vore ett passande tillfälle för dem att bli rika karlar, hvarjemte han omnämnt lådan, som ankommit med dagens bantåg. Enligt hvad Törn hä trodde, hade Andersson då ej ännu sett lådan, utan förmodligen endast godslistan. De tre kamraterna uppgjorde nu sin plan, och beslöts att Burån skulle gå hem till sig efter ett vaxljus och strykstickor. Under tidenskulle Andersson och Törnqvist, för att afleda misstanke, först gå upp och äta på hotellet i teaterhuset för att visa sig derstädes. En mötesplats bestämdes, och der sammanträffade de tre stallbröderna omkring klockan half 11 på qvällen, samt begåfvo sig till godsmagasinet, vilket ligger aflägse och enstaka, samt då icke var omifvet af någon stängsel. Portarne öppnades på det sättet att de skötos innanför hvarandra in i sina ramar. Andersson, som på förhand beredt saken så att bommen på insidan, med hvilken portarne eljest stängdes, var borttagen, sköt nu, på sätt nämdt är, den ena porten åt sidan, så att alla tre kunde inkomma, hvarefter de i mörkret trefvade sig fram till godskontoret, der Andersson trodde att lådan stod. Då de ej fingo rätt på densamma, tände de på ljus och lyste omkring sig ; men lådan fanns ej. Jaså utlät sig då Andersson, nu vet jag hvar den är; den står troligtvis qvar i godsvagnen. Der anträffades den också ganska riktigt. Tjufvarne togo den med sig och begåfvo sig från platsen hem till Burn, som bodde i hrr Elfvik och Gyllanders hus. Den om lådan varande jerntråden, som å lådans öfre sida var försedd med sigill, lossades försigtigt, hvarefter de äfven sökta lossa bottnen, som var fasthållen vid lådan medelst skrufvar, men då bottnen äfven befanns limmad, så öppnades locket och så uttogs varsamt ur de deri liggande tre sedelhögarna, hvardera innehållande 5000 stycken, ett tusen blanketter. Derefter sattes lådan i sitt förra skick, och ändan af jerntråden sköts försigtigt i den urhållkning, som för densamma var anbragt å locket, tillbaka ! under sigillet. Härefter verkställdes delning, då hvar och en af dem erhöll 333 stycken blanketter. Om den återstående, tusende blanketten drogo de lott, hvarvid den tillföll Burn. Törnqvist inlade sitt! rof i ett. papper och stoppade bundten i bröstfickan. Andersson deremot ville ej taga sin andel med sig, utan lemnade den i Burens händer. Sedan detta var gjordt begåfvo sig alla tre med lådan tillbaka till godsmagasinet, samma väg som de förra gången tagit, och ställde den på sin plats. När de derefter skulle aflägsna! sig, men detta ej kunde ske genom någon af porI tarne, hvilken i sådant fall skulle ha kommit I att stå öppen, försökte de att komma ut genom i! ett fönster, och sedan man kommit underfund med att detta lät sig göra, gick Törnqvist ut gei nom Porten hvarefter den tillstängdes innifrån. De båda andra togo sedan reträtten genom fiönstret, hvilket af Törnqvist för dem upplyftades, (det var ett såkalladt lyftfönster, som gick utåt). ! Derefter gingo de alla tre hem till Buren, der; de åtskildes efter att ha samspråkat om sitt dåd. ! Påföljande morgon begaf sig Törnqvist, säsom ; vanligt, till brandstodskontoret, der han inlade: alla sedlarne, med undantag af en enda, i en bordslåda, till hvilken han hade nyckeln, och å den sedel, som han tagit undan, började han nu teckna namnen, för att se huru det skulle taga: sig ut. Ifrågavarande sedel förevisades och met af Törnqvist, att han skrifvit alla namnen p ensamma. å VL l S Längre fram på förmiddagen anlände Buren ; och nu öfverlade han och Törnqvist om bästa : sättet att göra sig stölden till godo. qvist vid middagstiden gick sin väg från brandstodskontoret, anhöll han om tillstånd att få vara ledig måndagen och tisdagen, hvilket bifölls af hans principal. På lördaj samlades alla tre åter hos Buren, då denne framtog 100 st. af sina blanketter (Törnqvists lågo fortfarande qvar i den förut omnämnda lådan i brandstodskontoret) och dessa förseddes nu med namnen Boman, Gripenberg och Widestrand, hvilka efterapades på bästa sätt. De två första namnen förfalskades af Törnqvist, hvaremot Burån skref Widestrands namn. Sedan detta arbete slutats omkring kl. 11 på natten, beslöts att Törnqvist påföljande söndag skulle begifva sig till Stockholm för att prångla ut sedlarne. Andersson var nu, som vanligt, på balans och skulle påföljande måndag redogöra för uppbörden, hvari 300 rdr fattades honom. Man öfverenskom derföre att Törnqvist med mån: dagens snälltåg skulle sända honom beloppet, och föreslogs att, för undvikande af alla misstankar, peoningarne skulle inläggasien bok och sändas under öfverenskommen falsk adress till Ernst Norrman. Törnqvist, ehuru han hade 5000 rdr på fickan, öfverfölls nu af en sådan hushållsanda, att han ansåg depensen för inköpet af en ny bok öfverflödig, hvarföre Buren i afsedt ändamål lemnade honom sin egen Oldes franska grammatika. Dermed försedd, de 100 sedlarne på fickan och 30 rdr i oförfalskadt mynt, hvilka Burån förskotterade, begaf sig Törnqvist om söndagsmorgonen till hufvudstaden, der han tog in på hotellet Pring Oscar vid Salviigränd under namnet W. Andersson. Man hade nemligen träffat aftal att telegrafera till Törnqvist under detta namn. Under söndagen for han omkring i staden till alla teatrafne, der han köpte biljetter och vexlade å hvarje ställe en sedel. På samma sätt förfor han å åtskilliga schweitzerier, som han besökte, samt lefde i sus och dus. Om måndagsmorgonen afsände han penningarne till Andersson, hvarefter han sedermera under dagens lopp fortsatte att utprängla de falska sedlarna, Middag intogs bland annat å hotell Suede i sällskap med ett par bekanta, som han oförmodadt träffat och på aftonen besöktes i deras sällskap bland andra schweitzerier Davidssons paviljong, hvarest först punsch och sedermera trenne buteljer champagne intogs, då sedlar ånyo vexlades, Att han vid detta tillfälle strödde omkring sig penningar, lade en af de falska 50-riksdalerssedlarne på tallriken och stack en dylik i handen på en af sån-f gerskorna, m. m. derom syntes han nu icke ega i något redigt minne. Åt sina vänner, som för-, vånade sig öfver hans generositet, hade han vid ett tillfälle yttrat: SÅh då man blott en gång om året besöker Stockholm, kan man ha råd att de, pensera. I På tisdagen hade Törnqvist varit illamående efter den föregående dagens kalasande. På af-, tonen var han likväl ute och besökte Ladugårdsi landsteatern, men för de depenser han derunder gjorde, användes äkta sedlar. På onsdagen an-; trädde han hemfärden, dervid han på väg till; bangården vexlade en af de falska sedlarne i en; eigarrbod. Sålunda kunde Törnqvist redogöra, för de olika tillfällen, då omkring 18 af de falska sedlarne blifvit-vexlade, dervid likväl inberipne de, som han sig sjelf ovetande strött omKring gig å Berns cafe, Då han vid hemkomsten öfverräknade sedlarne, saknade han likväl 20 stycken af de 101 som han hade medfört. Hvari de andra två tagit vägen kunde han ej uppgifva. ; Omedelbart efter det han med bantåget den 15 November hade afsändt paketet med de 300 rdr, hade han, enligt förut med bokhållaren Andersson träffadt aftal, telegraferat till denne att tCarlsson kommer med snälltåget, Detta i W. Anderssons namn skrifna telegram var stäldt till G. Andersson. Sedermera afsändes ett annat telegram i ändamål att fråga om paketet kommit fram och om någon upptäckt skett... Detta lydde sålunda: Har Norrman anländt?fAr kur sen i stigande eller fallande? Härpå ingick ett svar så lydande: Norrman hemtat sitt paket. Fortfarande samma förhållande. Gustaf. Detta telegram hade, efter hvad Törnqvist sedan erfarit, blifvit i Örebro inlemnadt af Burån. Vid hemkomstem medförde han omkring 320 rår i äkta sedlar. Detta belopp delades mellan Törnqvist och Buren, dervid den sistnämnde äfven godtgjorde sig för förskottet till respengar i Då Törni 1 gsaftonen kl. I—10 on hn KA RJ MAA krk bt RN är a FA ft fär fr OARm tur je t P id t S t