andet till Europa kan endast realiseras i en songress, men ingen misskänner att en så lan skall förete lika många divergenser i de jammankallade makternas intressen, som oöfrervinneliga svårigheter i afseende på de ras representation kring samma gröna bord. Är derför den sista fredsutsigten beroende af en kongress, så måste man tro hvad kejsarens tal antyder, att man ef ödets hand föreg mot kriget. Några se dock i det kejserliga trontalet mer en skenbar än en verklig uppmuntran gifven åt nationaliteternas vänner. En annan opinion, som betraktar kriget såsom den sannolikaste eventualiteten, tror, att detta krig snarare skall gälla Österrike än Ryssland, och stöder sig härvid på ett skäl, som åj är utan vigt, att nemligen kongressförslaget, som kejsaren så oväntadt tramställt, bar antagits af Ryssland, medan Österrike städse tillbakavisat hvarje tanke på en rådsförsamling, som kunde utsätta det för oangeväma redogörelser och nödga dess representant att sitta vid sidan af representanter för rivaliserande regeringar, som det icke erkänner. Man framhåller dess: utom,. att med undantag af en punkt, som i temligen hårda ordalag påpekar Rysslands förakt för 1815 års traktater, har denna makt blifvit i trontalet behandlad med en artighet, som kunde tillåta hr v. Budberg (ryske gesandten) att bivista öppningshögtidiigheten, medan furst Metternichs (österrikiske gesandten) frånvaro är definitivt konstaterad. Af allt detta har mån velat sluta, att något arrangemang kunde uppgöras mellan Paris och Petersburg, som beredde Ryssland ersättning på annat håll, om det uppfyllde Frankrikes fordringar i afseende på Polen. Kölnische Zeitung uppfattar trontalet såsom krigiskt. Den föreslår till krigets undvikande ett medel, som blir ytterst svårt att åstadkomma, men hvilket Europas makter böra finna sig uti att tillgripa, ty på etteller an nat sätt måste Polen frigöras ur sin npärvarande ställning fill Ryssland — kejsar Alexander II har-sjelf erkänt detta, då han yttrade, att det är orimligt, att -en mer bildad nation, såsom den polska, skall beherrskas af den mindre bildade ryska — och frågan är blott af hvem och hurw Polen skall. befrias. -Makterna böra akta sig för att låta Frankrike ensamt uppträda såsom förkämpe för hensklighet och rättvisa, ty Frankrike skall af denna ställning draga fördelar, ej blott moraliska utan ock materiella, och vid sina gränser än en gång godtgöra sig för de offer-den bringar en id. Alexanders ofvan citerade ord uttalades före polskaresningen; men de gälla i än högre mån nu än då, En afgrund af bat skiljer Polen från Ryss: land, ingen Berg, iogen Murawiew skall lyckas fylla denna afgrund med lik och blod. n öfver sin bildning så stolt verldsdel som Europa skall ej heller i längden fördraga det omenskliga skräckväldet i Polen. för förändring i Europas karta är i få ord er ovilkorlig nödvändighet. Såsom sådan ä) den ock framställd i Napoleons trontat. Må blott Europas makter icke tillåta honom at ensam arranpoera den!