STOCKHOLM iden 20 Febr. Men har i dessa dagar ett skådespel, som man väl näppeligen hade föreställt sig att man skulle få upplefva. Tvenne stormakter förnya det redan för 16 år sedan gjorda, men dä misslyckade angreppet mot en liten stat, för att trampa dess rätt under fötterna och hota dess existens. Och Europa ser derpå med armarne i kors, det ör ingenting för att förhindra ett nytt dåd, iknande det, som begicks mot Polen och hvilket i så hög grad tynger på de europeiska folkens samvete och genom sina följder. icke lemnar Europa någon ro. Man kan till och med säga, att detta de tyska makternas. våld emot Danmark är det oerhördaste, som hela den nyare historien har att uppvisa, till och med värre än det, hvarför Polen blef ett offer; ty — såsom hr Wera redan år 1849 anmärkte i borgarståndet — Polen var dock en orolig och högst besvärlig granne, hvaremot Danmark nu får lida för den tridsä la gäsetfrihet, hvarmed det upptagit och beskyddat de främmande, som bosatt sig på dess område. För hvar och en Som vill se, ligger det i öppen dag att de konstiga sofismer, hvermed de tyska makterna på förhand velat bemantla och inleda sitt angrepp, icke ha det. ringaste att betyda, att den verkliga rufiden för allt deras görande och låtande 1 denna sak är roflystnad, att all deras diktan och traktan går ut på att åt Tyskland eröfra dansk jord och danska hamnar. Men ha vi den ringaste rätt och anlednivg att klandra andra europeiska makter för hvad de göra och icke göra i denna sak, så länge vi sjelfva icke uppfylla våra skyldigheter? Inuebära andras fel och försummelser någon verklig ursäkt för ens egna? Det tillbör en nation, som vill betraktas såsom verkligen sjelfständig och icke vasall under andra makter, att handhafva sin egen ära samt bevaka sina -egna intressen; Erkänner en sfät, att den för dessa båda syftemål, huru klart och lifligt den än fattar hvad som pligt, ära och intresse bjuda, ingenting kan. göra, utan i enligbet med anmakters föreskrifter och begifvande, då har den de facto afstått från anspråker på att räknas till sannt oafhängiga stater och att: hafva en egen politik. Men är sakernas ställniog nu sådan, att den verkligen. sätter. vår ära och våra intressen på-spel; om-ingentingföretages? Vi tala här alls icke om sympatier och brödraskapets bend; vi tala om.den politik, som vår regering följt och genom hvilken den inför verlden ådagalagt, huru pass nära denna sak berörer våra intressen. År 1848 var denna fråga helt och hållet ny. Sver. ENN es regering hade aldrig deltagit i rhandlingar.. derom; mellan henne och Danmarks: regering existerade inga andra förbindelser än de som alstrades af det gemensamma. intresset. Den utomordentligt försigtige konung Oscar fann. sig föranlåten att kort: efter slaget vid: Slesvig och den derpå följande reträtten från Dannevirke, i en not af-den4 Maj 1848 förklara, att hvad anginge striden om Slesvig, så ärnade han blott handla i samråd med de makter, som radterat Danmark dess besittning och såunda först lemna en verksammare hjelp härutinnan, .om åtminstone blott en af dessa makter ville aktivt uppträda derför; deremot ansåge han ett angrepp på Jutland eller de danska öarne så hotande för hela Nordens sjelfständighet, att han, om sådant skulle egå Ko ärnade sända en armåkårtill Danmari Nägra dagar derefter yttrade en af konungens ännu varande rådgifvare, numera finansministern friherre Gripenstedt, på riddarhuäset blåvd anbat följande: Frågan är den, huruvida Sverge kan eller bör; sälla och -overksamt, blott åskåda en sådan kränkning af folkrätten, och utan protest eller försök at afbja våldet, låta sin naturliga vän och bundsförvandt, ett ädelt och närbesläg tadt folk, stympis och förtryckas. Och om nu Danmark hjelplöst lemnas åt sitt öde — åt öfvermaktens godtycke? om ett. gammalt, aktadt, upplyst folk kufoas och sönderstyckss? om en nåtionalitet, som utgör en del af vår egen, på detta sätt går under? och detta allt; blott der före att:detta folk. är, svagare, och råkar. stå den starkares begär i bägen — då frågar jag om detta är ett exempel, utan betydelse för oss sjelfva: och:om ej vår ära, såväl som vårt eget högsta och heligaste intresse fordrar, att någon ting göres för alt äfvärja en sådan händelse, Ty älven för. oss kan.en-gång. den timma slå (hvarifrån jag hoppas en mild försyn bevarar vårt fosterland) — men den dag kan likväl komma, då äfven vi måste kämpa den kamp. som Danmärk nu strider, måste kämpa för al tare och härd, för. hus. och hem, för allt hvad oi hafva dyrbarast i verden, och då vi länglansfullt blicka-omkring oss efter bistånd. Och måtte vi då aldrig behöfoa med oro påminna 088 vöralens första bud: Att hvad du vill att andra skola göra dig, det göre du ock dem! Som -man finner, röja dessa ord en-ganeka klar. insigt om, huru nära våra intres sen beröras af hvad som hotar Danmerka existens. Är det tänkbart, att vår nuvarande regering kän omfatta andra åsigter, att den kan ange ett sådant ARGrepp. 100 det, hvilket nu sker emot Danmark, icke ha någonting med vår nationalära och våra intresben att skaffa? Har sedan den tiden sådana förändringar inräffat, att Svårges Norges regering måste je saken ur en annan synpunkt? Ja, förändriogar ba visserligen inträffat, men endast sådana, som ännu närmare sammanknyte vår ära och våra intressen med Danmarks sak. Vår regering bar deltagit i andertecknandet af en traktat, som afser att a N a oc RA AR AA Kr KR