hållenden, då finnes ingen anledning att gå med; ty både är vår handelsförbindelse med Danmark jemförelsevis af mindre betydenhet, medan andra länder finnas, med hvilka vi i det afseendet äro närmare förbundna, och det är dcssutem icke sannolikt, att invånarpe i det nuvarande konungariket Danmark skulle producera mindre smör, viktualier och säd eller att de skulle förbruka färre trälaster och mindre fisk eller att de skulle blifva sämre betalare derföre att de komme alt tala tyska, än de nu göra. Men vi hoppas, att man icke skall beskylla 0ss för öfverspändhet och idealism, emedan vi avse, att denna betraktelse icke bör hafva något afgörande inflytande på de förenade rikenas beslut. Skulle man låta sig bestämmas uteslutande af handelsoch näringsförhållandena, kunde det aldrig blifva fråga om krig, hvarken i egen sak eller för andra, hvarken för frihet eller för sjelfständighet eller för nationalitet eller — med andra ord — för något aft det hvarför det i allmänhet föres krig; ty de nämnda förbåljandena beröras blott föga af det politiska och nationella tillståndet, för dem är det så ler temligen detsamma antingen ett land är en provins eller en sjelfständig stat, antinsen det har frihet eller icke, antingen det ser sin nationalitet respekterad eller under-; sufvad, förutsatt att näringslagstiftningen är: örslåndiet ordnad och att intet hinder mörer för tillgodogörandet af de källor till välstånd landet eger. Näringsoch handelsörhållandena kupna stärka en politiek förvindelse, men de äro hvarken dess grundal eller dess lifsnerv. Man underskattar cke deras stora betydelse, emedan man er-; sänner att det gifves högre intressen än de; ch emedan man icke tillägger dem rätt att; eherrska historien. i