HENRIK AF GUISE BLLER RIKSDAGEN I BLOIS?) AP 7 6. P. R. JAMES. Öfversättning. TRETIOSJUNDE KAPITLET. Hösten var redan förbi; en tidig vinter hade kommit med frost och snö, som utbredt sig öfver fälten och glittrade på de nakna trädens grenar. Uti ett stort rum i det gamla slottet vid Blois igenfinna vi hertigen af Guise, seende sig omkring på de tjocka tapeterna och mattorna eller vändande sig emot den fladdrande brasan i en ofantlig marmorspisel, med en känsla af välbefinnande, som icke minskades vid åtankan på huru ofta han tillförne vid samma ärstid mäst tillbringa dag och nait på det öppna fältet, väpnad till strid mot rikets fiender. Hertigens yttre hade äfven undergått en anmärkningsvärd förändriog emot hvad det varit i förra tider. Öfverhopad med hedersbetygelser från konungens sida, afgudad af folket, seende alla sina önskningar appfyllda och länkande statens öden med en nära oinskränkt myndighet, hade han i hela sitt yttre antagit en höghet, lika mycket vittnande om medvetandet af makt, som om tillfredsställelse öfver vunnen framgång. Hans drägt var nu också långt mera lysande än förut — icke i den mening att han, lika med Eperson eller Joyeuse, uppträdde i någon grann teaterkostym, att hans person var öfverlastad med juveler eller ringar på händerna och i öronen; men allt hvad han bar, var af det utsöktaste och dyr) Be A. B. n:r 190—193, 197—200, 202—210, 213, 25-218, 220, 223 (B), 227, 228, 231-235, 237, 238, 242—244, 26, 247, 249, 251—254, 256, 259, 261—264, 266, 207, 269, 271 och 272.