HENREIK AF GUISE ELLER RIASDAGEN I BLOIS?) AF G. P. R. JAMES. Öfversättning. Hon hade emellertid icke befunnit sig en timma i trädgården då hon hörde bullret af hästar och straxt derpå ljudet af samtal vid ingången till trädgården. Hon kunde till och med igenkänna markisens röst iobegripen i ordvexliog med den tjenare som vaktade vid iträdgårdsporten. Gaspard af Montsoreau syntes blifva uppbragt af tjenarens svar och utbrast högljudt, så att Maria af Clairvaut kunde tydligt höra hvarje hans ord: 4Säg din fröken hvem det är som ön: skar tela med henne och låt mig genast få hennes svar. Säg henne att jag ej ekall uppehålla henne mera än ett ögonblick. Hvad nu din lymmel? Vill du stänga por ten för mig som för en stalldräng? Gå förut och skynda dig. Jag skall vänta på dig i trädgården. Han ryckte i detsamma upp porten och trängde sig in i trägården, der han, likasom ledd af en osynlig dragningskraft, genast tog sin väg uedåt den lilla löfsal der Maria af Clairvaut tagit plats. Hans uppförande kunde icke annat än väcka hennes ovilja, en känsla som för ögonblicket tog öfverhand öfver sjelfva smärtan. Då han närmade sig löfsalen, trädde hon plötsligt ut derifrån och gjorde sig beredd att gå förbi honom till. baka till slottet, med en kall och stum helsing. Men han ställde sig i vägen och syntes icke gifva akt på de friska spåren af tårar på hennes kinder. Detta råa bemötande b Se A. B. n:r190—193, 197—200, 202-210, 213, 25-218, 220, 223 (B), 227, 228, 231--235, 237, 238, 242244, Ab, 247, AN, 2W51—254, 256, 259, 281—264, 266, 267 och 269.