bjuder o055 att tframtrada mcd UActolhatchella understöd, hvarigenom den danska monarkiens hotade tillintetgörelse ännu kan förekommas.4 — I en annan artikel skildrar Morning Post den lifsfara, som Österrike besvärjer fram för sig genom sitt oförklarliga deltagande i det preussiska korståget. Qlobe slutar en artikel om samma fråga med följande ord: Österrike och Preussen spela ett hazardspel, hvilket i sina följder kan hårdt drabba andra än dem ejelfva, och det är ej omöjligt, att den 1 Februari 1864 blir lika namnkunnig i historien som den 1 Januari 1859.7 Times förespår den nu började parlamentssessionen ett stilla och Jugnt lif hvad de inre sangelägenheterna angår, men anmärker beträffande den utrikes politiken: Det är mycket möjligt, att de händelser, som tilldraga sig eller snart komma att tilldraga sig på Europas fasta land, skola rycka oss upp ur detta slappa och tröga tillstånd, det karakteristiska kännemärket på lyckliga tider. Vi äro i detta ögonblick vittnen tili en brottslig kränkning af folkrätten, hvilken, så vidt vi kunna inse, icke kan rätt: fördigas med några bättre skäl än folkhänförelsen och en stor numerisk makt. Sä dana handlingar af öfvermodigt våld äro egnade att dana stoff till krig, der ett sådant ännu icke finnes. På en tid, då så många dynastier och stater äro i fera, vore det förmätet att med allt för stor tillförsigt förlita sig på ett parlaments varaktighet eller en ministårs fasta bestånd. Särdeles betecknande är det sätt på hvilket DailyTelegraph skildrar ställningen. Tidningen medgifver, att England måste inskränka Ög till välönskningar för båda ce krigförande parterna. 4På ena sidan befinna sig i sjelfva verket, säger tidningen, Udrottningens äldsta dotters gemåls undersäter, Zoch på andra sidan drottningens sons svärfaders soldater. Att engelska parlamentet åtminstone icke för ögonblicket genomdrifver någon sådan förändring i engelska regeringens politik som skulle medföra ett aktivt bistånd åt Danmark, framgår tyvärr af hvad man erfar af de utländska tidningarnes telegrammer rörande addressdebatten och dess resultat. De ännu nögot fragmentariska underrättelserna härom innefattas i följande telegram: Den 4 dennes började adressdebatten i båda parlamentshusen. I öfverhuset förklarade sig lord Derby mycket bestämdt emot regeringens utrikespolitik, i synnerhet hvad Frankrike och frågan om hertigdömena Slesvig och Holstein beträffar. Pyskland vet, att en krigsförklaring af det på alla häll isojerade England skulle vara oskadlig. Ett sådant krig vore verkligen Englands största olycka. Lord Derby varnade Tyskland för Frankrike och de europeiska omstörtnings elementerna samt uttalade slutligen silt miss troende mot ministerens utrikes politik i allmänhet. — Lord Granville försvarade regeringen. I underhuset föreslogs adressen af lord Grosvenor. Han beklagade, att bemedlingsförsöken misslyckats, och förklarade, att de europeiska makternas jemvigt i alla händelser måste upprätthällas. — Hr Goeechen, som understödde adressen, erinrade om, att parlamentet hade att iakttaga utom landets intresse äfven de af detsamma ingångna för bindeleerna. — Hr Disraeli klagade öiver den förvirring, som rådde i ministerens utrikes politik. Polen hade blifvit uppmun tradt och derefter öfvergifvet, Frankrike hade förolämpats, Tyskland hade blifvit upphetsadt af lord Russell, Danmark af lord Palmerston. Trontalet utlofvade bemedling, under det att det afgörande slaget förestod. Regeringen borde öppet uttala sig om sin politik och taga initiativet — Lord Palmerstor förnekade riktigheten af alla Disraelis påståenden. Frankrike hade ej blifvit till bakastött, Polen, Danmark och Tyskland hade ej blifvit upphetsade och initiativ saknades ej. Det uppriktiga och goda förhållandet till Frankrike hade ej blifvit gifvet till pris. En bemedling i den dansk-tyska frågan var otänkbar, om England öfveriladt skulle taga del i kriget. Tyskland drabbade förebråelsen för aggression, Danmark för fördragskränkning. — Kriget vore utan ändamål, sedan det erbjudits de tyska makterna, att November författningens upphäfvande skulle garanteras af stormakterna och sedan de tyska makterna lofvat stå fast vid Londonprotokollet. — Lord Russell beklagade de tyska stormakternas oförsonlighet, i synnerhet det konservativa Österrikes, hvars beteende vore oförklarligt. Österrike hade förklarat, att om det hade trädt tillbaka efter det rustningar gjorts, skulle detta ha framkallat ett medborgerligt krig. I anledning at en af lord Russell gjord förfrågan hade samma dag en tvetydig depesch från de tyska stormakterna ingått, hvari förklarades, att de väl ha för afsiat att stå fast sid Londonfördraget, men likväl till följa af Danmarks hårdnackighet eller främmande inblandning kunde komma att eveatuelt frångå sina förpligtelser; dock skola de i sådant fall icke vidtaga något definitivt arrangement utan deltagarnes i Londonfördraget samtycke. Lord Russell försäkrade slutfigen, att Eagland icke lofvat danskarne något materielt bistånd; hvad framtiden skulle bära i sitt sköte vore ovisst. — Adressen antogs härefter.? Det af oss redan omtalade ryktet, att Österrike förbundit sig att hjelpa Preussen med eröfringen af Holstein och Slesvig mot det att Preussen garanterat Österrike dess icke tyska besittningar, har nu funnit sin väg äfven till franska pressen, och man 8ynes i allmänhet lägga synnerlig vigt vid detsamma. För öfrigt tror sig den halfofficiella österrikiska General Correspondenzs kunaa försäkra, att de förklaringar, som Preussen och Österrike afgitvit i London, skola befinnas tillfredsställande och att de skola förebygga hvarje förvecklipg med England. mo Patrie yttrar om krigets utbrott: Vigtiga nyheter ingå till oss från Tyskland. Kriget mellan Danmark och de båda tyska stormakterna är öppnadt. De österrikisk-preussiska bataljonerna hafva gått öfver Eidero och den första strid har egt rum i Eckernförde, deri de trupper, som försvarade Fan danaka maonarkiens territorium ojort ett mm YA AM AA mm fr Bh AD Av Kn BN fr RA DD RR AA MN (JA AA oo AR