skäl att förorda ändring i förslagsordningen då båda sökande torde kunna anses stå pi ungefär samma linie och adjunkten Teng berg blifvit utnämnd till docent i histori omkring ett år före adjunkten Hammar strand. Med anledning af detta sistnämnde skäl yttrar Upssla-Posten: Sedan h. exc. på nyssnämnde sätt ställ de båda sökande på ungefär samma linie såsom författare samt vidare förklarat dem lika meriterade Ssåsom föreläsareX, söker h. exe. en grund — och den enda — hvarföre hr Tengberg bör behålla första förslagsrum met, i den omständigheten, att hr T. ut nämts till docent omkring ett år tidicare än sin medsökande! Vi hafva svårt att föreställa oss, att stats. rådet Carlson betraktat sist anförda omstän dighet ur samma synpunkt som h. exe. Här är allmänt kändt, att anledningen hvarför hi Hammarstrand ej blef docent redan somma. ren 1855 är den, att då vararande prof. vid Upsala universitet, numera statsrådet Carlson, ej ville kalla hr H. till docent på grund af det vid nämnda tid utgifna första häftet af SFörsök till en historisk framställning af underhandlingarna rörande Sverges deltagande i trettioåriga kriget. Anledningen till professorns vägran var dock ingalunda den, att han ej ansåg nyssnämnda afhandlipg utgöra tillräcklig merit för docentur, utan den att br prof. ej ville föranleda det prejudikatet, att docentur kunde vinnas utan offentligt disputationsprof. Man vet vidare, att hr H. i enlighet med prof. Carlsons ön: skan beqvämade sig att utgifva en akademisk disputation, som af filos. fakulteten vitsordades med cum laude approbatur för ämnets behandling och insigniori cum laude för försvaret. Emellertid fördröjdes på detta sätt hr Hammarstrands utnämning till docent, oaktadt akad. statuterna ej föreskrifva disputations. prof såsom vilkor för kompetens till docenur. Det är ej gerna tänkbart, att hr H. senom denna sin villfarighet att gå prof. Carlsons önskningar till mötes skulle hafva eröfvat sig statsrådet Carlsons förord till den historiska professionen i Lund, eller med andra ord, att det skäl, som för h. exc. anslern varit afgörande — att memligen nr T. är äldre docent än hr H. — skulle afva varit det ä:ven för hr statsrådet. Det ir så mycket mindre tänkbart, som det specimen, på grund hvaraf hr T. kallades till docent ett år före hr H., är så beskaffadt, att ej ens hr T. sjelf velat åberopa det såsom en vetenskaplig merit (se YLunds Consistorii förklaring, sid. 12), och att prof. Swedelius, i sivt utlåtande om br T:s kompetens till en historisk adjunktur, om samna specimen endast yttrat, att det torde öra läggas till (hr T:s) öfriga meriter4, (Se Hammarstrand: Granskning af Lunds Jonsist. förklaring m. m-4 s. 56). Vi må. te antaga, att hr Carlson haft några andra inledningar, ehuru dessa äro för oss outansakltiga.t