BLANDADE ÄMNEN. Småskraken såsom proviantör åt fiskrarne i Almesåkra. (Ur Sv. Jägareförbundets nya tidskrift.) För att, under väntan på fågeljagtem, få tillfälle att tillfredsställa min jagtlystnad, begafjag mig i Juli 1861 till Almesåkra, sydliga Sverges största landthöjd, belägen i Westra härad af Jönköpings län. Trakten är bekant för sina förträffliga harefällor, för den stora Fredriksdalsmossen, på hvilken tranan majestätiskt vandrar kring bland sina vasaller, dubbla beckasinen och brushanen, och i hvars kanter orrar och tjädrar slåss om herraväldet. En dag kom jag till en liten sjö, i hvilken jag förmodade att änder skulle finnas. Jag Jånade mig en ökstock hos en fiskare och öfvertalade medelst en tredaler gubben att använda sina muskulösa armar på att sätta den otympliga farkosten, som hade namn titel och värdighet af skep, i fart. Skocken brukar varsnas vid Långön då väret blåser åt detta hållets, upplyste fader Sven, i det han rodde till nämnda ö. Vi gjorde en omväg kring ön, för att kunna lägga i land å den sidan, som låg mot vindsn, och sålunda kunna smyga oss på änderna, som förmodades ligga i Jugnvattnet. ag befann mig midt på den smala holmen, då plötsligt en and flarrade ut från en björkbuske med riktning utåt sjön. Pang! och hon damp ned strax vid stranden, der jag upplyfte henne och triumferande visade henne för fader Sven. Jag väntade nu att tå se gubbens stora löjemljfver det lyckade skottet, men i stället tycktes han nästan bekymrad och ond. Han sa (skall) inte öa (öda) mina höner, mumlade gubben. Detta yttrande gjorde, att jag närmare betraktade fågeln, då jag till min förvåning fann, att jag skjutit en småskrake. Gubben kallade honom Notdrat4 (Notdragaren). Hvarför tycker inte fader Sven om att jag sköt 4Notdrat, frågade jag. Jo, sir han, dä har jak atttacka för möet, att jak om sommaren mär som en prins å att jak om hösten kan gå ut mä arrendet, En trettan, fjortan balar känner jag te, å af hvar bale tar jag en kull ägg å dä ä ankägg ändå, Wärper di fler, få di legga ut ongar. Om hösten en vacker da kommer nor ifrå en skock på en två tri tusen å di bli i sjön här i två dar. Då jak sir att di ä komna sätter jak ut hvarenda nätstump jak har i herregårdsvika. Då begynper en lustiger dans må han tro: hela skocken lägger sig i två länga raer, den bakersta så nära den främsta, att ho kan bita i gumpen åna. Så dyker di förste å så fort di ä uppomna, ger se den eftersta raa på hufvet. Sc som ligga uppe kackla, slå mä vingarne och och föra ett illmenskadt alio. På dä viset kör di in all fisken i vika, ä si där ä jak, hustru å barna mä vårt å nabons skep. (Nu kom det ora löje fram, hvilket jag en stund förut vänade.) När drägta kommit så nära mia nät, jag tycser ä tjenligt, ge vi oss ut i marsken å hojta å lå, å dä händer ofta, att en kan siryka te dem ned plompstaken, varare ä di inte. Då ja fått lem ästa, låter jag barna köra ut dem ur vika nian Greta å ja vittja näta. Dä slår sällan felt att inte nästan hvarenda naska ä full mä fisk. Då Notdrat ska stjäla fisk ar näta bedrar snålheta ibland visheta så, att ho jelf fastnar i nätet. Den qvällen får gubben våde fisk å en mustig stek i kakestan. Den andra lan ä samma lek. Sen ge di se åsta å te våren komma di igen, men då ä di inte fler än di som ka kläcka här. Fisken kör jak på ett tvåbetsass te Jönköping och fågeln saltar jak till vinern. Diräcka lika längen, som om jak slagtat n ett åra kalf.s Nu ska han få se balen. I skydd af en björkuske läg nästet, ej så konstlöst, som, sjöfaglars anligen äro, utan omsorgsfullt fodradt med dun ch grässtrån. Fyra rödaktiga ögg voro qvar,) vilka gubben Soppade lj sig Enligt gubbens tsago är småskraken allmän rundt om i trakens sjöar. Gräsänderna, varnade af skottet, hade flytt ch voro nu långt ute på sjön, omöjliga att förölja med det tungrodda skepet. På gubbens. örsäkran att köttet var förträffligt, blott man