ordnande under 3 terminer och 6 veckor början af höstterminen 1860, och under si adjunktstid företagit en utrikes vetenskapli resa. På grund af dessa meriter hade hvarder sökanden i sin medsökande en konkurren som ej var att förakta, och stor betydels måste de lärdomsprof erhålla, som de båd underkastade sig. Hammarstrand kom rusta med en afhandliog om Attikas författnin under konungadömets tidehvarf, höll proi föreläsvingar: öfver sjelfvaldt ämne, ?Or den Soloniska statsförfattningen? och öfve af fakulteten förelagdt ämne, Om det sven ska riksföreståndareskapet. Tengberg för svarade en afhbandliog! Om kejsarinna Catharina II:s åsyftade stora nordiska alli ans; höll profföreläsningar öfver sjelfvald ämne, Om Sverges nedstigande från si ställning såsom stormakrt, och öfver af fa kulteten förelagdt ämne, Den inverkan, son Richelieu utöfvet på Sverges statskonst. afseende på beskaffeobeten af da aflagd: pa visar sig tydligen sf hvad säväl fa ultetens som konsistorii protokoller gifvi vid handen, att Hammarstrand, på sätt e: sf den pluralitet, som uppförde Tengberj på första rummet, yttrar, ?har det företräd före Teogberg, som en mognare ålder för länar, då den är förenad med goda natur gåfvor och tiden väl blifvit använd?. Ad junkten Hammarstrand har derjemte till sing föregående -skriftställaremeriter, som, mec hänsyn till ionnehållete beskaffenhet, om e till arktalet af de utgifna afbandlingarne öfverträffar medsökandens, genom sin prof afbandling lagt i dagen, att han visat pro på sina insigter ej ailenast i nyare historien, utan äfven i den gamla och, etter sakkunnig persons intyg, jemväl på en vacker förmåge att i den riktning, som den nyare historie forskningen i afseende på denna tid angifvit. kritiskt arbeta sig fram till förat okända re. sultater. Men det Hammarstrand tillkommande före. träde, som handlingarne ådagalägga för den som genomgår de särekilda yltrandena i fakulteten och konsistorium och afväger motiverna emot hvarandra, utgick ej såsom re eultat af frågans handläggning ifakaitet och konsistorium. HEtfier att inom fakulteten, a! de ledemöter sem representera de humanistiska vetenskaperna, fyra på ett bestämdt och otvetydigt sätt tillerkänt Hammarstrand större vetenskaplig skieklighet än hans med. täflare, nemligen professorerna Tornberg Ljunggren, Linder och Sahlin, samt två. professorerna Olde och Nyblenus, i fakulte ten ej yttrat sig om de sökandes företräde sinsemellas, och blott en, professor Hag: berg, jemte astronomie professorn Möller och kemie professorn Blomstrand, gåtvo Tengberg företräde, erhöll Teogberg i konaistorium företräde fill rum på förslaget af fjorton mot sex. Ehuru man måste förvånas öfver denna utgång, kan man dock, efter att hafva jäst professor Ljunggrens yttrande, för klara den, utan att tliskrifva den uppsåtlig mannamån. Tengberg som onekligen ej saknar meriter för en profession i histofien, borde nemligen till uppmuntran för de yngre lärarne vid Lunds universitet föredragas Upsala adjunkter. Vi vilja ej gilla en sådan grundsats, hvarigenom vetenskapen sättes i andra rummet och lokalintresset i första; vi måste förandra oss öfver den ringa allmänanda, som häri yttrar sig, men vi kunna ursäkta och förklara ett sådant motiv och äfven gifva vår aktning åt öfversygelsen hos den som, likt professor Ljunggren, öppet utsäger sin tanke. Men hvad som ej kon försvaras, utan måste väcka indigpation hos hvar och en som ej är för blindad af kälkborgareanda, är, att man ej vågar uttala det egentliga motivet för det öreträde, man gifvit den i sina prof anderlägsne Lund-adjunkten, framför Upsala-adjunkten, utan i dess ställe, då den örres prof i vore af beskaffenhet att låta sig lämpe till upphöjande loford, med förbigående af de hvarken få eller obetydliga brister, som vidlådt samma prof, röker med jus och lykta i den sednares afbandling efer brister; och att man, sedan det efter stora ansträngningar lyckats framleta ät killiga inkonseqvenser. i stafnivg, inadequata uttryck, ett par skriffel och ett på raken ej i: flytande minnesfel, under det man, hvare sig af bristande sakinsigt eller af maklighet, noga-aktar sig för att underkasta nnebållet en vetenskaplig skärskådning, rifrer upp himumel och jord, samt att efter let man sökt genom de förförelsemedel, som innebäras i en lätt och lekande stil, ånga läsaren på sin sida, man anstränger la sina krafter för alt nedsätta ett arbete, om hvars redbarhet och allvar läsaren af frågavarande broschyrer ej kan bilda sig ner än en mening, och till slut stämplar örfattarens arbete såsom ett aggregat af tillbörligt långods från tyska författare samt örklarar samma arbete för ett ej så litet jå flärd stötande specimen, som innebär en örnärmelse emot det universitet, vid hvilet det till granskning och bedömande blifit framlagdt. På detta sätt har en af filoofiska fakultetens medlemmar förfarit i lenna fråga, nemligen professor Hagberg, och ned honom hafvå Prölessortråa Elen utg, 3roomå och Olbers i konsistorium instämt. fen ej nog med de småaksiga aumärkninar och äreförnärmande insinuationer, som remsiälldesa vid kompetensbetänkandets af. ifvande i filosofiska: fakulteten, och hvari ie öfriga 9 ledamöter, som jemte professor juoggren gåfvo Tesgberg företräde framör Hammarstrand, afböllo sig från att intämma. Sedan adjunkten Hammarstrand nfört besvär hos K. M:t och konsistorii förlaring blifvit infordrad, förenade sig samtige ledamöter af pluraliteten med prolessor lagberg i ett svar, hvari man i stället för