STOCKHOLM den 5 April Den förut på telegrafisk väg omtalade artikeln i den officiösa franska tidningen PPays innehåller bland annat följande : ?Nu då det är en afgjord sak, att lösningen af frågan angående hertigdömena är öfverlåten till svärdet, hör man alla fråga, hvad Sverge ämnar göra. Skall det beveka sig af den beundransvärda fosterlandskärlek, som eldar Danm rk till ett så hjeltemodigt motstånd, och bestämma sig att infria de löften om bistånd, som det gaf vid början af den nu pågående striden, eller skall det svika ein naturlige och traditionelle (sic) allierade och låta Danmark kämpa allena med sina egna krafter? ?Journal des Deåbats? råder i förening med Presse? kabinettet i Stockholm att välja den sistnämnda politiken. Det tillkommer, enligt vär tanke, Sverge ensamt att bedöma, hvad dess intressen säväl i närvarande ögonblick som i framtiden kunna fordra af det, och vi vilja hvarken råda till krig eller fred. Sverge bör sjelf veta och sjelf besluta, hvad det bör göra under nuvarande omständigheter och med hänsyn till kommande eventualiteter. Men på grund deraf, att vi ej fordra att gifva Sverge råd, äro vi både berättigade och förpligtigade att pröfva de runder, som Journal des Debats? gör gälande till fördel för en neutralitetspolitik, hvars förnämsta och kanske enda stödjepelare i Stockholm är grefve Manderström. Vi nödgas då bekänna, att allt hvad der blifvit anfördt snarare förekommer oss vara svepskäl än betydande argumenter, och att hvartdera af bladets bevis härutinnan kan med stor styrka och på ett oemotståndligt sätt vändas emot nämnde blad sjelf. ?Journal des Debats? säger, att när två nationer, som äro så mäktiga, så fruktade och så rika på hjelpkällor som den franska och den engelska nationen, anse det för klokt att bevara neutraliteten, kan man icke annat än frånråda Sverge, som är långt mindre mäktigt, fruktadt och rikt på ressurser, att våga sig in i en strid, som ej angår detsamma, isynnerhet då det är i okunnighet om hvad Ryssland skulle göra, när de svenska soldaterna satts i land i Jutland och Slesvig. Vi kunna först och främst lugna Journal des Debats i afseende på det öde, som Sverge skulle gå till mötes, ifall det, då det hade ilat till Danmarks hjelp, skulle få vapenlyckan emot sig och på ett hederligt sätt komma att dela sin allierades nederlag. Det skulle ha för en sak, som dock väl något angår det, alldenstund den är hela den skandinaviska stammens sak, det skulle ha för denna sak, säga vi, offrat menniskolif och penningar, hvilket helt visst är mycket, men det skulle ej hafva utsatt sig fur att förlora en fotsbredd af sitt territorium. Frankrike och England skulle då träda emellan för att hindra Ryssland och Tyskland att draga fördel af Sverges svaghet, och de skulle med bestämdhet motsätta sig, derom äro vi fast öfvertygade, att man fräntoge Sverge något af det som det i närvarande stund besitter. Här hafva vi alltså den första puukten, hvarom vi äro oeniga med Journal des Debats, och vi hafva klart och tydligt framhållit den, nemligen att Sverge, när det skulle låta sin arme landstiga i Jutland eller Slesvig, ej på något sätt skulle löpa fara att mista något af sitt territorium, till och med om de moskovitiska kanonerna skulle dundra emot det från Åländska öarne. Är Sverges fattigdom ett bättre bevis än dess svaghet är för neutralitetssystemet, som Journal des Debats predikar ait Sverge bör vidhålla? Nej, alldeles icke. Den parallel, som detta blad uppdrager mellan Sverge och de vestliga etormakterna, för att få nämnde land att uppgifva tanken på att lemna Danmark bjelp, tjenar tvärtom just till att bevisa, att kabinettet i Stockholm lättare och hastigare skall kunna bestämma sig för kriget. Just derföre att England och Frankrike äro rika, mäktiga och fruktade. böra de noga betänka sig, innan de inveckla sig i ett krig, hvars slutliga utgång icke kan förutses, och utsätta sig för dess uppoffringar och faror. Grunden härtill är i ögonen fallande: det första kanonskott de komme att lossa, skulle halva oberäkneliga följder och ögonblicklien sätta de allravigli aste kommersiella, industriella och linansella intressen på spel. När man tänker på detta, är det klart, att de hafva grund tillräckligt att öfverväga allt noga, ja till och med att visa en öfverdrifven försigtighet och en till det yttersta gående återhållsamhet. Sverge har ingen anledning till att anställa sådana beräkningar och betraktelser. Vi tro derföre i motsats till Journal des Debats, att dess fattigdom och dess svaghet långt ifrån böra afhålla det från en otfoch defensivallians med Danmark, men deremot just bör vara en orsak för Sverge att hastigt fatta ett beslut och utsätta sig för den dermed förbundna risken, antingen nu lyckan är med eller emot. Det här anförda gäller om situationen för ögonblicket; men vi vilja äfven kasta en blick in i framtiden. Man säger att kabinettet i Stockholm bör förutse ett osannolikt, men dock möjligt tillfälle, hvilket kan inträffa såsom en följd af det närvarande krigets händelser, nemligen att den mellan danskar, svenskar och norrmän befintliga slägtskapen kunde förmå de förstnämnda att sluta sig till de begge andra för att bilda en enda nation under en och samma suveräns spira.: Och i afseende på denna eventualitet rådes Sverge att för sitt eget intresses skull hälla sig tillbaka och icke sätta sin ställning på spel midtemoti någon. Detta skulle dock vara att drifva försigtigheten alltför långt. Om man till