Tan agn uck laluc DOR CH CUSL Af tyska kulor igen, Och visste att om det föll, bakom Stod än en mur — af män! Nu är han död från sitt ädla värf Och från sitt kära land, Och spiran i ödesdiger stund Sjönk ned ur hans matta band. Och Danmark sörjer djup en sorg, Det fäller bittran tår, Det vet hvad det egde i honom, — men Det vet ej hvad det får. Ren lystna örnar flaxa kring Det frihetsarf han gaf, Och sveket bryner redan sin dolk Mot stenen på drottens graf. Och Tyskland jublar att han föll Den nordens väktare god, Den siste ättling, men bäste ock Af Oldenborgarnes blod. Men kring bans bår som hedersvakt Ett folk i sorg står sänkt, Bit folk som vet hvad han ädelt gjort, Och velat än mer och tänkt. Ett folk som sjelfmant han frihet gaf. Och som betalt sin skuld Till den ädle gifvarn, i lif och död, Med varmaste kärleks guld. Och nordens himmel, nyss så klar, Står nu af moln betäckt, Och medeltidsmännen vid Elbens strand De larma på nytt så käckt. Men lugnat stige drotien i grafven ner Och hvile på sin bragd, Ty med skönare minne blef ingen kung Af sitt folk i. högen lagd. Ja, lugnt han stige ned i graf, Ty till sitt lands försvar Han lemnat ett enigt och kraftigt folk, Som sjelf han pånyttfödt har. Och lugnt ken han stiga i grafven ner; Ty vännen som ban vavn Skall. hålla det svurna fostbrödrelag I ära, som en man. Viss vare han att ej hans namn Förklingar med hans makt; Nej! ljuda det skall kring nordens land Än länge, från trakt till trakt. Ty kanske mogen snart den är Den tanke, forntid gaf, Och stiger förkroppsligad upp i glans Som en blomma ur drottens graf. Och ligger den än i många år Som frö i folkens bröst, Så kommer likväl en gång den stund Då den talar med väldig röst. Och dä skola trenne eniga folk Till konungzagriften gä, Och rista i marmorn den domen in: Han var en konung som få. —ed— AVSER ATERN AE Sinnesstämningen i Danmark. Den mycket spridda tidningan Folkets Avis meddelade i onedagsmorgon, medan konung Christian ännu betänkte sig på om han skulle underteckna grundlagen eller icke, ett poem af Erik Bögh ull Kongeu, ur hvilket vi anföra följande betecknande verser : Folket kommer fuldt vel ihu, Da sidst med hevede Blikke Og udrakt Haand det stod som nu — Kong Fredrik betzenkte sig ikke. Det stillede dengang et större Krav, Större end nogensinde, Men uden Töven et Svar han gav, Der aldrig vil gaae af Minde. Fra Hjertet det kom, til Hjertet det gik, Ved dethan fordobled sin Krone, Ved det i hver Dannemands Bryst han fik En Plads meer verd end en Krone. Dagbladet, som alltid räknats bland de mot priog Christian vänligt stämda, råder den nye konungen i en artikel på ousdagsmorgonen att underteckna grundlagstörslaget. SMå konungen och Danmarks goda genius snart göra ett slut på denna tviflets och-bekymrets stund, och må allt hvad som i detta allvarliga ögonblick rörer sig i det danska folkets: hjerta snart, redän i dag — ty i morgon kan det måhända vara för sent — kunna finna, uttryck i det oblandade ropet: lefve konung Christian IX! På torsdagen — sedan konungen hade undertecknat grundlagstförslaget — gilver Fvedrelandet uttryck åt den derefter rådande stämningen hos folket, i följande ord: cOm också ingen bitterhet eller misstänksamhet skulle stanna qvar i något hjerta efter dessa ovissbetens och ängslans dagar, så torde de dock hatva visat att konungen icke känner sig omedelbart eller starkt berörd af sitt folks alimänna stämning, då han har kanvgat — eller af sitt samvete nödgats — låta dagar förflyta innan han fattade sitt beslut om en sak som han förut visste låg till afgörande och som han måste känna. Och ingen kan veta hvad det nu egentligen är som har afgjort saken; en dörr är öppnad för tviflet och gissaingarne, hvilken skulle ha blifvit stängd om beslutet genast fattats. Man kan icke-:veta om: det är de rådfrågade reaktionära statsmännens brist på mod att bildar en ny regering, eller om det är insigten af en oafvislig konstitutionel förpligtelse: emot rikets första lagstiftande församlivg; man kan icke veta antingen det är ryktena om jäsning och tilltänkta demonstrationer i Holstein, om. en: plötslig omkastniog och krigiska förberedelser i Tyskland, som hafva satt i klar dager nödvändigheten att ställa sig. på god fot med danska folket; eller om-det kanhända är blott och bart pietet mot konungens företrädare; eller ock slutligen, om det är en redligt tillkämpad öfvertygelse om att den politik, Fredrik VII:s regering omsider har inledt genom grundlägsförslagets framläggande, verkligen är den enda rätta och enda möjliga. Tviflet i konungens själ har såsom oundgänglig konseqvens. måst föda ett tvitvel i folkets sinne, hvilket hvarken snart eller lätt kan undanrödjas.4 — Den: tyska pressens yttrande i anledning af regentombytet i Danmark äro myc: ket karakteristiska. Medan den icke kan neka att Österrike. Prenssen och Sachsen