säsom ett vittnesbörd om prestbildningens låga ståndpunkt inom vissa trakter af värt land. Man förvånas vid dess genomläsande öfver den totala brist på vanlig hyfsning och humanitet, som röjer sig på hvarje rad. Hufvudsakligen riktad mot de omnämnda reservationerna, ehuru till formen ett ologiskt sammelsurium de rebus variis et nonnullis aliäs, utgör den i sin uppblåsta anspråksfullhet ett det kostligaste och fullständigaste fattigdomsbevis på all slags argumentation i sak. Vi anföra följande med diplomatisk noggrannhet afskrifna profbitar. Från och med 1843 den 18 Juli. då första öfverläggningen i denna fråga hölls, hafva här så många åsigter sökt göra sig gällande och så många trakasserier förevarit, att angelägenheten nu mera ej kan utredas på annan väg än tvångsvägen. I protokollet för den 17 Augusti. hvilket vi nu öfverklaga. synes huru hr brukspatron Hj. Petre, troget understödd af sina vapensvenner hr kommissionslandtmätaren V. Th. Unge i Backberg och B:n Lars Persson n:r 1 i Lesa, trädde upp och ville, utan all konsideration för det ännu icke upphäfda och således laga kraftvunna sockenstämmoprotokollet för den 23 sistl. Februari, då hr brukspatrons pompösa donation för skolväsendets ordnande och byggande af icke mindre än fem större skolhus inom moderförsamlingen förföll, på sätt sistnämnde protokoll enligt ordalydelsen visar. Uppå framställd fråga: ?Antaga socknemännen brukspatron Hj. Petres förslag? svarades af de talvikt församlade ett ljudeligt och allmänt Nej Endast kommissionslandtmätaren V. Th. Unge och Lars Persson i Lesa läto höra ?Ja I? Utan konsideration för detta mångfaldiga Nej! säga vi, ville nu, den 17 Augusti s. å. hr brukspatron Hj. Petrå och hans sekundanter genomdrifva samma sak, fastän såsom hosfogade dokument (Litt. A.) vitsordar i en litet, mycket litet förminskad gestalt hvad den så kallade högre folkskolan? beträffar; men deremot med en betydlig tillökning i antalet skolhus, då det i kotteriskriften talas om sju skolhus i stället för de ursprungliga fem. Hade hr brukspatron Hjälmar Petre med aldrig sä liten upp: märksamhet läst och begrundat kongl. kungörelgen den 23 April 1858, (han kallar henne i sitt donationsbref förordning? och indelar henne i S, ehuru hon ej är det förra och ej har det sednare, hvilket tyckes bevisa, det hr brukspatron ännu icke gjort sig reda för den icke så (0 ndtliga skillnaden mellan förordning och kungörelse), hade hr brukspatron lagt märke till hvad denna kungörelse egentligen innebär och en smula reflekterat öfver ordalagen deri och hänsyftningen dermed: tro vi, att det skulle fallit honom klart i ögonen, det han ej, oaktadt mängden af sina röster. och den ännu af sina fuyrkar, skall kunna framdrifva sitt med så stor ostentation för halftannat år sedan utbasunade projekt, så länge någon enda, om än aldrig så liten och svag röst opponerar sig deremot. Eller t. ex. Huru vilja nu hr brukspatron och hans drabanter, utan att slå blå dunster i ögonen på höga vederbörande, bevisa att här å vår ort äro för handen de omständighe! ter, hvilka i den nåd. kungörelsen framligges såsom vilkor för erhållandet af detstora stats-! bidraget? Hvarest har här den större åtrån efter högre teoretiska kunskaper c. i våra dagar trädt i ljuset och påkallat den högre folkskolan? Noga riknadt har sedan 1843 ingen enda af allmogens söner härstädes begagnat de undervisningsanstalter, som på 3! mils afstånd pr landsväg och nu på 3 mils dito pr jernväg finnas i Gefle. För att nu framkonstla denna hunger och törst, om icke snarare för att, såsom en annärs ofantligt numstig. men i detta, säsom oss synes, mer än tillbörligt enfaldig, ledamot af skolstyrelsen, behagat låta förstå. göra — ji märk väl — läroverket i Gefie öfverflödigt, ät-. minstone för hans ? , pysar, hvilka utlärde vid högre folkskolan här. direkt skola resa till Upsala såsom Liberi studiosi, för detta eller dessa ändamål emar man synbarligen beluxa staten på en räll artig årlig summa, och i byggnadsväg belasta kommunen med en utgift, som trots alla möjliga förespeglingar af godt pris och storartade bidrag, säkerligen rakar upp till minst femtio tusen (50.000) rdr. Att affären scdan i sina följder kommer att åsa a sina inånare cn dryg årlig och år för år växande kontribution till lärare och lärarinnor m. m, säger sig sjelft, ehuru man visligt nog underlåtit kalkylera det. När det ock nu är lika gifvet som . amen i kyrkan, att bakom kotteriöfverenskommelsen donationsbrefvets alla förbehåll rörande lärometod och tillsättning af lärare och lärarinnor m. m. m. m. vara i reserv, för att, : då behof göres, träda i verksam tjenstgöring:; kunna vi ej annat än protestera emot, såsom vi , ock nu och allt framgent protestera emot allt slags afseende på allt hvad helst med denna kotterimanöver åsyftas. Vi erna nemligen på intet enda vilkor ställa oss under hr brukspatron Hj. Petres och hans vapendragares förmynderskap. Sedan klaganden en god stund argumenterat på detta slående och humana sätt, vänder han sig emot en af reservanterna på följande vis: Att pastor framhöll komminister Linderdahls förslag, som ej en gång blifvit kungjordt, antydes ock såsom ett svårt gravamen. Hvar och en annan, än beriktigaren, som liser ingressen till protokollets 1:sta S, lärer dock finna, att detta förslag var fullt ut lika mycket kungjordt : som kotteriets förslag. Amnet vr tydligen påj lyst. Rättighet att framlägga förslag, för att. leda ämnet i rätta hjulspåret, bör hvarje friskt Dp omdöme tillerkänna en hvar, som i stämman yttranderätt eger. Denna rätt begagnade kom! ministern, utan att, såsom beiiktigaren och an-( dra, skjuta öfver måttet. och förfökta en sak, li i l 1 t f som, sedan den 23 Febr. och allt framgent, bort likasom en viss guotistimma i gamla orgelverk heta: Nolimetangere. Om komminister Linderdahls förslag företagits till omröstning, hade detta varit fullt lagligt. emedan deremot intet gammalt och mångdubbelt nej legat i vägen. Trots hr beriktigarens påstående, blef dettå icke händelsen, hvilket förslaget sjelft bäst bevisar; ty det yrkar hela moderförsamlingens skyldighet att till en viss del bidraga till byggnaden: men omröstningen sträckte sig endast inom 1:sta listriktet. Hr beriktigaren har således här ännu en osanning på sitt konto. Den slutliga jeremiaden ligger så långt utom ämnet, och sak-, ar. efter hvad vi veta, så all befogenhet, attj 5 14 kap. RB. B:n oecmotständligt skulle stjäla ? i minnet, om man ej snarare lockades att!t aga sig till hågkomst — filosofen och denjl u I ngöriga. Femtonmannareservation är ock lika, nej! nej! längt värre bekajad med enahanda yten: Ösanningar och ohemiula tillmälen. Mom. är redan vederlagdt. Mom, 2 är ock dito hvad komministerns förslag, hot och processbeslut vidkommer. Hvad förslagets outvecklade beskaffenhet angår, hänvisa vi till promemorian, som bäst visar, huru dermed förhåller sig. Mom. 3 talar om tvång, trots och öfvermod. Rätt så. Det allt passar bra i stycke, då förhållandet omkastas. om ofyanföre, för att tala med gamla Argus, 7till komplett evidens deduceradt är. ville reservanterna tvinga. ja trotsa fram det för svaga ögon glimmande kotteriförslaget, och det i verkligt öfvermod emot sockenstimmoförordningens tydliga föreskrift, och gjorde precist hvad de sanningslöst beskylla andra för. De protesterade mot hvarje annat irslag än deras eget. samt — vapensvennerna neml. skreko och stojade för det ändamålet så, t man haft allt skäl i verlden tillhyiska ordsranden samma fråga, som vid en viss vokalluett för många år sedan mer än halfhögt hviskades honom i örat: Har du hört tocka SjU... 111? Mom.-4 delar samma öde. Refy mer