.— En korrespondent från Björneborg till Åbo Underrättelser berättar följande: En sorglig och rysvärd mordgerning omtalas allmänt härstädes, den der tilldragit sig i Mouhi järvi socken. Några dagar före jul hade en person, som händelsevis passerat förbi ett nybygge så godt som i ödemarken, fästat sin uppmärksamhet vid den besynnerliga omständighet, att vägen som ledde till bostaden derborta i skogen var alldeles obanad, ehuru snö långt förut fallit. Af nyfikenhet ställde han sin kosa dit och fann tomhet öfverallt. Sedan han väl hunnit öfver nybyggets tröskel, mötte honom en hjertslitande syn: far och mor, son och dotter, som i stillhet här framlefvat sina dagar, voro ännu tystare än vanligt, der de hvar i sin vrå lågo med bräckta pannor hemfallna som offer för den hemskaste ilbragd. Att gerningen icke blifvit utöfvad så nyss, synes deraf, att hästkreaturen i stallet rifvit sig lösa och söndergnagt spiltorna, sedan allt foder långt för detta måste hafva varit förtärdt. Misstankar hafva blifvit fästade vid några kringströfvande österbottningar, som någon tid förut, i och för ernående af arbetsförtjenst, påstås hafva begifvit sig åt våra trakter. Efterspaningar hafva försiggått, men ännu har man icke kommit illgerningsmännen på spåren.