2zas retratt, I1cke ull ett storverk, men tll en beklaglig nödvändighet. Hvarföre? Hr soldaten torde veta, att det icke är farligt att hafva i sin rygg en fiende som är svag, oeh att det visserligen icke är skäl att vika, blott emedan man har en fiende isin rygg; men står han der stark, under det man strider mot en öfverlägsen styrka äfven i sin front, och är man genom en befästning fastkedjad i sin ställning och återtågsvägen är fullkomligt afskuren, då är denna arm förlorad. Bravo, utropar vår modige soldat i Aftonbladet, det är just det jag önskar! 7Nationaläran häfdas vida säkrare, om armån qvarstannar i sitt blod på bataljfältet, än om den sammanhålles några veckor och månader längre? o. s. v. Att här blifvit öfvermannad hade måhända afgjort kriget, men danska krigshären hade då häfdat Danmarks ära? o. s. v. Sådana slag äro hårda, men just deras storlek uppkallar nationeus kraft? m. m. En armå, som faller med ära, gifver manande exempel och framkallar utomordentliga krafter, som lyfta nationen? m. m. m. m. Men jag anhåller, att hr soldaten behagade besvara den frågan: MHvarföre skulle, såsom han yttrar: armåns tillintetgörelse i sin djupaste och mest storartade tragiska mening? just ske vid Dannevirke? Intet tvifvel är, såsom han säger, Patt armåen, när rätta ögonblicket inträffar, måste uppoffras, för att rädda nationaläran!? Ganska rätt. Men hvarföre var den 6 Febr. rätta ögonblicket? Hvad var det för en dyrbar nationalära, som låg så nära gränsen? Hvarföre hade det varit så dråpligt, att tillintetgöra armen två svenska mil från Eidern? et är i sanning obegripligt. YDannevirkeställningen?, yttrar vår soldat, skall icke ses ur militärisk strategisk, utan ur nationel synpunkt?. Men, ännu en gång, hvarföre det? Om en armå skall uppoffras, måste det väl vara för ett stort ändamål. En fras är icke ett sådant. En armå får icke skonas, då den på en vigtig punkt kämpar för ett verkligt ändamål, som alltid är nationelt, då det är militäriskt strategiskt, hvilket landets försvar väl alltid måtte vara. Armån skall då vara beredd att falla; men han är för god, för dyrbar, att ledas till slagtbänken blott för att skaffa några tokar tragiska intryck. Hvad hade vunnits om danska armån blifvit förstörd vid Dannevirke? Icke ens bifallet af dem, som vid Dannevirkes fäll ropade på förräderi och hvilkas samma rop blott blifvit starkare om äfven armåen fallit. Men hvad hade derigenom förlorats? Tror vår poetiske soldat verkligen, att om danska armen ?qvarstannat i sitt blod vid Dannevirke?, tappre landsoldater då skulle hafva vuxit ur jorden och nationen lyftat sig lika lätt, som hans dityramber? Det vissa är, att Als, Fredericia och hela Jufland någre dagar derefter varit i tyskt våld och Middelfart sett deras skaror tåga öfver till Fyen, ty Rolf Krake, så flyttbar han än är, kan dock ej vara allestädes närvarande. Jag frågar: hade nationaläran då ?varit bättre häfdad? än genom den ära som den räddade armen nu på Dybböls höjder häfdar, vi önska länge måtte häfda, at det folk; han tillhörer? J.A. H. Vi vilja icke blanda oss i sjelfva polemiken mellan J. A. H. och ?Soldaten? ; men vi kunna icke underlåta att påpeka några faktiska misstag uti J. A. H:s nu citerade artikel; hvilka vi icke vilja låta inflyta uti vårt blad, utan att på samma gång beriktiga dem. j 1) Det är missledande att tala om en försvarslinie af 6 mils längd; då största delen af denna linie var fullständigt täckt genom öfversvämningar, så att utom det starka Fredriksstad samt Slien-passen vid Missunde och Arnäs (Kappeln), hvarest besättningar voro nödiga, hvilka till följd af fälttelegrafen hastigt kunde i nödfall förstärkas, den egentliga Dannevirkelinien, som behöfde ständigt och med koncentrerad styrka bevakas, icke utgjorde mer än 1!4 mils sträckning (hela Krumvoldens långa sträckning framför Ellingsted var nemligen väl täckt genom Reideåns öfversvämningar). 2) Enligt prins Fredriks Carls af Preussen rapport, daterad Sterup den 6 Febr. kl. 7 e. m., var det först på aftonen den 5 Februari, som preussiska trupper hade börjat koncentreras i riktningen åt Arnäs, för att der försöka öfvergång; (de Mezas krigsråd hölls, som bekant redan den 4 på aftonen). 3) Enligt samma rapport var det ämnadt, att de preussiska förtrupperna skulle börja sättas öfver i båtar den 6, kl.4 på morgonen;fmenfdrifisen hade hopat sig så, att ett uppskof blef nödvändigt och öfverbringandet af den första truppstyrkan uti hvarjehanda småbåtar och färjor var förenadt med mycket stora faror och svårigheter, så att det vill synas föga troligt, att det under liflig eld från de danska batteriernas sida skulle låtit sig verkställa. Först kl. 28 var denna öfvergång verkställd, så att man då kunde begynna med att slå en pontonbro, på hvilken de preussiska trupperna kunde börja assera kl. 10!4, hvarefter deras defilerande deröfver pågick oafbrutet till kl.! Ae. m. 4) Det preussiska skräflet efteråt, att det var stor skada och förargelse, att man icke fick tillfälle att taga hela danska armån, står i den mest absoluta strid med alla föregående tyska yttranden, som häntyda derpå, att ing tid mås:e åtgå innan Dannevirke skulle kunna forceras. 5) Uppgiften uti J. A. H:s artikel iP. T. att fenerflöjtnant Liittichau endast i en bifråga? skulle varit af olika mening med krigsrådets, öfriga medlemmar, synes vara gripen ur luften; ty efter hvad man hittills j. förnummit, skall generållöjtnant Lättichaus : votum ha gått ut på att danska trupperna skulle gripa till offensiven och försöka i grund så Österrikarne. S——VV Rättegångsoch Polissaker. Undersökningen om det mot grefve Sparres jägare, Pettersson föröfvade våldet fortsattes i r, dervid för konfrontering med de i saken afförda vittnena var inställd tapetserargesiällen Findqviet; densamme som förut vittnat i en