händelse uppgifvit att hr Holmsen vid ifrågavarande tillfälle i ord och åthäfvor visat sig såsom en vanvetting. Emedlertid hafva flera närvarande vittnen intygat att Sundells uppgifter äro osanna, af hvilka Anders Pedersen Polsröd, gårds: egare i Rygge socken, vill taga på sin ed, att hr Holmsen under hela affären uppförde sig alldeles som folk i allmänhet skulle hafva gjort, väl något skarpt på grund af Sundells framfusighet mot honom, men ingalunda ohöfligt, utan att bruka skällsord mot Sundell och utan att förnärma honom genom ord eller handling. Detta vittne förklarar Sundells rapport om hvad som tilldrog sig på Tångelanda för osann, och att det tvärtom var Holmsen, som blef öfverfailen och omkullkastad af Sundell, men att Holmsen uppförde sig hvarken som en rasande eller, såsom Sundell uppgifver, en vanvetting, och att han icke beller var ovillig att uppgifva sitt namn, när dagboken lemnades honom. Det mest graverande mot Sundell är onekligen ett af fyra vid tillfället närvarande svenskar afgifvet intyg att, då länsman Sundell uppfordrade Holmsen att legitimera sig och göra reda för sin person, uppgaf länsmannen icke anledningen till denna undersökningen ; att Holmsen, då han vägrade att gifva svar härpå, under antydan att länsmannen kunde se efter i dagboken, då han der skulle inskrifva sitt namn, icke visade annan häftighet än en hvar skulle hafva visat, när han så funnit sin person förnärmad; att han icke brukade skällsord eller bröt ut i otidigheter, än mindre uppförde sig som en uraipnig; att han icke, så vidt vittnena kunde se, på något sätt brukade våld mot länsmannens person eller satte sig till motvärn mot honom. Herr Holmsen, som varit här och alls icke berömt Sundell för hans tjenstifver, kommer att fordra upprättelse genom lagen. — Från Köpenhamns studenter har följande ekrifvelse anlävdt tiil Lunds studentkär: Lunds studentkår! Bröder! Det nya året må icke skrida långt framåt, utan I mottagen en hjertlig helsning från oss, vår tack för det förflutna och våra bästa önskningar för det nya året. Vi tacka eder för all den vänskap och den gästfrihet vi under detta år så ofta hafva mött os eder i edert hem; vi tacka eder för den broderlighet, hvarmed I hafven slutit eder till oss och deltagit i vår glädje och våra sorger; vi tacka eder serskildt för de Bista bevisen på eder vänskap, för eder tillslutning vid konung Fredriks likfärd, och de uttryck af edra känslor och önskningar för vårt fäderneslands sak, som I hafven sändt oss. Vi kände eder trofasthet och vi visste, att om alla andra vände sig mot oss, så skulle dock våra vänner från de festliga sammankomsterna med trofasthet följa vår kamp och våra öden. Varen också försäkrade om, att I skolen finna flertalet af edra danska vänner i våra krigares leder, och varen förvissade om, att när vi vid Dannevirke kämpa för vårt fädernesland, skola vi också känna oss styrkte af medvetandet om, att kampen ej blott gäller Dann.ark, utan Norden. I studentföreningen den 16 Januari 1864. Rode. — Frederichsen. — Linch. Garrique.