framdeles mot södern är af större betydelse, än den ögonblickliga militäriska. En kår negertrupper hade blifvit afsänd, för att tukta de guerillahorder som ströfvade omkring i Dismall Swamp. De färgade trupernas ankomst förorsakade bland slafhälarne i denna trakt en panisk förskräckelse. Dessa skyndade sig till truppernas befälhafvare och bönföllo att få underkasta sig samt aflägga trohetsed åt unionen, för att derigenom betrygga sina lif och den egendom, som ej består i slafvar. Tusentals slafvar strömmade å sin sida till unionsfanan, som återgifver dem deras frihet. Uti detta experiment ligger den nyckel, hvarmed södern skall öppnas för unionen. Med bildandet af en negerkår har unionen försäkrat sig om det vapen, hvarmed det i södern hotande guerillakriget skall qväfvas i brodden. De befriade slafvarne, hvilka känna hvarje fläck af söderns mark, skola med säkerhet kunna uppsöka guerillabanden i deras gömställen. Den förskräckelse, som slaftrupperna injaga hos slafhållarbefolkningen, skall förmå flertalet af densamma att, såsom det skett i norra Carolina, såsom underdåniga hjelpsökande infinna sig hos unionshären. Problemet beträffande de upproriskas kufvande, äfvensom slafvarnes emancipation utan Domingo-blodbad, är löst genom de svartas militäriska organisation. Äfven frågan: Hvad skall det blitva af de befriade slafvarne? är redan besvarad för amerikanarne, hvilka lätt inhemta lärdom af sakförhållanden. Lincolns slafexporteriogspolitik är glömd. Att af slafvarne göra en fri befolkning, men inga landbesittare, är nu alla förnuftiga unionsvänners kloka politik. Uti kongressen har nyligen förslag blifvit väckt, att använda en del af Texas till detta ändamål. De mla fördomarne mot negrerna hafva så etydligt lagt sig, att nu mera ingen sätter sig emot de färgade soldaternas likställighet i afseende på sold, samt deras offentliga erkännande såsom unionstrupper, hvilket snart tros komma att stadfästas af kongressen. — Visserligen får man dervid ieke förbise, att genom organiserandet af en negerhär, ett alldeles nytt och egendomligt element införes uti republikens statsorganism. De fria slafvarne känna blott en makt, en autoritet — presidenten. För närvarande är ?massa Linecum4 hufvudsumman af hela deras begrepp om den stora revolution, hvilken de hafva att tacka för friheten. Massa Lincum är öfverallt, massa Lincum vet allt, kan allt, förklarade nyligen en gammal neger för en hop af sina stamförvandter. — Gud bar dött!4 yttrade förut mången elafhållare till sin menskliga hjord, för att inför densamma synas såsom allsmäktig. Men nu har denna fruktade master flytt för massa Lincum, och från den stunden är massa Lincum en lefvande Gud för de befriade slafvarne. Kongressen, som nu börjat sin egentliga verksamhet, har redan genom flera voteringar visat, att den ej ämnar låta den fraktion, som utgör söderns hemliga bundstörvandt, störande ingripa i sitt arbete. Ett förelag, att ÖRE fredsunderhandlingar med regeringen i Richmond, afslogs med 78 röster mot 22. Lika hastigt alffärdades ett förslag af Fernando Wood, att anställa undersökningar rörande general Butlers åtgärder uti Neworleans. Ett förslag till de färgade soldaternas likställighet, i fråga om sold m. m., innehäller tillika den bestämmelsen, att för hvar och en i hären upptagen, befriad slaf en av nordens hvita män skall befrias från krigstjenst, emedan södern ännu ej gjort sitt till för unionens återställande. Dettalagförslags afsigt är uppenbart att göra negerbeväpning så mycket mera populär i norden. Ett annat 1 senaten väckt lagförslag fordrar slafveriets afskaffande i ulla de konfedererade staterna samt förbud att åter införa detsamma. Tiden för all tvekan, all skygghet, alla konsiderationer är nu förbi. Regeringen, kongressen och det stora flertalet af folket hafva oryggligt beslutit att använda alla medel, som stå dem till buds, mot söderns uppror. Märkvärdigt nog låter den enilndigade ge neralen MCiellan just i detta ögonblick offentliggöra ett bref, hvilket han d. 7 Juli 1862, efter sitt nederlag framför Richmond skref till presidenten, för att aftvinga honom en itik af den absolutaste skonsamhet mot de rebelliska slafhållarne. HufvudinnehålJet af detta program är: ingen emancipation, icke ens borttagande af slafvar till härens tjenst, utan skadeersättning åt deras herrar; ingen konfiskation; inga straff för politiska förbrytare; intet begagnande af fiendens dom uten ersättning; inga säkerhetsåtrder mot nordene konspiratörer för södern; ingen territorislorganisation af de återeröfrade staterna — så lydande var den slagne generalens program, hvilken, såsom han uttryckte sig, mähända stående på evighetens tröskel, ville tvinga presidenten ätt utnämna honom till hela unionsmaktens öfverbefälhafvare. Denne lika inskränkte som anspråksfulle mans förblindelse, att i närvarände stund oftegtliggöra ett dylikt vittnesbörd mot sig sjelf är hardt nära obegriplig. Han vill derigenom vinna för-sig söderns vänner i norden, men deremot framiailar han det djupaste förokt hos alla de män, som uti honom velat se en stor general, utan tillsats af en ärelysten, intrigerande politiker. Det är väl, att denne man sjelt så fullkomHgt demaskerat sig, att han är omöjlig såsom offentlig man i norden. Uti senaten i Washington hade senatoro Mac Dougall väckt ett förslag, som kommer att väcka uppmärksamhet i Europa. Han fordrar att Mexizos besättande måtte förklaras för en fiendtlig handling mot Förenta staterna, att unionsregerivgen måtte fordra Mexikos utrymmande, samt om detta ej skett ill den 15 Mars, då förklara Frankrike krig. mmwy— LLA Till Redaktionen af Aftonbladet. Euigt en underrättelse i Stockholms DagI blad för gårdagen, skall danska tidningen l cFedrelandet för sistlidae torsdag, med anledning af ett i Köpenhamns eDagblad? infördt bref från Sverge, angående tänkesätten här i landet om krig eller fred, före-1 2 om sa att giaga Het undertecknad skulle :