och såra just denna menighet, då de genom korruptionskollationer, kotterisammanträden och lösstöperi lockat några här och der, att på god tro, om icke just att ändra åsigter, dock att underteckna det slippriga dokumentet. Tydligt är således, attreservanternas hufvudmän, men ingen annan, anse sig lefva inom ett samhälle, der deras godtycke bör blifva lag. Vi ärna likväl, så långt vi förmå, sätta P derför. Mom. 3 är till sin början redan afspisadt. Det visar dock att reservanterna dela hr beriktigarens utomordentliga förnumstighet, att hvarje förslag, som i anledning af ett pålyst öfverläggningsämne uppgöres, äfvan skall vara kungjordt. Hvarthän — vi fråga det i vår stora enfald, men lemna naturligtvis svarsskyldigheten åt de högvise i landena — hvarthän skulle månn tro detta leda? Huru mänga sockenstämmor skulle väl då medföra något resultat? O. S. A.4 Detta kan vara nog såsom prof på stilen, argumentationen och andan i detta vidlyftiga opus, som slutar med följande energiska yrkande: det K. M:ts befallningshafvande anbefaller vederbörande, som höra till första distriktet härstädes, att nu, och det är efter 20 års förlopp just icke alldeles för tidigt, att nu, säga vi, nolentes volentes, hvar och en i mån af sina öresland eller fyrkar, ofördröjligen vidtaga åtgärder för uppförande af tjenligt och tillräckligt hus för distriktets folkskola. Här kunna inga undanflykter gälla; här behöfves ingen omröstning. Minoriteten, ora den ock bestode af blott en enda karaktersfast röstegande ledamot, kan här tvinga pluraliteten, då vänlig öfverenskommelse ej kan träffas. Nu utgöra vi, räknade per capita, en stor pluralitet och dito per öresland, en ganska, respektabel minoritet (75!s—67!2—7Ts). vart oåterkalleliga påstående är detta: Nu skall ifrågavarande byggnad förberedas och företagas, och vi påkalla derföre K. M:ts befallningshafvandes kraftiga handräckning, för att tvinga de opponenter, som hafva rösträtt i och höra till det första distriktet inom Ofvansjö, d. v. s. brukspatronerna R. F. och H. H. Petre, kommissionslandtmätaren V. Th. Unge i Backberg och B--n Eric Jansson n:r 3 i Norrberg, att hvar och en i sin mån bidraga till detta byggnadsföretag. Kostar det på, så -— Tu Ya voulu, mon chers George Dandin! Ofvansjö den 20 Sept. 1862. A. Linderdahl. Komminister. Jan Andersson Åsen N:r 3. Kyrkvärd.. Göran Andersson Åsen N:r 1. Kyrkvärd. m. fi. Alla kommentarier äro här öfverflödiga. Ett sådant aktstycke, som det föregående, talar tivexligt för sig sjelf, för att tarfva någon vidare belysning. Vi skola i en följande och sista ärtikel göra några tillägg lill vår redan kanske alltför vidlyftiga redogörelse, samt yttra några slutord i ämnet.