit i en gungstol, hvilken oupphörligen måste vaggas, för attstilla plågorna. Upphör vaggningen för blott en enda minut. så blir krampen så förfärlig, att den sjuka upphäfver de gräsligaste jemmerrop. — Och att dertill hunj lida brist på allt! O, det är mer än fö ckligt ! Den olyckligas tillstånd är här i korthet frametäldt. Gån, sjelfva, att se henne, för att öfvertygas om sanningen af hvad jag anfört. I huset n:r 12 vid Rörstrandsgatan, till höger inpå gården, dörren längs bort, försmäktar detta armodets och de oerhörda plågornas offer. Men för dem, som finna vägen dit alltför lång, äro listor inlagda i lirr Huldbergs boklåda vid Norrbro, samt hr Rydelii, Regermgsgatan n:r 28. — På samma ställen finnas läkare-, prestoch ordningsmans betyg, angående den lidandes behof och frejd. — Gifve Gud sin rikligaste välsignelse åt en r. som lemnar en skärf, vore den än aldrig så liten. Stockholm den 6 Mars 1863, Wilhelmina Stålberg. Att jag under de 25 år jag känt barnmorskan Wilhelmina Engström, många gånger varit i illfälle att bevittna hennes vaksamhet, omtanka och klokhet under utöfningen af hennes maktåliggande yrke och att jag anser henne genom i k gjort sig förhelst jag för min 8 tjent af allmänhetens välvilj del är fullt öfvertygad att hon till stor del ådragat sig den svåra sjukdom, hvaraf hon nu lider, genom försakelser och ansträngningar i de tarfliga bostäder, der hon kanske hufvudsakligen varit anlitad. F. A. Cederschjöld.