STOCKHOLM der 21 Nov. Af hvad de i dag komna tyska tidningarne ianehålla se vi vår förutsägelse derom, huru man i Tyskland skulle betrakta sakernas förändrade stälining genom Fredrik VII:s död, follkomligt bekräftad. Det synes ha varit en på förhand uppgjord plan, för hvilken man ingått altal med en del af den tyska pressen, att för det fall, som nu inträffat, åter framkasta från den tyska sidan anspråk på Blesvig och för det ändamålet begagna en augustenburgsk kandidatur till hertigvärdigheten öfver Holstein och Slesvig. Redan i måndags, omedelbart efter ingåendet af dödsbudskapet, har den liberala Nationalzeitung i Berlin en ledande artikel, hvari förklaras, att nu icke längre kan vara fråga om någon exekution i Holstein, utan att saken fått ett helt nytt utseende, och att nu inträdt det gyrnsammaste ögonblick för Tyskland alltsedan år 1460, att kunna komma i besittning af SlesÖn Fr mA mA je AA Pt vig. Bladet har genast färdigt ett utförligt program, som innefattar: trampande under fötterna at Londonprotokollet; upprätthållande af en legitim? succession, till följd af hvil ken prinsen af Augustenborg skall bli re gerande öfver Holstein och Slesvig samt landgrefvinnan Charlotta af Hessen öfver det egentliga Danmark; vägran från tyska förbundets sida att längre tillåta något ombud för konungen af Danmark att taga del i dess sessioner och uppmaning från sam ma suktoritet till den legitime hertigen af Holstein att utse en förbundsgesandt. Man fioner, att det vackra syttemå!et att kunna komma åt Slesvig till gagn för de tyska sjömaktsplanerna, har en stor förmåga att helga medlen äfven i det liberala tyska partiets ögon. Deita augustenborgska hus, vars högförrädiska förhållande emot den konung och det land, af hvilka de njutit så Mycket godt, hvars fega och ynkliga beteende under kriget och hvars skandalösa uppträdande på den sista tiden med hån och beskyllningar, husets medlensmar emellan, tillvunnvit detsamma allmänt förakt till och med i Tyskland, detta hus och dess pretentioner begagnas nu med glädje såsom skylt och täckmantel för den tyska eröfringslystnaden. Det betyder under sådana förhållanden föga, hurudana personer det är man begagnar sig af, hurudana deras Siegitima anspråk? äro beskaffade. Det gör ingenting att först och främst dessa augustenborgska anspråk äro reden i sig sjelf falska och beroende på en chimär fråa 1400-talet, att augustenborgska huset redan 1786 afsagt sig äfven dessa förmenta men förnekade arfsrättigheter, att Londonprotokollet, undertecknadt äfven af de två tyska stormakterna, alldeles ignorerat och underkännt alla dy: lika anspråk, och att slutligen husets chef, den 8. k. hertigen af Augustenborg (numera rättare hr v. Prinkenau) till yttermera visso icke blott såsom högförrädare, hvilken burit afvog sköld mot fäderneslandet, helt och hållet förverkat alla slags rättigheter inom danska monarkien,utan dertill äfven, för att utbekomma sin enskilda konfiskerade egendom för sig och sina efterkommande afsagt sig hvarje qvarstående skymt af pretention. Allt sådant betyder ingenting, om blott del goda tyskarne kunna hitta på en förevändning att rusa åstad i eröfringskrig, hvilkas enda resultat torde bli att de hjelpa sina furstar att göra de inhemska tyska bojorna litet solidare och att lägga oken riktigt säkert på de tyska nackarne. Nationalzeitung löser också, alldeles såsom vi, med någon kännedom om tyskeriet, förutsatte, svårigheten med Londonprotokollet medelst den förklaringen, att Preussen och Österrike underskrifvit detsamma såsom europeiska, icke såsom tyska makter. De äro således såsom ledamöter af förbundsdagen oförhindrade att besluta ett angrepp mot det, som de i sin egenskap af europeiska stormakter äro förpligtade att upprätthålla och försvara. O, du beundronsvärdaste af sofistik i verlden, du äkta, grundligt distinguerande, urtyska sofistik! Det synes af de senaste telegrafunderrättelserna temligen klart, att det icke kommer att dröja länge innan ovädret bryter löst trån Tyskland. Vär position är i så dant fall gifven både genom våra omedelbara intressen, vårt deltagande i London: traktaten och vår ställniog för öfrigt till vestmakterna. Deremot kan icke förnekas, att de förhållanden, som betingade förhand I liogarne om en bestämd samverkan mellan vår regering och den danska, väsentligt för; ändrat sig. Det vore för mycket begärdt, t att den nye regenten i Danmark, som helsate med misstroende af det danska folket ; och som visat sig endast med ovilja följa ; den bestämdt nationella politik, till hvilken den hallska ministåren omsider hade kommit, det vore för mycket begärdt, att han! skulle framkalla känslor af förtroende och tillit hos Sverges regering och folk. Huruvida sålunda Sverge-Norge på egen iq hand och efter egen plan skall uppträdalf till bevakande af den skandinaviska nordens j, intressen eller skall göra det i samband 2 med den danska regeringen, det måste bero; helt och hållet af de garantier, som vår re gering kan ega eiler erhålla rörande deni4 nye konungens fasthet och uppriktighet il den nordiska politik han med så stor mot-l, vilja omfattat, så att Sverge-Norge kan ega ls visshet derom, att resultatet af en samver1 kan med honom icke blir blott och bart ett!; understödjande af baos dynastiska intressen, !. under det han n åhända först hemligen, sedermera uppenbart verkar emot den nordiskti. AsAlla nAÄAlitilan 0