från Wesermynningen, der ända till gednaste åren varit badort och en befolkningsaf några bundra personer, med egen kyrka, är nu aildeles försvunnen, eburn ännu upptagen på de allmömvaste kartor. Denna ö är således ytterligare en af de många, som på Nordsjökusten försvunnit efter Ceesars tid. Nilsson yttrar: Jag tviflar på att fenicerna drf vit bernstenshandel äfven vid preussiska kusten, så mycket mer som jag är förvissad att sydoch sydostkusten af Östersjön då icke på långt när var der den nu är belägen. Sedan den tiden bar Östersjöns fysiska geografi säkert undergått stora förändringar. Och vestkusten af Europa, åtminstone från Belgien till Skagen, gick då vida längre ut än ou och hade flera öar och holmar, som nu försvunnit: Lemningarne af Schlemsänder-borgen stå nu beständigt under vatten; vid Probsteierkusten har det gamla Bramhorst försvunnit och trästubbar efter detta fordna jagtslotts parker stå nu 4å 500 alnar ut i vattvet; midt i hafvet, djupt under vattenytan, ej långt från Fehmerns östra sund, ser man qvarlefvor efter en gammal i jordvall; nära Travemände ligga vu tvåstora ! stenblock, de 8. k. Krögeroch Möwenstein, I: ute i valtuet, den förra 24 fotfrån stranden, : ehuru de begge bevisligen för 70 år sedan ij: lågo uppe på torra landet. Området mellan l: jden gamla bergvallen vid Arkona på Rägen och hafvet är sedan Saxos och Knytlinga-; sagans tider förminskadt med omkring 350 j: fot. I sioa Teutsche und Sachsieche Alter:1 thiimerX skrifver Abel 1729, att Greifswalder i Ozge fordom vart vida större och då i sig, ji 4 L 4 I innan hafvet öfversvämmat landet, upptagit alla nuvarande öar deromkrirg, så att floden Rega då strömmat ända till ön Rägen. Abel åberopar i detta afeeende en äldre törfattare, von Gundling, och tillägger sedan: Allmänt kändt är, att dessa öar fordom varit vida större och att hafvet uppslukat mycket af dem, liksom ock nya segelleder bildats och de gamla förstorats. Ett utdrag ur denna gamla skrift är infördt i Wahlströms Fornnordiska bibliotek. Och Fock berättar, att den nu breda genomfarten mellan Mönchgut och ön Ruden fordom varit vida smalare. Sjelfva oamnet tNenen-Tief ontyder ock detta. Det gamla Jomsborg, com låg i dessa trakter, är alldeles försvunnet. Jemväl Munch aotog, att vattnen inkräktat få landet i sydliga Skandinavien. Se biografin i sista häftet af hans historia. Äfven från aflägsnare trakter erfar man dylika fenomener. Det har längg varit kändt att Adriatiska hafvets östra kust lidit sänkning; och ou fioner man af Fr. Bremers resa i Grekiand, att Themistokles graf står öfversvämmad af hbatvet. Deremot tycks Italien höja sig. Ravenna, gom nu. ligger långt ifrån hafvet, var fordom romarnes förnämsta bamn vid Adriatiska bafrvet; der Augustus bade en flotta. Äfven på Grön-l1j land är fulitygadt, att denna ös vestra kustland betydligt sjunkit, så att gamla minnes-1, märken och byggnader efter nordmännens fordna kolonier nu stå ute i hafvet. 9 Det är en obesiridlig sak, att på flera stälj7 lea i Holland de s. k. Poldernas botten ligi ger så djupt, att desea till och med under ebben skulle stå under vatten, om de ej olitvit ingämda. Dessa polder kunna såle-j, des ej från börjen ha blifvit anlagda så djupt under hafvets yta, utan mäste haft sin upp-j Vv e 8 PRENSA RR OR RAET omst under en tid, då bafsytan i förhålsande till fasta landet var betydligtlägre än au. Med sådan vattenhöjd som nu hade det varit alldeles omöjligt att anlägga de starka holiändska skyddsdamn.arne, somf, svärtom blifvit successivt påökade i jemn!, fortgång med!häafvets växande höjd. Utaniy Westkapells dam t. ex. skulle hela Zeeland ( stå under vatten. Redan häraf kan mani, sluta, att landet sjunkit. Ty sntipgen måstej, nafvet ha stigit eller landet sjunkit. Men då den allmänna hafsnivän är sig alltid lika, säsom alla undersökningar bevisat, så mäste landet i Holland ha sjunkit. i Men de Holländska skyddsdammarne äro menniskoverk och således bör man i histosien finna tiden för deras uppkomst. Enligt Ceesar var Morinernas och Menapiernas land tullt af skogar och meras, till hvilka invå aarne drogo sig undan, sedan de öfvergett sina boningar. Trots förstöringen och upporännandet af Batavernsa buuwingar kunde detta folk ej bringasunder oket. Ceesar:! försökte derföre utrota skogaroce, alldeles? som ryssarne i Polen, för et besegra motständet; men deta företog gick om intet; genom skogarnes stora utsträckning. Kustens invånare bade dragit sig undan till de öar, ja som bildades vid .tidvattnets flod, och ärar ja långa ansträngnivgar blefvo nödiga för att: oryta deras motstånd. k På Cesare tid var alltså kusten bebodd; af folk, som ickexhade städer, utan lefde il kojor, som lågo bland skogar och moras. i Dessa skogar grävsade intill den stranden, I hvilken tidvstinet delvis betäckte. Sålunda 7 ba dessa folk: ej byggt de dammar, som skydda Holland för öfversvämning. De funnos således ej för 2000 år sedan; Au landet sedan dess sänkt sig bevisas äfven af de byggnader, som nu finnas i hatvet. Domvdurg på ön Walcheren i Zeeland hade ij vårt tredje sekel ett tempel för gudinnan Nebalennin ), hvilkets qvarlefvor nu äfven vid ebb stå under vatten. Uppgräfda stat metter, skulpturer och votivtaflor bevisa, att der folk af en viss bildniog nedsatt sig och att platsen då gaf. dem tryggad säker-thet för hufvel; ty avnars hade de välej der byggt sitt tempel. Et motstycke bärtillär det 8 k. Hus te Briten (Arx britanniea, Britborg) vid Katwijk. Dess ruiver ligga ute i hafvet, eoligt Beaumont 600, enligt över eye 1600 alnar från stranden och äro synKl liga blott vid undantagsvis läg ebb och stark i4 östanvind. Detta var händelsen 1752, 1758 1 och 1768. Borgen anses vara byggd under Caligula och var ett slags arsenal vid Rhens mynning. Nu äro blott grundmurarne qvar, it af hvilka Hofdijk har en ritning i Gesehie-jv denis der Nederlanden (Amsterdam 1857) ; sid. 5). Vid Katwijk tränger hafvet hårdi lö på. Två gator äro dränkta, ; Laveleye bevisar, att före 1452 utflöt ännutå vid ebben vattnet at sig ejeli ur polderna: ih 8 8