ning. Det kan alldeles icke för hr Myrberg, I såsom en iden heliga skrifts anda och syften väl kunnig och djupt bevandrad man varal obekant, att vår frälsare sjelf, han som på en gång var det frimodigaste, ädlaste ochmest urphöjda sanningens vittne, som någonsin lef vat på jorden, hade sin svåraste, bittraste, envisaste och ialla afseenden farligaste kamp att bestå mot den judiska hierarkien, som utgjordes af dessa skriftlärda och farisber?, hvilkas bårdhjertade, trångbröstade, högfärdiga, vinainsslystna, afundsjuka personer öfverallt i de heliga evangelierna framträda och kasta en hemsk och dyster slagskugga. som förmörkar och förbittrar det herrliga ljus och den saliga glädje, som frälsaren annars öfverallt utbredde omkring sig. Det är ju också: välbekant att just denna nämda strid blet närmaste orsaken til! frälsarens blodiga död Och huru mången bitter och bekymmersam strid måste ej flertalet af Jesu trognaste bekännare sedermera bestå, och med alldeles enahanda utgåovg, mot samma ilskna prestvälde, innan detta bröts och tillintetgjordes! Och huru klart och mångfaldigt vittnar ej vi dare hela kristna kyrkans historia om Jesu trofasta sanningsvittnens, med förföjelse och död belönade, kamp och strid mot det hycklande, verldsälskande, herrsklystna, högkyrkliga prestväldet såväl i romerska som i mången annan kyrka! Efter dessa korta erinringar vilja vi nu våga att göra ett påstående, det nemligen att just i vår egen svenska evangeliskt protestantiska kyrka mångenstädes funnits och finnes en hierarki, ett högkyrkligt. fariseiskt parti, som torde, ifall det verkligen blifver kändt genom grundlig pröfning, befinnas vara likaså fiendtligt mot Kristi sacoa anda och hela hans person, som den ofvannämda judiska hierarkien, genom hvars hämd och hat frälsaren oringades på korset. Och att verkligen ett så berkaffadt svenskt prestvälde finnes till och förderfvar vårt land, detta känner flertalet af svenska folket, ja, vi tro att många af hierarkiens egna medlemmar känna sig sjelfva såsom sådana, och med en viss oro bemöda sig om att man så litet kom möj ligt rörer vid denna ömtåliga sträng. Nåväl, enär nu hr adjunkten Myrberg har, såsom vi ofvan sett, framträdt med löften att vara ett sanningens viltne, må han då alltså, för att motsvara d t kall han sig åta git, framstå och med samma uppriktighet och enahanda heliga nit, som frälsaren på så måuga ställen i de heliga evangelierna. t. ex. i Matth. ev. 23 kap. röjer, vistna inför hela den imponerande ligan af Sverges prelater — vittoa och säga till svenska folket ungefär sålunda: På Mose stol sitta de skriftlärde och fa ris6er. Allt det de bjuda och hälla, det håller och görer; men elter deras gerningar sörer icke; ty de säga och göra intet. De binda tunga och odrägliga bördor tillsammans och lägga på menniskornas skuldror, men de vilja icke sjelfva röra dem med eti finger, De sitta gerna främst vid borden och i synagogorna, och vilja gerna varda helsade på torgen, och heta af menniskorna Rabbi, Rabbi. Men I skolen icke iåta kalla eder Rabbi: ty en är eder mästare, Kristus, och I ären alle bröder. Och I skolen icke låta kalla eder mästare, ty en är eder mästare, Kristus. Den som är ypperst ibland eder han skall vara eder tjenare. Ty den sig upphöjer han skall varda förnedrad, och den eig förnedrar han skall verda upphöjd o. 8. v. Och vidare till dessa högkyrkliga myndigheter sjelfva må ett ärligt sanningens vittne tala sålunda: Ve eder, skriftlärde och farister, I skri mtare som tillslaten himmelriket för menniskorna: I gån icke sjelfve in, och dem som in vilja, tillstädjen I icke ingå. Ve eder, skrittlärde och faris6er, I skrymtare, som gören tionde af mynta, dill och kummin, och låten bestå det som svå rast är i lagen, nemligen barmhertighetsdomen och tront o. 8. v. Vi hoppas och tro, att hr adjunkten M.i sin varma ifver för sann kristendom ej skall underlåta att sålunda ock vittna för sanningen. Hittills har han dock endast uppträdt såsom kämpe mot tidens 8. k. otro och vantro. Hans fördömer dervid särdeles strävgt en Ignell, en Renan, en V. Rydberg såsom mycket farliga kättare; detta kan vara godt och väl: vi lemna hela hans sträfvan i detta fall åt sitt värde. Det endast vilja vi härvid anmärka, att enligt vår öfvertygelse dessa herrar författare skola såeom det heter, stå eller falla sinom egen herre, adjunkten Myr bergs åtgärder förutsn. Men visst är det emellertid, att om hr M. (och med honom Wäktaren och Evangeliska Fosterlandssti!telsen m. fl.) verkligen vill och skall vara ett troget, ärligt, fullständigt sanniogsvittne i vårt land och i vår upprörda tid, så må ste med fullaste skäl om honom sögas, att han Ssilar. mygg och svä!jer kameler, derest han blott söker klämma efter dylika a k: kättare, men dervid uraktlåter ett gifva akt på och sanningsenligt vittna om osh till och mot sådana, redan ofvanföre tecknade per. soner eller myndigheter, om och till hvilka frälsaren sjelf, i helig sanning och nitälskan nyttjar dessa evigt minnesvärda ord: tSanner ligen säger jag eder, ett poblikaner och skökor skola gå i himmelriket förr än 14 (Matth. ev. 21: 31). —nm—n. (Insändt.) Då man et ÅA. B. förnimmer att ett par företagsamma män hafva uppgjort den storartode planen att uppbygga en folkteater, kan man ej annat än beklaga, att de båda männen ej hellre sträckt sin omtanka till a FR 1 I 1 Tr