SA ÖT VV Of 9 RA skälet, att det är mig alldeles obekant hvad de tänka i denna grannlaga fråga. Likaså skulle ie af lätt förklarliga skäl, icke uttalat sådana afgörande omdömen, som det ifrågavarande brefvet innehåller, angående de båda härvarande tidningarne, emellan hvilka polemiken rörande den dansk-tyska frågan egentligen varit förd. ärmed kunde jag nu sluta, men anhål ler dock att få tillägga något, med anledning af den indirekta interpellation, som Fredrelandet, att döma efter underrättelsen i gårdagens Dagblad, ställt till mig personligen genom det nog egna påståendet, att jag väl är en offentlig man, men på den sednare tiden skulle vara road af att leka Skurra gömma på flerfaldiga sätt och ställen, Då jag icke bar anledning förmoda, att någon enda ledamot, vare sigi borgareståndet eller i statsutskottet, under den nyss slutade riksdagen, funnit mig saker tiil att bafva, som man säger, stuckit under stolen med mina meningar i någon vigtigare fråga, och jag icke är utgifvare af eller medarbetare i någon tidning, så kan jag nemligen icke uppfatta Fredrelardets uttryck om min lust att leka kurra gömma :nnat än såsom en anmärkning deröfver, att jag icke genom insända eller korrespondensar tiklar sökt lägga mitt ord i vågskålen angående den nu brävnande politiska frågan, samt tillika såsom en uppmaning att yttra mig specielt angående hufvudpunkten i det omtalta brefvet, eller om tänkesätten här i landet i afseende på Srerges deltagande med Danmark i striden mot Tyskland. Utan att för tillfället ingå vidiyftigare i detta ämne, hvilket troligen skulle hindra uppfyllandet af min önskan att få denna förklaring införd i denna dagens Aftonblad, vill jag derföre icke dölja det jag delar den öfvertygelse som uttryckes i bretvet fill det danska Dagbladet, att tänkesättet i landet är ojemförigt öfvervägande för fredens bibehållande. om också icke till hvad pris som helst, åtminstone så länge som det kan ske utan att svika åtagna förpligtelser. Grunden och motiverna till denna opinion tror jag ligga först och främst i de flestes föreställning derom att krig är en stor olycka som man i det längsta bör söka undvika; vidare i erfaren heten af den långvariga vanmakt hvari vårt land råkade efter 1803 och 1809 årens krig, äfvensom den tunga känning som Sverges deltagande i 1813 års krig särskildt medförde, och slutligen förnämligast i den närvarande kritiska ställningen i anseende till bristen på de tre seker, hvilka Fredrik den store i Preussen ansåg nödvändiga för att föra krig; den första penningar, den andra penningar och den tredje penningar, och hvilket, utan att derföre vilja ;rka på fred till hvad pris som helst, lärer göra det angeläget att icke blunda för den finansiella sidan af saken i ett tidskifte då rörelsekapitalet, under de förflutna åren genom en mängd kommunalföretag, ställda på lån mot obligationer, blif vit till stor del draget ifrån modernäringarna in i nya kansler; då hypoteksföreniogarna sakna fonder åt jordbrukaren, goda inteckningar förgäfves söka att blifva placerade, riksgäldskontorets förhoppningar på jernvägs lånets erhållande ännu äro ovissa och bankofullmäktige i anseende till metalliska kas sans tillstånd redan måst vara betänkte på att, till bevarande af bankens förmåga att honorera sin vexling, vidtaga den i bankoreglementet föreskrifoa åtgärden att inskränka sina utlåningar. Med de allrabästa önskningar för våra orannar på andra sidan Sundet synes det derföre vara anmärkniogsvärdt, att ingen af de tidningar, hvilka, om också icke egentligen stött i krigstrumpeten?, åtminstone gjort hvad de kunnat föratt bibringa andra j, bdniogar den föreställningen att regeringen, ansåge stunden vara inne för Sverge att.lil enligt Aftonbladets för kort tid sedan be-J: gagnade uttryck, ställa sig vid danskarnas ! sida — attingenaf dessa tidningar tillikaj täckts meddela ett under sådana förhållanden ! ovärderligt råd hvarifrån de medel skolal tages, hvilka krigsministern i sitt anförande l! på riddarhuset förklarade erforderliga vid! ett krig, eller på hvilka vilkor sådana me-j: del genom lån kunde erhållas; med ett ord huru och på hvad sätt vi skulle kunnaf; ställa oss vid Danmarks sida. Det finnes likväl, såsom förut är sagdt,f! något som kan ötverväga alla betänklighe lf: ter; det är atticke svika högtidligt ingångna l: törbindelser. Hafva sådana ovilkorligen blif vit gifoa af vär regering: nåväl, det kan dål hända ali nationen mäste inlösa dem medl: huru svåra offer som helst af sin välfärd. Aftonbladet har ock mycket ofta låtit förstå, att sådana förpligtelser finnas, och sednast i går afton har A.-B. sagt att händelserna kunna koma att gestalta sig så, att vi icke kunde bli ?främmande för kriPget utan att trampa under fötterna vår heder och de förpligtelser vår regering genom Psin politik under flera års tid iklädt sig.? Nu är det fullkomligen sannt, såsom Aftonbladet antyder, att vår regerings politik flera år varit gynnsamt stämd för Danmark, och i detta fallet har den ju äfven varit ett uttryck ef svenska nationens öfvervägande tänkesätt. Men det har aldrig utryckligen blifvit nvämndt hvari förpligtelserna bestå, hvilka skulle vara sådana, att de måste inlösas äfven under de betänkliga finansiella förbållanden, i hvilka landet beinner sig efter den frikostiga skuldsättning, som sista ständer beslöto, och med den förlägenhet, som eger rum för landtmannen, ! Jå all spanmålsexport till utlandet ligger: nere. Ett sådant uttalande med klara ord måste derföre vara nödvändigt innan det verkligen stötes i krigstrumpeten för en sak i som de flesta änvu icke tyckas finna nog i slar för att kuana betrakta den alldeles så, j 1 som om den rörde Sverge sjelf. Stockholms den 2 Februari 1864. L. J. Hierta. Vi ha så sent på dagen mottagit denna insända uppsats, att vi icke hinna beledsaga densamma med några anmärkningar, hvilka dess sednare del skulle kunna föranleda med afseende på hvad der yttras om vår regerings politik. Hvad som deremot icke är det ringaste nytt och icke påkallar något svar, är upplysningarne derom, att kriget! ott andt att det kostar mycket nennin