denna vattnets verkan på blyet, genom att invändigt öfverdraga blyrören med svafvelbly. Han fyller rören med en temligen koncentrerad lösning af svafvelnatrium, som lemnas qvar 10 till 15 minuter. Dervid bildar sig på rörens insida ett tunnt lager svafvelbly, hvilket sedan skyddar blyet emot vattnets verkan, n längre tids erfarenhet for.ras emellertid, för att utröna varaktigheten af detia slags öfverdrag och af det skydd det lemnar. Vådan af skedvattenångors inandning. (Breslauer Gewerbeblatt, 1863.) Professor Stewart i Edinburgh råkade att vid förberedelserna till något experiment i kemiska institutets laboratorium derstädes slå sönder en flaska med koncentrerad qväfsyra (hvaraf skedvatten är en utspädning), och sökte att från golfvet upphemta den spillda syran. Han kallade härvid laboratoriivaktmästaren till biträde, begge voro sysselsatta härmed öfver en timme, hvarunder hela laboratoriet var fyldt med ånorna af syran. Derefter gick Stewart i allt ugn hem att spisa middag, utan aning om att han bar döden med sig i bröstet. Omkring en timma efteråt kände han ett slags andtäppa, som snart blef så svår, att läkarehjelp måste tillkallas; men åkomman tilltog och efter omkring 10 timmar efteråt qväfdes patienten deraf. Vaktmästaren var mindre angripen, men lika ohjelp:ligt; han dog 27 timmar efter profeesorn. En gasexplosion i London. (Polytechnisches Centrelblatt. 1863.) En gata vid Shoreditch blef för någon underjorisk sträcka upprifven, och gatstenarne uppades på trottoarerna, under hvilka på begge sidorna en ledning af gasrör gick fram. På ett ställe hade stenmassan blifvit så sammanhopad, att tyngden deraf tryckte ned trottoaren något, hvarvid det underliggande gasröret bräcktes, och den utströmmande gasen banade sig väg till en källare och derifrån till ett kök, der den sannolikt antändes af elden i spiseln. Den härvid uppkommande explosionen sprängde huset iluften och skadade ett annat hus; ett fruntimmer dödades, flera andra personer sårades, fönstren i hela granskapet krossades, en del af gasröret slungades bort, och den nu obehindradt utströmmande gasen sköt upp i en ofantlig flamma, tills man hann afspärra gasen. Felet låg icke hos fasbolaget, utan hos tillsyningsmännen vid gräfningen, som låtit en alltför stor tyngd at gatsten sammanhopas öfver gasröret; men händelsen kan tjena till varning hvar tom helst der arbeten företagas i grannskapet af gusledningar. Fotografiskt öfvertryck på sten, afteckningar, avyrer, boktryck, träsnitt och fotograer; efter ett nytt sätt, af Mortis, (Comptes rendus, LVII; 8. 54.) En litografisk sten öfverdrages i ett fotografiskt laboratorium med ett slags fernissa, sammansatt af albumin och tvefaldt kromsyrad ammoniak, hvarefter det original som skall kopieras lägges med framsidan på ternissgrunden, och jemte stenen bringas i en kopierram, som utsättes för ljusets. inverkan, Belysningstiden beror: på Jjusstyrkan: i solsken är den !v. till 3 minuter, vid dager utan omedelbart solsken 10 till 25 minuter. Originalet borttages sedan och stenen öfversköljs med tvålvatten samt slutligen medrent vatten. Den kan derefter genast behandlas som en stengravyr. Förfarandet grundar sig derpå, att fernissan blir olöslig genom ljusets inverkan; vid stenens rensköljning aflägsnas derfäöre de stälJen allenast, som varit beskuggade aforiginalets med tryckfärg betäckta ställen, och stenen blot: tas der, alldeles som vid litografisk gravering: Detta förfarande utmärker sig icke blott genom enkelhet och tidsbesparing och genom aftryckets trohet, utan äfven derigenom att ingen negativ kopia få ge eller papper behöts, och att det efterbildade originalet förblifver oskadadt. Ny kemisk gravyr, upphöjd och fördjapad Bravyr, upphöj jap ERZET. (Repertoire de Chimie appliquee. 1863.) Man kan på detta sätt frambringa en tryckplåt, som antingen i koppartryckspress eller Dokiryckspress återgifver ett förut tryckt original, t. ex. en i gravyr eller litografi tryckt karta, ett träsnitt, en uppsats med tryckstil, o. 8. v. Metallen i den plåt som skall förvandlas till kop: parsticksplåt eller stereotypplåt, kan antingen vara zink eller koppar. Begagnas en zinkplåt, så lägges det original som skall kopieras, med den tryekta sidan på plåten och derofvanpå några ark sagpapper, som Fro genomblötta med en lösning af kopparvitriol. Ofver alitsammans anbringas en tyngd, som håller pappersbladen jemnt och orubbligt tryckta intill sinkplåten. Vitriolupplösningen genom: tränger då originalet på alla de ställen, som icke äro tryckta. Efter några minuters förlopp upp: tages plåten, befrias från de pålagda bladen, ren: sköljes skyndsarct, torkas och öfverdrages på baksidan med vax, samt är derefter i ordning att etsas, antingen med utspädd salpetersyra eller utspädd saltsyra. Användes salpetersyran, så fås en fördjupad gravyr; användes saltsyra så fås en opphöjd, och aftrycken deraf, i kopparpress eller boktryckspress, äro trogna kopior af originalet. Begagnas en kopparplåt, så förberedes kopieringen på samma sätt som på zinkplåten, med den skilnad, att en annan kopparplat anbringas stället för tyngden, och att begge plåtarne sammanpressas medelst snören, som lindas omkrin dem. Piåtarne måste förut vara förenade me hvar sin ledwiogstråd, och alltsammans nedlägges i ett oledande kärl, hvari en upplösning af kop: arvitriol befinnes, hvarefter ledningstrådarna förenas med polerna af en elektrokemisk stapel. Förenas dennes positiva pol med den kopparplåt, intill hvilken originalet ligger, så etsas denna plåt upphöjd, till boktryck; förenas den negativa polen dermed, så etsas plåten fördjupad, till koppartryck, Samtidigt härmed danas en min. . Åre. tydlig teckning på den andra plåten.