samlingar, ja hela sträckor af provinsen inou icke ega något sockenbibliotek eller ens en til:stymmelse dertill. Under sådant förhållande torde det icke vara för mycket sagt, då vi pästå, att för folkbildningen ännu långt ifrån blifvit gjordt, hvad som bort och kunnat göras, och utt man i presterskapets likgiltighet har att jöka största orsaken till detta beklagansrärda förhållande. Hvad sockenbibliotekerna särskildt beträffar, vilja vi så litet bestrida deras gagneliga rerksamhet, att vi tvärtom uti och bos dem rilja söka sjelfva underlaget och den allra craftigaste medverkan för folkbildningens apphjelpande; men äfven här möter samma petänkliga och motverkande omständighet som vid organisationen af skolstyrelserna. Likasom herrar pastorer äro sjelfskrifna ordförande i de sistnämnde, så torde de ock på de flesta ställen hafva sockenbibliotekerna under sin domvärjo. På dem torde således första rummet bero, hvad som inköpes för bibliotekernas räkning, och huru bibliotekerna skötas. Det är klart, att mycken ensidighet sälunda skall göra sig gällande. Lika visst som det är, att på mänga håll nyttiga och fullt ändamålsenliga skrifter an;kaffas, lika säkert är, att på många andra köpas sådana böcker, som, långt ifrån att befordra ändamålet af en verklig folkupplysning, svarare äro i stånd att motverka jetsamma. Det presterliga inflytandet gör lig nemligen äfven inom detta område itundom gällande på ett sätt, som är lika stötande som betydelsefullt. Exempel sak1as icke, att folkskrifter af erkänd förtjenst, järdeles då de varit af politiskt innehåll, andertryckts och icke ens mottagits till skänks, ehuru de gratis blifvit erbjudna åt biblioteket, då deremot andra ganska melelmåttiga, att icke säga alldeles underhaliga, ja till och med af sekterisk och förrillande beskaffenhet, blifvit inköpta och spridda bland allmogen. Det lärer, så otroigt det låter, icke saknas exempel ens derpå, att presterskapet sett sig sjelft till godo så måtto, att det riktat biblioteket med dyrbarare skrifter, hvilka egentligen kunnat rara till nytta för dem och deras presterliga iligganden, under det att det knappast ser på eådana böcker, som hufvudsakligen kunsat vara den läsande allmänheten till någon större båtnad och vinst, från dess ståndpunkt ati intellektuelt hänseende. Summan af hvad vi hittills sagt är såleles den, att förrän sjelfstyrelsens begrepp ifven finner en tillämpning inom det här frågavarande området, skall väl mycket i rd på ett prunkande sätt kunna anföras såiom bevis för upplysningens allmänna framteg, men föga i sak kunna uträtas för en vå djupet gående sann och tilltyllestgörande olkbildning. Vi tvifla alldeles ej derpå utt, i sammanhang med utvecklingen af råra pybildade kommunalförhållanden, ganska mycket skall kunna göras och vinnas ifven för folkupplysningens stora sak; men att grundvilkor för en dylik framgång är och förblir det, att kommunerna sjelfva få aglig rätt att taga hand om folkskolan geom frivilligt valda ordförande, och att det oresterliga inflytandet, hvad beträffar dess sgenskap af ett officiell förstyre, så vidt möjigt aflägsnas från denna rent kommunala angelägenhet. Vi skola i en följande artikel taga i beraktande några egendomliga fakta och förnållanden, som med folkskolan och dess idsenliga utveckling stå i ett nära samman Nang.