om pengar, samt hänsyftat på hans frikostighet hos Berns, förklarade T., som började befara att han var misstänkt, detta endast för osannt prat. T. yppade sina farhågor för Andersson och de fverenskommo att det vore bäst att T. rymde, Respenoingar anskaffades på sådant sätt, att T. tog ut af hr Strömberg 70 rdr, belånade ett guld ur hos en uppgifven person, samt mottog 100 rdr af Andersson. Sjelf hade han 40rdr. Han blet likväl icke resfärdig förr än på sömdagen, dä han for hit med bantåget, dervid han, för att ej låta märka att han reste till Stockholm, lät Andersson ombestyra att hans kappsäck särskildt medsändes såsom ilgods. Sin andel af de stulna sedlarne hade han emellertid gömt på Karolinska skolans vind, men på Anderssons uppmaning medtog han sedermera den mindre bundt, som innehöll de underskrifna sedlarne. Vid hitkomsten tog han in i huset n:r 12 Storkyrkobrinken, hvarpå han begaf sig ut och tillbragte tiden med hvarjehanda förströelser till kl. omkring 12 andra dagen, då han begaf sig till hotellet, der han då mötte den på honom väntande poliskonstapeln. Denne var civil, och uppgaf att han ville föra honom till en herre som väntade honom. T. anade först ej oråd, utan följde med, men på vägen började han befara att han var upptäckt och gjorde åtskilliga försök att undkomma, hvilket dock misslyckades. Derunder hade han ätervändt till hotellet och sprungit upp i en öfre våning och der bakom ett skåp kastat den sedelbundt han bar hos sig. Nedförd till poliskammaren nekade han först till all vetskap om brottet. Men han förmåddes snart genom snärjande frågor medgifva, dels att han vistats här under falskt namn, dels att han utpånglat sedlarne med vetskap att de woro falska; men han föregaf sig ha hittat blanketterna underskrifna. Polismästaren Wallenberg föreställde honom dock, huruledes den brottslighet han redan erkänt måste för honom medföra straff och att ett fortsatt nekande endast kunde medföra obehag för oskyldiga personer. Han begärde då ett enskildt samtal med polismästaren och berättade hela förloppet. Upptäckten har vunnits genom anföraren för sångsällskapet hos Berns, hr Variali, som i Dagbladet för den 8 dennes fått se bankbolagets kungörelse och deraf föranledts att efterhöra om de sedlar han innehade möjligen voro falska. Då detta utröntes, uppgaf lir V. huru han bekommit sedlarne och gaf ett noggrannt signalement på mannen som lemnat dem. Polisen beordrades då att anställa efterforskningar på hotellen, och den tjensteman,som fått detta uppdrag, hade redan besökt en mängd sådana, då han slutligen kom till n:r 12 Storkyrkobrinken, en kort stund efter det Törnqvist, på hvilken signalementet fullkomligt slog in, der tagit rum. Polis stationerades der, för att afvakta hans remkomst, med den påföljd vi ofvan nämnt. Hr Variali och den sångerska, åt hvilken TörnJvist skänkt en af de falska sedlarne, voro närrarande i polisen och igenkände genast TörnMI hvilken efter slutadt förhör återfördes i räkte.