BEA BR RA sak och visat, att denna är och måste vara en helt annan än den som någon annan med Danmark på vänskaplig fot stående stat kan intaga. Det har genom upprepade uttalanden gjort det alldeles klart för verlden, att de tyska planerna icke allenast innebära de största vådor för Danmark, utan äfven hota våra vigtigaste och dyrbaraste intressen, att om de leda till en kamp, vi svårligen för densamma kunna bli främmande, och att till följd af allt detta, denna fråga är af så ofantlig vigt för oss, att vår regering i atseende på densamma icke vill underordna sitt beslut under dem som Fraukrike och Ryssland kunna fatta4; det har så många gåvger och så varmt ordat om den tvingande nödvändigheten att icke öfvergifva Danmark, att det är alldeles omöjligt att detsamma nu skulle kunna visa de andra makterna, att allt detta endast varit tomt munväder och genom sitt exempel praktiskt ådagalägga, att någon sådan vödvändighet icke förefinnes. 3. Till följd at denna sin uppfattning har vårt kabinett under åratal drifvit på den danska regeringen, attden måtte lemna sin temporiserande ställning samt vidtaga mått och steg, som skulle kunna föra saken till ett afgörande oeh bringa reda och klarhet i denua tvistefråga, ?hvars betydelse för oss sjelfva är uppenbar och som tynger på alla förhållanden i norra Europa. Länge måste vårt kabinett ge vika för danskare eringens beslut att icke tölja den vägt som fe bestämdt och enträget anvisade densamma; men vårt kabinett förtröttades ieke, det drog sig icke tillbaka till följd cf danska regeringens tveksamhet att taga de till reda och klarhet i ställningen ledande stegen, utan det förfäktade ihärdigt sina åsigter samt uppmuntrade och förmådde slutligen danska regeringen att beträda den bana, som värt kabivett hade utstakat såsom den enda riktiga och att vidtaga åtgärder, hvarigenom frågan om de icke-tyska landsdelarne och deras förhållanden förflyttades på ett fn tyska förbundet lagligen otillgängligt omräde. 4. I full konseqvens härmed och för att stödja Danmark i den position det sålunda hade intagit, öppnades förhandlingar om en allianstraktat, som skulle närmare bestämma och reglera det bistånd, som Sverge-Norge äfven dessförutan genom hela sitt uppträdande i denna sak var moraliskt förbundet, at sin heder såsom europeisk makt och sina egna intressen rent af tvungen att lemna Danmark, för häfdandet af den position detta land intagit. Sedan det börjat visa sig, ott Tyskland verkligen ämnar företaga en 3. k. exekution i Holstein, för att derigenom tvinga Danmark i fråga om Slesvig och då svenska kabinettet redan förut hade det fullkomligt klart för sig, att en exekution skulle blifva en orsak till verkliga faror för norden? bedrefvos dessa förhandlingar så, att allienstraktaten var färdig att undertecknas så snart det af danska regeringen framlagda förslaget till grundlag för Danmark-Slesvig blifvit af riksrådet antaget. Undertecknan-: det var till följd häraf bestämdt att ega rum tisdagen den 17 November. Konung Fredrik VIL dog emellertid helt plötsligt den 15; hade han lefvat tvänne dagar till, så hade allianstresktaten varit en fait accompli. Detta är ett faktum, gom hvarken kan motsägas eller bortresoneras, då deremot grefve Manderströms yttrande på riddarhuset om de öfverdrifna rykten, som varit gängse är en allmän och sväfvande fras, hvars verkliga betydelse icke är lätt att fatta. 6. Tronskiftet i Danmark har visserligen medfört en förändring i ätskilliga förhållanden och, såsom vi förut yttrat, framkallat ett behof för vår regering att erhålla några garantier för uppriktigheten i och det definitiva omfattandet af en nordisk politik, il. någon mån uppvägande dem vi förut egdel: uti konong Fredriks personlighet. Men il: vår ställning till sjelfva saken kan dettali dödsfall icke rimligen ha åvägabragt någon förändripg. Personerna kunna visserligen vara af stor vigt, men det är orimligt attge-l: nom en persons död förhållandet mellan: tvänne nationer helt och hållet skulle förän-, dras, att hvad som förut var svartskulle i hast I 4 E 4 bli hvitt, att det som förut involverat våra dyrbaraste intressen och det som för oss inneburit de största faror, nu med ens skulle bli oss likgiltigt och icke röra oss. 7. Vära statemän inse mer än väl, ett genom ett ryggande tillbaka i närvarandel, stund skulle med ens allt det vara nedrif-1, vet, som sedan årtionden med stor framgång I 1 gjorts för ett närmande mellan brödrafolken och för att bana väg för enighet och enhet i norden, och att hvilka konjunkturer oeh förhållanden, som ur de förhandenvarande konflikterna skulle kunna utveckla sig, Sverge för alltid skulle ha spelt ut sin roll i den saken oeh det på ett mer än snöpligt sätt; — de inse, att genom ett sådant beteende vårt land skulle stå med skam inför hela verlden och förlora all politisk betydelse icke blott i deana sak, utan ialla andra europeiska Lgr — de inse, att då vi, efter sådant skulle komma för att lägga värt ord i rättvisans vågskål vid makternaas förbandlingar, skulle detta ord väga mindre l; än intet; — de, som stå i spetsen för na-Jr tionens öden fatta mycket väl, att om ock-år y E Jm th BL mr RR KA så svårigheter och hinder förefinnas att besegra, som ur ögonblickets synglas kanna förefalla stora,så skulle ett sådant handlingssätt från deras sida, som det vi här beteck-?. nat såsom omöjligt, ur historiens fogelper; spektiv komma att visa sig såsom ett af rådvillhet oeh försagdhet föranledt försummande ; ef ett stort ögonblick, som aldrig mer skall återkomma... 8. Följderna af detta försummande skulle, ieke länge uteblifva. Antingen skulle Tysk-, land titllrycka sig Slesvig och derigenoml; ha nyckeln till Danmarks rike och bli herre! , öfver Sundet och Bälterna ; eller också skulle l, danska regeringen ge vika för den nuva-11 rande påtryckningen, som är synnerligen ; stark från den ryska sidan, återupprätta en tysk-dansk helstat, antisgen absolutistisk eller bärande i sitt sköte ett Schleswig-; Holstein?, för hvilket fall konungen, som! då hade intet att stödja sig på inom landet, li måste söka sitt stöd hos Ryssland. Ryss-t lands inflytande allsmäktigt i Köpen-ly