genom stadens högsta styresman sålunda medgifna gemenskap med den beslutande kommunalstyrelsen, torde der vara tillfyliest. Men genom sina nämnder öfvertaga fullmäktige den i detalj gående förvaltningen, hvilken äldre myndigheterna till en del gemensamt med verkställande myndigheten eller dess organer hitintills omhänderbaft, samt derjemte den nya, omfattande verksamhet, som för eundhetsnämnden är atsedd. Dervid skola utan tvifvel förekomma mångfaldiga beröringspunkter med samt behof af upplysning och biträde från både den edministrativa och polismyndigheten. Visserligen har i 37 sista mom. af ofvanberörde k. förordning blifvit öf,erståthållaren medgifvet att öfvervara förvaltningsnämndernas sammanträden och deltaga i deras öfverläggningar; men då öfverståthållaren dervid icke har någon embetspligt att utöfva och han ej heller ensam kan underhålla erforderlig gemenskap med de särskilda förveltningsnämnderna och deras underafdelningar, torde detta samband i verkligheten blifva alltför svagt och ingalunda tillräckligt för den nära samverkan mellan de förvaltande och verkställande myndigheterna, utan hvilken det allmännas anspråk på en verksam styrelse svärligen kan uppfyllas. Om kommunalförfattningen lägger hinder deremot, att nämnderna inom sig såsom ledamöter upptaga ersoner, hvilka, till följd af deras embeten hafva till sitt förfogande de organer, som stå den verkställande och polismyndigheten till buds, måste nödiga upplysniogar, biträden och handräckningar i flesta fall skriftligen begäras och meddelag, hvarigenom omgångar och tidsutdrägt orsakas. tvilket icke kan vara till nytta för förvaltoingens jemna gång och kraftfulla utöfning. Och det torde ej vara tvifvel underkastadt att, om jemte de genom kommunalval utsedda finge i förvaltningsutskotten upptagas någon eller några få le damöter i följd af deras tjeostebefattningar, skulle, utom förut antydda fördelar, derigenom betfrämjas den jemnhet i åsigter och förfaringssätt eller den kontinuitet, som vid handhafvandet af så pass omfattande angelägenheter icke bör saknas. Dessa åsigter hafva ock gjort sig gällande uti det af särskilda kommitterade år 1859 afgifna förslag till kommunalförfattningar samt äfven vunnit tillämpning i kongl. förordningen angående kommunalstyrelse i stad, enligt hvilken verkställigheten af kom munalstyrelsens beslut blifvit uppdragen åt magistraten eller samma myndighet, som der omhänderhar både den verkställande och polismakten. Men i afseende å hufvudstaden, der beröringspunkterna mellan den administrativa myndigheten och kom: munalförvaltningen äro så mångfaldiga och den ena ofta beroende af den andra, har gemenskapen med de ansvarige embetsmyndigheterna och deras organer blifvit, enligt öfverståthällareembetets tanke, alltför ringa. Stockholms kommun har dock mer än nå gon annan sig tilldelade anslag af allmänna medel och inkomstgifvande rättigheter till bestridande af utgifter, jemväl för allmänna behof. Stadens penningförvaltning har derföre hittills varit omhänderhafd icke ensamt af personer valda inom kommunen, utan ock af vissa dertill utsedda magistratspersoner under ordförande af öfverståthål aren, hvilka gemensamt utgjort stadens drätselkommission. Härmed öfverensstämmande åsigter hafva äfvenledes blifvit uttalade uti det den 30 December 1861 af dåvarande öfverståthällaren afgifne und. betänkande uti kommunalfrågan, deri (SS 28 och 29) und. hemställdes att magistraten måtte uti kommunalförvaltningen på det sätt deltaga, att bland dess lagfarna ledamöter af magistraten utsågs delegerade att i förvaltningsnämndernas verksamhet deltaga, hvarjemte ( 36) tillstyrktes att polismästaren och förste stadsläkaren i och för deras tjenster skulle vara berättigade och skyldige att deltaga i sundhetsoch fattigvårdsnämndernas förhandlingar. Den sedermera vunna erfarenheten har icke gifvit öfverståthållaren anledning frånträda dessa åsigter; de hafva tvärtom vunnit ytterligare stöd derigenom att dels stadsfullmäktiges förvaltningsnämn: der, oaktadt innehållet af kommunalförfattningen för Stockholm, ansett nödigt att genom instruktion för nämnderaa i vissa delar bereda tillämpning af nyssberörda förslag, dels ock stadsfullmäktige, med afseende derå att i drätselnämnden ej med visshet kunde påräknas lagfarne ledamöter, funnit nödigt att vissa bestyr, hvilka förr till kommit drätselkommissionens ledamöter, för framtiden uppdragas åt aflönad tjensteman. Sedan öfverståthållareembetet sålunda en ligt sin pligt, uttalat sina åsigter om lämp ligaste sammansättningen af stadsfullmäktiges förvaltningsnämnder och dervid sökt visa huru dessa åsigter ötverensstämma med hvad tillförene i dessa ämnen blifvit iunderdånighet föreslaget samt jemväl för rikets öfriga städer är vordet tlilämpadt, anhåller öfverstäthållareembetet i underdånighet särskildt få fästa Eders K. M:ts nådiga uppmärksamhet på följande omständigheter: 1:0 att det uppdrag, hvilket i händelse förslaget till instruktion för sundhetsnämnden vinner niädig fastställelse, skulle tillkomma förste stadsläkaren såsom föredragande hos nämnden och dess verkställande utskott i alla frågor, som angå allmänna helsotil!ståndet och sjukvården, skulle för honom medföra så väsentlig tillökning i åligganden, att befsttningen ej vidare kunde med anuan tjenst förenas, och att till följd deraf nådig fastställelse af förslaget till instruktion för sundhetsnämnden 1 denna del icke torde böra meddelas, utan under ut trycklig förutsättning att sådana lönevilkor varda förste stadsläkaren beviljade, alt det må kunna fordras, att han skall åt tjensten odeladt egna sin verksamhet; 2:0 att då förslaget till 10 i instruktionen för sundhetsnämnden, att nämnden på anmälan må ega erhålla handräckning af vederbörande embetsmyndighet synes vara hemtad från kongl. förordningen den 30 December 1857, 5 mom. 2, torde ordalagen böra blifva öfverensstämmande med dem i den kongl. förordningen och således framför LAR: dr