mellan 7 och 8 på aftonen utanför handlande Hennigs bod vid Regeringsgatan, och då ja jemväl förnummit att justitickanslersembetet fordrat protokollen i samtliga de mål som rö gatuuppträdena, förbigår jag alla detaljer för at genast yttra mig i hufvudsnken. Af den i målet förebragta bevisningen är til fullo konstateradt, att de konstaplar som öfver föllo, kullslogo och misshandlade mig tillhörde en: trupp, hvilken under befäl af polismästarer Wallenberg kom marscherande Regeringsgatar fram till Gustaf Adolfs torg. Det ärsåledes all deles fätagligt: att hr Wallenberg, om han icke cielt gifvit befallning om att öfverfaila mig väl för aftonen måste hafva utdelat några all männa order som gåfvo anledning till de mas sackrer, hvilka den ifrågavarande och näst före ående aftonen utfördes af polistjenstemän och deras biträden, emedan det icke finnes något rim. igt antagande för att konstaplarne i annat fal skulle vågat skilja sig från den rapp hvari de roro indelade, för att utan all anledning väld. öra sig å enskilda personer. Dertill kommer at! tr Wallenberg väl icke kunnat undgå att varse blifva tilltagen af de konstaplar som stodo unler hans omedelbara befäl, hvarvid det varit hans ovilkorliga pligt att afstyra väldsamheterna och Sta ställa de brottsliga till ansvar. Skulle likväl hr Wallenberg, hvilket är ganka troligt, förneka att hafva utfärdat några allnänna eller speciella order till begående af våldamheter mot enskilda personer, kan han likv cke undgå att ansvara dels derför, att han, enigt eget erkännande, och tvärtemot hvad den då edan proklamerade upprorslagen stadgar, gifvit constaplarne order att begagna våld, icke alleast för att skingra folksamlingarne, utan äfven ör att förekomma sådana. och hvarigenom han ifvit anledning till de vilda utbrott och exesser, varför hundratals fredliga, laglydiga och aktingsvärda Kan bletvo offer; dels ock deröre att hr Wallenberg på ett så olämpligt och ör den allmänna säkerheten så föga betryggande ätt skött sitt kall, att det kunnat existera att jönstaplar, stående under hr Wallenbergs omedelara befäl, lemnades tillfälle att uppträda såsom rofva lagbrytare. Tyvärr är den sak jag nödats andraga icke enstaka; ty allestädes der hr Wallenberg sjelf uppträdde gick det som blodiast och ohyggligast till, något som jag förmoar äfven skall komma att Adagaläg as genom e blifvande undersökningarne med hr Wallenerg. Efter hvad jag nu anfört torde det befinnas cke allenast vara min rättighet, utan äfven min kyldighet såsom samhällsmedlem, att anhålla et hr justitiekanslern behagade till laga beifran pptaga denna sak, för att ingå såsom en af anagelsepunkterna i det blifvande åtalet mot hr Vallenberg ; förbehållande jag mig att vid komande undersökning få framställa de ersättningsspråk hvartill jag kan finna mig befogad. F. L. Ganer, Skomakarmästare,