hade på grund häraf för sin del ansett, det den borgmästare och råd nu tillkommande rätt att, när ej annorlunda stadgadt är, nämna gode män att förrätta bouppteckning och arfskifte samt derför uppbära visst arfvode bör försvinna. Då emellertid ifrågavarande af konung och ständer medgifna arfvode utgjorde en väsentlig del af magistraternas aflöning och sålunda tagits i beräkning vid bestämmande af magistratspersonernas löner, hvilka bekostas af städerna allena, hade rikets ständer häruti funnit ett hinder emot förändring af ifrågavarande lagstiftning, enär en dylik förändring ansetts påkalla förutgående åtgärder för betryggande deraf, att icke någons tillförsäkrade rätt blefve inskränkt, och att sådana löner i annan ordning komme att utgå, att städerna kunde påräkna att fortfarande ega skickNR magistratspersoner. Under förklarande det rikets ständer trodde de för frågans lösning sålunda nödiga förberedelser säkrast och snabbast kunna vinnas genom anlitande af de utvägar, som stode regeringsmakten till buds, hade rikets ständer derföre i förrberörda skrifvelse anhållit, att K. M:t täcktes vidtaga åtgärder till beredande af ersättning åt vederbörande magistrater för den sportelinkomst, de genom ifrågavarande arfvodes upphörande skulle förlora, äfvensom att K. M:t ville till rikets näst sammanträdande ständer framlägga proposition om den förändring i satin lag, som för omförmälda ändamål blefve nödig. Med an!edning af denna rikets ständers skrifvelse hade K. M:t anbefallt öfverståthållareembetet att dels från S:ockholms stads magistrat infordra uppgifter å beloppet af den inkomst, magistratspersonerna under sednast förflutna fem år genom de i den kgl. skrifvelsen omförmälda sportler uppburit, dels ock låta höra stadens invånare, huruvida de ville åtaga sig att bereda magistratspersonerna ersättning för upphörandet af nämnda sportler Uti skrifvelse den 31 sistlidna Oktober hade öfverståthållareembetet anmodat hrr stadsfullmäktige att med yttrande i anledning af förrberörda remiss till öfverståthållareembetet inkomma. Uti sjtt betänkande har fullmäktiges bered ningsutskott yttrat, att, på sätt magistraten i afifven skrifvelse upplyst, i Stockholm wet för ållande icke egde rum, att afgifterna för bouppteckningars förrättande användes till magi stratens aflöning; utan inginge desamma till förmyndarekammarens allmänna kassa och användes till bestridande af utgifterna för detta verk. hvarefter det öfverskott, som kunde uppstå, öfverlemnades till Stockholms allmänna barnhus; och i afseende på artskiften hade, enligt hvad magistraten upplyst, Stockholms invånare redan nu rätt att till deras förrättande utse hvem de helst vilja. Någon minskning i inkomster för magistratens ledamöter i Stockholm och deraf föranledd ersättning från stadens invånares sida skulle således härstädes icke blifva följden af en lagförändring i den af rikets ständerantydda syftning. Ett väsentligt hinder mot ofvannämna afgifters upphörande torde likväl finnas deruti, att desamma, som ofvan är anfördt, ingå till en institution, hvilken, uteslutande afsedd för vården af omyndiges egendom, icke kan vara att anse såsom en sådan allmännyttig inrättning, att stadens invånare kunna åläggas en allmän beskattning för dess vidmakthållande, helst det väl icke bör åligga hufvudstadens befelkning mera än rikets öfriga innebyggare att genom direkta penningar bidraga till kostnaden för förvaltning af omyndiges egendom. Då, såsom en tablå öfver förmyndarekammarens inkomster och utgifter för de fem åren 1858—1862 utvisar, inkomsterna, oberäknadt bouppteckningsafgifterna, för hvarje af dessa år i medeltal uppgå till omkring 20,000 rdr, under det utgifterna för samma tid utgöra omkring 38,000 rår, skulle således genom ifrågavarande afgifts upphörande en brist för förmyndarekammaren af omkring 18,000 rdr årligen uppkomma, hvilken brist Stockholms stads invånare, af ofvan antydda skäl, icke billigtvis kunna åläggas att fylla, hvarförutom genom den sednaste författningen i afseende på qvinnans myndighet en betydlig förminskning af förmyndarekammarens inkomster i räntevinst är att motse. Då härtill kommer, att det öfverskott, som uppstår i förmyndarekammarens allmänna kassa efter bestridande af dess utgifter, och hvilket i medeltal under hvarje af nyssberörda fem år uppgått till omkring 12.000 rår, ingår till allmänna barnhuset och utgör en bland denna inrättnings betydligare inkomster, så skulle, om detta bidrag upphörde, den nödvändiga följden häraf blifva, att allmänna barnhuset måste inskränka sin gagnoliga verksamhet, då den årligen betydligt tillväxande befolkningen i hufvudstaden tvärtom synes kräfva en utvidgning af densamma. Utskottet funne derföre betänk liga följder af ifrågavarande afgifters upphörande i Stockholm vara att befara. Å andra sidan syntes den beskattning, som genom dessa afgif ters erläggande drabbar sterbhusen, härstädes vara mindre obillig än i andra städer, dels till följd deraf att den utgöres med högst , procent, då den i öfriga städer, utom i Göteborg, utgår med 1 procent af summa inventarii, dels emedan den, på sätt nämndt är, användes till sådana välgörenhetsändamål, som vården af omyndige sterbhusdelegares egendom samt omvårdnad och uppfostran af värnlösa barn. Toges härjemte i betraktande, att i de flesta sterbus kostnaden för bouppteckningsförrättningen icke, genom den föreslagna förändringens antaande, kunde anses komma att väsentligt understiga hvad nu derför är bestämdt att erläg gas, och säkerligen icke bletve noggrannate verkställd af enskilde tillkallade törrättningsmän, helst magistraten här i Stockholm, såsom icke åtnjutande någon sportelinkomst för bouppteck ningsförrättningarne, icke kan anses på något sätt jäfvig att verkställa värderingen, så torde hela följden af den med ständernas skrifvelse åsyftade förändringen i afseende på Stockholm blifva, att de afgifter sterbhusen i och för egen domens uppteckning och värdering måste vidkännas, i stället för att såsom nu användas till välgörande ändamål, hvilka af denna inkomst äro i väsentligt behof, komme att rikta enskilde bouppteckningsförrättare. I enlighet med det anförda hemställde utskottet, dels att stadstullmäktige, med tillkännagifvande att någon ersättning för ifrågavarande bouppteckningsafgifters upphörande till Stockholms stads magistrat af ofvan nämnde anledning icke blifver erforderlig, måtte förklara, det fullmäktige icke anse stadens invånare kunna tillförbindas fylla den brist iförmyndarekammarens och allmänna barnhusets inkomster, hvi ken af afgifternas upphörande, på sätt ofvan är visadt, skulle blifva en töljd, dels ock att fullmägtige anse en sådan förändring önsklig, att bouppteckningsafgiften i Stockholm komme att utgöras efter enahanda grund för alla sterbhus samt beräknas efter behållningen i boet, med en sådan förökad procent deraf, sm för erhållande af ungefärligen enahanda inkomster, som för bouppteckningsförrättnigar hittills influtit, må vara erforderlig. Några talare yrkade återremiss till utskottet af detta betänkande, för att utskottet måtte sättas i tillfälle utreda, huru mycket kommunen skulle komma att erlägga för fyllande af bristen i förmyndarekammarens och allmänna barnhusets inkomster i fall de nu utgående afgifterna dertill komme att försvinna. Sedan dock de fleste talare motsatt sig denna återremiss, godkändes beredningsutskottets utlåtande. Härefter företogos följande revisorsval, nemligen: för granskning af drätselkommissionens räkenskaper under år 1863, grosshandlaren Bergman med 55 röster, arkitekten Ekman, grosshandlaren Grangren och sjökapten Lindström, hvardera med 63 röster samt hr Dumrath med 44 röster; för granskning af gatuläggningsoch lyshållningsstyrelsens samt vattenledningsdirektionens förvaltning under samma tid, grosshandlaren J. Seippel, med 58 röster, kopp garen Brinck med 58, as I