danska styrkan att under en ärofull kamp i den kuperade terrängen mot den tredubbla öfvermakten successivt draga sig tillbaka vester om staden, tills den norr om nämnde stad, åter förenad med sitt kavalleri, intog en ordnad bataljställning, som fienden icke angrep och hvarifrån danska armen sedermera notan att förföljas kunde draga norrut. Proportionerna emellan den danska styrkan och den tyska kunna nu omöjligt blifva ogynnsammare än då; men sjelfva Dannevirkepositionen befinner sig, såsom vi hatva visat, nu uti ett helt annat skick. Mången torde erinra sig, huru man på källare och schweizerier 1849 ryckte på axlarne eller gjorde sig lustig öfver krigsbulletinerna, som oupphörligt meddelade underrättelse om smärre fäktningar med förlust af ett fåtal döda och sårade samt att general Ryes armåkår oupphörligt drog sig tillbaka allt länzre och längre norrut. De golitiseranda källarkunderna här, likasom en gode herr Sörensen4 i Köpenhamn, äro mycket blodtörstiga, välförståendes så snart de sjelfva sitta mycket lugnt me:ilan skål och vägg. De fordrade oupphörligt stora bataljer, i hvilka flera tusental borde stupa å ömse sidor, ty de tåla i sådant fall intet knussel.4 Enligt deras uppfattoing borde danska krigsstyrelsen då hafva satt allt på ett kort. Då tyskarne, likasom ryssarne 1808 vid Wirta bro, ieke brydde sig om att afvakta vapenstilleståndets slut, utan helt ogeneradt ryckte in i Slesvig med en arm af 65,000 man, så borde, enligt den nyssnämnda blodtörstiga meningen, den danska krigsstyrelsen genast med de 16,000 man, som den hade i Slesvig, ha levererat batalj och utsatt sig för möjligheten att få hela denna kärnstyrka i grund nedgjord och sålunda se sig beröfvad möjligheten af något vidare verksamt försvar. I stället kastade det danska öfverbefälet största delen af denna styrka öfver till Als och lät endast general Rye med sin brigad anträda den bekanta reträtten norrut. Denna kår, om endast nå got öfver 6000 man, Iockade efter sig en förföljande preussisk arme af 27.000 man under Prittwitz, och då Rye ständigt valde fördelaktisa positioner och retirerade, då desamma skulle tourneras af öfvermakten, i förträfflig ordoing till någon) ny god position, då fan ständigt allarmerade fienden och höll den i haleine genom. emäåfäktniogar och medelst små på halfön kringsvärmande flygande detaschementer4 Caf kavalleri och åkande infanteri) uppnådde han det dubbla syftemålet, dels att hindra fiendens ogenerade utbredning och brandskattande i Jutland, derigenom att den måste hålla sina afdelningar koncentrerade, dels också att locka honom så långt som möjligt upp i Jutland; denna strategiska Sråttfällat, såsom redani Napoleon den store be nämnt halfön, tills det slutligen var honom möjligt att, qvarlemnande nästan endast en nödtorftig förpostlinie, från den befästade halfön Helgenäs en natt i all stillhet på transportfartyg gå öfver till Fyen och derifrån till Fredericia, hvarifrån då det stora utfallet den 6 Juli egde rum, der Rye sjelf föll i spetsen för sin tappra och segrande skara. Den danska allmänheten hade då hunnit blifva alldeles tkjedX och förtrytsam öfrer de många manövrerna och den långvariga reträtten, och i Tyskland hånskrattade man öfver .denna evinnerliga och eländiga ?kurragömma-lek4; men det visade sig, att 4den skrattar bäst, som skrattar sist, när underrättelsen kom om danskarnes stora och mycket blodiga seger vid Fredericia, hvil ken hade till följd de tyska truppernas snara aftroppande både från Jutland och NordSlesvig. I den erinran vi göra om dessa tilldragelser, ligger tillika en antydning om det försvarssystem, som danska krigsstyrelsen otvifvelaktigt kommer att följa, emedan det för Danmark är det enda naturliga. Skulle Dannevirke komma att forceras, så kunna de danska trupperna, med förlust af det positionsartilleri, som der finnes, och som med afseendd härpå mest utgöres af mycket amla kanoner, men efter en långt mindre förlust af manskap än tyskarne, i god ordping draga sig tillbaka och med en del af sin styrka uppehålla fienden i den goda positionen vid Bau, norr om Flensborg, medan en annan del ordnar sig i befästningarne å Dyppelberg framför Alssundet och armåns hufvudstyrka måhända går öfver till Als, denna Danmarks ovärderliga hufvudästning, utan hvars intagande en fiende, han må vara huru stark som helst, aldrig med någon säkerhet kan rycka uppåt halfön. Vid Dyppel skola tyskarne nu finna sa: cerna helt annorlunda än de voro den 13 April 1849. Danskarne hade då på höjden sjort några inskärningar för artilleri, men rade sedermera bortfört kanonerna och öf rergifvit denna position, der endast den velettkedja stod, som var framkastad framför orohufvudet vid sundet. Sachsare och bayare kastade nämnde dag tillbaka denna vedettkedja, mea då de ryckte an mot bromfvudet, blefvo de så illa trakterade både lerifrån och från de fasta batterierna på kls, att de måste begifva sig tillbaka, efter tt ha förlorat mycket folk och två kanojer. Detta hindrade icke att man präglat och itdelat hedersmedaljer för den bedrift, som allas ?die Bestärmung der Däppeler Schanen?, och att man i Bayern årligen firar ester till erinring om detta stormande af ågra tomma och obevärade höjder och ordvallar. Nu kan det bli bättre tillälle för tyskarne att inlägga bravour, vid TROTT NG SETT ET HAS ENTETITNN MATTS TITAN upnpa undgå att bryta mitt ben, häfrer väl lna etta smärtan eller skadan? Gäckade förlm oppningar för det närvarande och obehag ljle ör framtiden, detta är det tröstefulla per-ko nektiv ditt meddelande äönnnat för mir. Ios