SO HH a Aa. OT YT SRA SVJVA IB . på flera håll i vårt land hos upplysningens sjelfskrifna målsmän, då det gäller att befordra en verklig och mera på djupet gående folkbildning. Sedan det hade visat sig, att den meranämnda donationen, oaktadt gjorda eftiergifter, fortfarande var ett föremål för motståndspartiets förkältringslusta, och det sålunda icke var att förvänta något tillmötesgående från detta partis sida, ansägo sig åtskilliga för skolfrågan intresserade ledamöter inom församlingen af sin heder och sitt nit för den goda saken uppmanade, atticke låta densamma falla, utan göra allt hvad på dem ankom, för att få en för hela socknen gemensam skolplan antagen och fastställd. Bladet syntes nu börja vända sig. Eh förening ingicks, som räknade öfver halfva antalet af socknens röstberättigade medlemmar. Allmänheten började inse det förvrängda sätt, hvarpå skolfrågan hittills blifvit behandlad, och att det icke gick längre an, att låta denna samhällsvigtiga angelägenhet bortfuskas och offras för småsinnade biintressen. I Juli 1862 sammanträffade derföre flera församlingsmedlemmar och förenade sig om en gemensam skolplan. Sockenstämma begärdes, för att framlägga den gjorda föreningen, som hufvudsakligen grundade sig å det förr omnämnda donationsförslaget. enna sockenstämma, som utlystes till den 17 Avgusti, utgör ett upprepande af samma maktfullkomlighet och oformlighet i sättet att gå till väga, som vii det föregående påpekat, stället för att framställa proposition å det ifrågavarande förslaget, vägrade ordföranden en dylik proposition, enär förslaget enligt hans förmenande innehölle sådana punkter, som på allmän sockenstämma blifvit förut afslagna, säsom t. ex. frågan om en högre folkskola med öfverlärare m. m. Detta förhindrade likväl icke ordföranden att med all makt söka genomdrifva ett af församlingens komminister upprättadt skolindelningsprojekt, al sådan beskaffenhet, att det omöjligt kunde antagas. Resultatet af sockenstämman blef emellertid, att intetdera förslaget antogs, sedan votering skett om det sistnämnda. Härpå följde nu ett efterspel, då sockenstämmoprotokollet den 8 derpå följande September skulle justeras. Det begaf sig nemligen då, att åtskilliga af församlingens medlemmar funno sig befogade att till protokollet afgifva flera beriktiganden och reser vationer, dels på grund af ordförandens förfaringssätt vid sockenstämmnan, dels med afseende på sjelfva protokollet, som ansågs vara fördt på ett icke blott ofullständigt, utan vilseledande sätt. Vi anföra ur dessa reservationer några bitar, tjenliga till upplysning om förfaringssättet vid sockenstämman och vittnande om den anda, som dervid gjorde sig gällande, hvilket sjelfva protokollet visligen förtiger. En af reservanterna yttrar bland annat: Då hr ordföranden vägrade alt till öfverläggning upptaga den i skrift upprättade förening, som med 48 namnteckningar af församlingens hemmansegare blifvit försedd, hvarigenom göres afseende på tillgodogörande af brukspatron Petres storartade och utmärkt välvilliga donation för adkommande af en ordnad skola inom församlingen, och i stället framhöll komminister Linderdahls förslag, med fråga om församlingen ingick på detsamma, yttrade jag, att nämnde förslag ej en gång blifvit kungjordt och vore således ej lagligt att för omröstning behandlas, i hvilken mening flera med mig instämde; icke desto mindre blef fråin till omröstning företagen under yttrande af hr ordföranden: ?Nu röstar jag ock. Reservanten omförmäler och bemöter derjemwe följande yttrande af komminister Linderdahl: ?att han (komministern) vore öfvertygad, att de bästa skolmästarne vore de som hade sjelfbildat sik (t. ex. en namngifven skräddare), hvilkas minne han välsighade, som gjort honom till hvad han är och som lärt honom grunderna för det vetande han nu innehar m. m., hvarigenom han kom till den slutsatsen, att skolan ej t med afseende på de aflägsnare trakterna kunde bättre ordnas, än den nu vore:? och slutade hr komministern med att framsäga ett af honom uppgjordt förslag för fasta j; skolans byggande vid kyrkan, med tillägg: att om det icke antogs, så skulle intet annat le komma till stånd, emedan han då deröfver skulle It processa så länge han lefver.? t Ett antal af femton församlingsmedlemi mar yttrar i en gemensam reservation föl( 3 Nn l Et hr nt bt nt Fr Vt ARR AR PE jande: Att utan anledning vägra proposition å ett skolförslag, som 14 af socknens mest tänkande allmoge 14 dagar förut genom bergsmannen Lars Pehrsson, enligt pastors eget erkännande, anmält såsom öfverläggl ningsämne för stämman; att deremot söka I pålvinga församlingen ett förut ej pålyst förslag, upprättadt af dess komminister, hvild ken: hotade att, om ett annat projekt anto5 ges, skulle han processa så länge han lefde, I; ehuru han derjemte yrkade, att hans för-!; slag. såsom outveckladt, ej borde till proto1 kollet föras; att söka betvinga allyttrande-n ritt, så snart en åsigt motsatt ordförandens mening tförfäktades, och afsigtligt trotsa sockenstämmoförfattningens tydliga föreskrifter, under öfvermodigt, ofta förnyadt yt-!5 irande: Ni får klaga, tyst, tig!? — alltls setta innebär en förnärmelse mot den me-d vighet, man gör sig heder af att kunna 1 håna och såra, på samma gång det tydligt), visar, alt pastor anser sig lefva inom ettlq h s b r A somhälle, der hans godtycke blifvit lag, och der han således efter behag kan aeka både den enskilde och menigheten den ätt och aktning, som i ett lagbundet samhälle obestridt tillkommer en hvar. — Dessutom åter7 ger protokollet förloppet vid sockenstämman !h helt och bållet oriktigt. På samma gånglt vi häremot nedlägga vår protest, tveka vild ej att inför sambid och eftertid göra pastor ansvarig för dess oefterrättliga förfarings-!; sätt uti samhällets vigtigaste fråga, folkun-a dervisningen.? a Ännu en reseryvant klagar bland annat ijf en särskild skrift på följande karakteristiska sätt: Ledsamt nog det jag icke anser miglt bör förtiga, att jag af pastor, för att jagla skilt mig från hans åsigt i denna fråga, ls hlfvt hotad. att jag för honom tm. fl.