mod och förtröstan, vi hafva både trupper! och penningar; och så vidt det icke kom mer i fråga att bryta emot den vördnad oc trohet vi svurit konungen, hvilka ingenting i verlden kan förmå oss alt svika, äro vi beredda ett genomföra det värf vi föresatt Oss, såsom män af heder och goda katoliker. Det var omkring midnattstid, då Reignaut, hertigens fältskär inträdde i kabinettet och med en djup bugning sade: Jag kommer, enligt ers höghets befall ning, för att lemna underrättelse om den unge grefven af Logåres. Straxt efter det ers höghet lemnade mig på eftermiddagen, drog jeg ut de två kulor, som träffat honom. Han genomgick operationen bra och har sedermera slumrat några limmar. Sofver han ännn?4 frågade hertigen. uNejX, svarade Reigoaut; han vaknade för en qvart sedan, och yttrade en ifrig ön sken att få se ers höghet. Han frågade mig hvad jag trodde om hans tillstånd, och jag sade honom, att jag ansåg det mycket be tänkligt. 4Deruti gjorde bi rätt, inföll hertigen; han är en man, som kan höra sanningen. Men hvad tror ni, Reignaut? Ar räddning möjlig? 4 ke tDerpå kan jag icke ännu gifva något bestämdt svar, eade fältskärn, Innan dess måste ännu två eller tre dagar gå förbi, Såret i axeln är icke farligt, fastän det tillskyndar bonom den största plågan. Det skott, som gått genom bröstet, har åter tagit en sådan riktning, att jag måste anse såret dödligt; dock plägar det då vanligen vara genast slut, eller åtminstone inom ett par timmar visa sig bestämda tecken till afbruten lifsverks het; men några sådana hafva ännu ej kuns. i bemärkas, så att, ehuru sannolikt det dock är, kulan kanske icke tillfogat de ädlare delarne någon obotlig skada. Det mäste också tagas i betraktande, attmänen nu är i första qvarteret, hvilket är en särdeles lycklig omständighet, så att, itall nå