TTRADSTSEAKARIESSKIYNRE Man läser i Göteborgs-Posten: Märklig är denide allmänna tidningarne visserligen endast på ett mycket undvikande sätt angifna men dock tydliga misstämning. som inom Danmark gör sig gällande emo: Sverge-Norge, på grund at deras tillbaka. dragna hällning. De frivilliga, som frår Sverge skyndat till Danmark, bemötas väl men Sverges-Norges regering deremst be gkylles så allmänt för löftesbroit, att opinionsströmmen tager en alltmera bestämd anti skandinavisk riktning. Euskilda bref och underrättelser, som vi emottegit, gilva äfven vid handen, att man anställer, och nekat kan ej det rättvisa deri, för Sverge nedsät tande jemnförelser med andra länder och folk, hvilka pu börja öppet och med er särdeles betecknande värme ställa sig på Danmarks sida, Man har hört anmärkas, att man i Danmark insamlat blott för de brandskadade i Warberg nästan lika myc ket som Sverge velat i penningar uppoffra åt det för sin frihet och dermed äfven medelbarligen för hela den skandinaviska Nordens oafhängighet kämpande danska folket. Man fioner det egendomligt, att då man i Schweiz beslutat altsändandet af en adress till danska folket, hvari uttalas de lifl-gaste sympatier för Danmark, her ej ett enda dylikt offentligt yttrande, af andra än tidninarne och några damekomit6er, ljudat från Bverge. Skäl till föga smickrande jemnförelser skola äfven framträda, då nu i EvgJand stor verksamhet råder, för att insamla bidrag till sårade och stupade danska kri fre medellösa anförvandter. Det rika iänglands understödssummor skola mäktigt öfverglänsa det fattiga Sverges, isynnerhet som detta sednares ej varit af den betydenhet de kunnat vara. Man tadlar hinsidan Sundet — och på ojälviga grunder -— den fullkomliga brist på ivitlativ, som förråder sig i Sverge, den tveksamhet och obeslutsamhet, dena saknad af handlingskraft, som måste mer än något annat inverka skadligt på hela dess politiska ställnipg och uppträdande, liksom äfven derigenom den pågående kampen kan ledas i en farlig riktning.4 Så långt Göteborgs-Posten. Om anmärkningarne i viss mån kunna hafva sin riktighet, så är det dock skäl att fästa uppmärksamheten derpå, att kallsinnigheten från avenska folkets sida är endast skenbar, att här i sjelfva verket råda varmare och lifligare sympatier för Danmarks sak, än hos något annat folk, samt att uraktlåtenheten att på ett mera i ögonen fallande sätt ma nifestera deesa sympatier uteslutande beroti på grannlegenhet emot och oinskränkt förtroende till vår Smakalösa? ministår, samt öfvertygelsen derom att svenska regeringen ofördröjligen skulle å svenska folkets väg per i bandling ådagalägga dessa sympatier på ett låovgt kraftigare och mera talande sätt än individerna kunca göra. Då man emellertid sträckt sin tro och förtröstan till den yttersta gränsen af optimism och finner, att regeringen gjort och gör ingenting, torde det ganska snart komma att låta på ett helt annat sätt från alla del.r af landet.