fördömligt de österriska myndigheternas handlingssätt i detta fall är. De rikta nemligen oftast sina polisförrölelser emot egendomsegarne på landsbygden, och begagna sig dervid med största fördel utaf landtroletärernas biträde. Man har ännu tyvärr 1 friskt minne de förfärliga tilldragelserna år 1846, då man, enligt en af österrikiska regeringen utkastad plan, tillät bönderna slagta och nedgöra ötver hälften af de galiziska egendomsegarne, och hvar och en med hjerta kan ej annat än känna sig på det högsta upprörd öfver de förberedelser, som nu göras för att ånyo upprepa dessa gräsliga mordscener — verksamma och beqväma medel att utrota ett nationelt element. Vi vilja utan partiskhet skärskåda den hållning i polska frågan, som Galizien hittills iakttagit och iakttager. Den polska nationalorganisationen utvecklade sig äfven derstädes, med det mål att lemna hjelp åt de emot det outhärdliga ryska förtrycket kämpande polackarna. Ju mera de österrikiska myndigheternas verksamhet skärptes, ju större hinder man från denna sida lade i vägen för den pol-: ska frihetskämpen mot Ryssland, destomera utvecklade sig nationalorganisationen i Ga-. lizien och dess verksamhet. Man fördelade den derstädes uti tvenne klasser, den egentliga nationalorganisationen och nationalgendarmerna, hvilka sednare hade till sitt uppdrag att kringgå de österrikiska myndigheternas vaksamhet och, trotsande alla hinder, lemna Kongress-Polen i dess kamp allt möjligt understöd. Detta är ett uti Österrike allmänt bekant faktum, som dock alldeles icke bevisar att man behöfver frukta ett emot Österrike riktadt uppror uti Galizien. För några dagar sedan I 3 ska tidningarne Wiener-Pr och Kölnische Zeitung, att nationalorganisationen uti Galizien lät sprida ett plakat, hvaruti den förklarade, att en revolutionär propaganda emot Österrike vore att betrakta såsom landsförräderi (2). — I denna anda skall äfven nationalorgunisationen hafva verkat ända från tidpunkten för dess första uppkomst. Uti de instruktioner, som säkerhetskommissariaten för ungefär sex veckor sedan läto bekantgöra, märkes dock icke ett enda ord, som kan tydas innebära en fruktan för ett polskt uppror emot Österrike; ty uti dessa instruktioner är blott frågan om, att genom hvarje medel hindra tillströmmandet af polska frivilliga och tillförseln af vapen och ammunition till Kongress-Polen. Således borde ej heller nu den österrikiska regeringen hafva förklarat belägringstillståndet såsom en följd utaf den nationella terrorismen (!!), eller sasom ett medel att omöjliggöra ett uppror, utan helt enkelt såsom en nödvändighet, tillstyrkt af internationella förhållanden. Att öppet och sanningsenligt uppgifve denna verkliga orsak, hade för Österrike varit den bästa politiken. Det hade bäst anstätt den österrikiska regeringen alt öppet förklara, att densamma med belägringstillståndets proklamerande endast wu att förhindra hvarje understödjande af polska respningen mot Ryssland, alldenstund österrikiska regeringen ansåge, att et vidare fortsättande af imsurrektionen endast skulic korsa dess egen utländska politik och störande inverka på dess eget 7system? och internationella förhållanden. Härutinnan låge åtminstone öppenhet och konseqvens. Alla tecken tyda på att äfven Posen snart skall blifva förklaradt i belägringstillstånd. Den bismarckska organen Norddeutsche allgemeine Zeitung publicerade för någ gar sedan en från några tyskar men hvarken med dessa personers namn eller adress försedd petition, hvaruli man anhöll just härom. Norddeutsche allgemeine Zeitung förordar också uppfyllandet af denna måhända i hr v. Bismarcks eget kabinett uppsatta petition. Detta ingår äfven uti en politiks planer, som på en gång sträfvar att oskadliggöra Frankrike, Hualien, Polen och — Sverge! e vi uti de ty