jfva en upplyftande och förädlande inverkan, så äro de det utan tvifvel i synnerhet i tider ar upprörda passioner, kil och oro. Det är då godt att, som begynnelseorden i programmets andra nummer lydde: ?Bland alla dagens strider? få lyssna till de friska ulsslagen af ett varmt klappande sångarhjerta, som, om det ock fysiskt upphört att slå, alltjemt fortfarande vibrerar ide sköna sånger som en gång framvällt derur, och om för kommande en vittna om den inspirationens hänförelse som en gång glödde derinom. ert har ingen tonsättare med den värma, innerlighet och flödande melodiska rikedom som Otto Lindblad i toner diktat och sjungit ut hvad som hvilar på svenska hjertans djup? och derföre skola också hans sånger allt framgent lefva i ungdomlig friskhet så länge svensk sång ljudar. Utförandet var i högsta måtto lyckat och vårdadt, och med unde ntag af studentkonserterna torde man hi tädes icke varit i tillfälle att få höra en så talrik kör af friska mansröster. I den inemot hundra man starka sångarefalangen bemärktes utom lyriska scenens artister, allt hvad hufvudstaden eger bäst och utmärktast i sångväg. Det hela skänkte åhörarne ett lika angenämt och upplyftande intryck som det lyckliga realis serandet af den vackra iden hedrar dem som haft omsorgen med arrangerandet af den fosterländska festen.