heten alt få sköta sina egna angelägenheter ha satt Tyskland i stånd att vinna sina syften. Men det gifves ingen enda fråga, religiös, politisk, ekonomisk eller moralisk, hvarom tyskarne någonsin kunna förmås att blifva ense. Redan i det sextonde århundradet, då hvarje land i Europa — England, Frankrike, Holland, Spanien, Italien m. fl. — hade antingen af fritt val eller med våld blifvit bragt under en kyrkas hierarki, katolsk eller protestantisk, splittrades Tyskland, der den stora rörelsen haft sin första uppkomst, uti tvenne nästan lika folkrika kyrkosamhällen, och dervid förblef det. Och dervid kommer det att förbiifva till tidernas ända. Och samma förhållande eger rum i afseende på den politiska ställningen. Hvarje vältänkande måste hysa den önskan att se Tyskland så fritt och så lyckligt som ett land någonsin kan blifva det; men man kan svårligen hoppas, att det nu befinner sig på rätta vägen för vinnandet .f detta mål; att i fall målet är det stora fäderneslandets en het och sjelfständighet, det skulle uppnås dermed, att man tager SSchleswig-Holsteinska frågan till förevändning för ett borgerligt krig inom Preussen och Österrike, och vill bringa till stånd en förening at furstar, hvilka söka sin styrka uti ett förnedrande vasallskap under Frankrike.s